When Playtime Becomes Reality [SV]

Ni verkar ha lite olika åsikter om karaktärerna, vilket är superkul haha tack så mycket för era fina ord! Här har ni fjärde delen för dagen, bara för er

---

Chase skiftade ställning där de stod hukade bakom buskaget. De hade stått där ett bra tag nu i väntan på att Scarlett skulle jogga förbi och Chase började bli uttråkad. Sanningen att säga så brydde han sig inte något vidare ifall Scarlett försökt skrämma honom eller inte. Det var i alla fall inte värt att ta reda på om det betydde att han skulle få gå runt med ont i ryggen en hel vecka efter eller dra på sig en förkylning eller något liknande. Det skulle inte förvåna honom om han vaknade upp med rinnsnuva och feber imorgon. Det var säkert några plusgrader ute men blåsten fick det att kännas som minus tio och Chase hade bara på sig sin skoluniform, dumt nog.

"Kan vi inte bara ge upp det här? Det börjar bli mörkt ute och jag fryser fan ballarna av mig. Jag menar, hur vet vi ens att hon kommer springa förbi här? Vad vi vet kan hon ha tagit en annan väg än vad hon brukar. Hon kanske sprang rundan spegelvänt och här står vi och väntar på att hon ska dyka upp", muttrade Chase och gjorde åkarbrasa för att få upp värmen.

"Scar ändrar aldrig sina rutiner, vet du inte det?" svarade Nate och Chase var nära att påpeka att Nate faktiskt känt henne mycket längre än honom, då de bodde i samma by, men avstod. "Hon kommer snart, mannen, ha lite tålamod. Dessutom är det väl inte så konstigt att hon är sen om hon hela tiden stannat för att skriva till dig, eller hur?"

Chase skulle just till att kommentera något om hur han trodde att Scarlett aldrig ändrade på sina rutiner, när Nate drog ner honom bakom buskarna. "Där är hon!" väste han och pekade bort mot de stora träden som stod vid kanten av den becksvarta sjön. Chase försökte se från där han stod, men inte förrän några minuter senare kunde han också skymta den mörka figuren som rörde sig mot dem genom skymningsljuset. Chases hjärta hoppade över ett slag och han kunde inte förstå hur någon kunde vara så bländande vacker trots att de just sprungit en hel mil.

Scarlett joggade förbi dem och Nate böjde sig ner och plockade upp en stor sten från marken som han drämde allt vad han kunde i sjön. Den föll i med ett 'plopp' och Scarlett slutade jogga. Hon trampade lite med fötterna på stället för att hålla uppe flåset medan hon såg sig omkring efter källan till ljudet. När hon varken såg eller hörde något mer vände hon sig om och började jogga igen. Då gjorde Nate samma sak igen och Scarlett kom till ännu ett stopp. "Hallå? Är det någon där?" ropade hon.

Nate flinade, höll för ett finger för sin mun som för att säga åt Chase att han skulle vara tyst och kastade sedan en tredje sten. Den här gången träffade den trädet som var precis bakom Scarlett och hon snubblade bakåt i chock. Chase såg som i slow motion hur hennes häl fastnade i en utav trädets rötter, hur hon föll bakåt och hur hennes huvud slog i marken. Han skulle just till att springa fram till henne när Nate grep tag i hans arm och höll honom på plats.

"Hon fejkar bara", väste han och Chase slängde en blick på Scarlett. Hon rörde sig fortfarande inte.

"Hon kan vara allvarligt skadad", utbrast han, slet sig loss från Nates grepp och sprang fram till henne. Hennes ögon var stängda och när han försiktigt skakade henne reagerade hon inte. Hade hon svimmat? Hade hon slagit i huvudet någonstans? Blödde hon? Andades hon? Han satte handen en bit ovanför hennes näsa och mun men kände ingen luft strömma mot hans handflata. Hela han frös till is och han vände sig panikslaget mot Nate. "Hämta Madam Pomfrey! Hon andas inte!" ropade han och såg hur även Nate började se lite skraj ut, men Chase hann inte tänka mer på det för nu handlade det om att få luft i Scarletts lungor. Hur var det nu han hade fått lära sig att man gjorde? Han lade ena handen på hennes panna, böjde hennes huvud bakåt och lyfte upp hakan. Tydligen skulle det frigöra luftvägarna, eller något sådant. Sedan knep han för Scarletts näsa och lutade sig ner för att blåsa in luft i hennes mun.

Plötsligt började Scarletts bröstkorg vibrera under honom och han drog sig genast tillbaka. Scarletts ögon var nu öppna och han kunde se hur hon försökte att inte skratta. "Förlåt", sade hon och satte sig upp, log sitt förföriska leende mot honom. "Jag kunde inte låta bli."

"För helvete, Scarlett! Jag höll fan på att skita på mig!" skrek Nate från sin plats borta vid buskarna.

Chase satte sig tillbaka, chockad. Scarlett hade ställt sig upp nu och sträckte ner handen mot honom för att hjälpa honom upp. Han tog den och kom på fötter. "Bra jobbat", sade han. "Två gånger på en och samma dag. Det är inte dåligt."

Scarlett såg förvirrad ut. "Vad snackar du om?"

"Du skrev till honom och låtsades vara mördaren", sade Nate som hade kommit fram till dem.

"Eh, nej, jag har varit med Blake och pluggat inför ett prov i runskrift hela eftermiddagen. Jag kom ut här för att jogga för en halvtimme sedan. Ni kan fråga henne om ni inte tror mig", sade hon och dröjde kvar blicken i Chases ögon.

Han skakade på huvudet. "Nej, jag tror dig."

Scarlett log mot honom. "Det är säkert bara någon som försöker skrämma dig."

"Men vem? Om du var med Blake, Landon var på Quidditch-träning och Nate var med mig, så betyder det att det bara kan vara Alaska eller Kayley", sade Chase medan de började gå tillbaka i riktning mot slottet.

"Glöm inte Axl. Han har verkat lite sne på dig den senaste tiden. Jag menar, kommer du ihåg hur han betedde sig i tisdags?" sade Nate.

"Så du tror det var Axl?"

"Skulle inte förvåna mig", sade Nate. Chase såg på Scarlett som nickade instämmande.

Typ Åhh jag älskar detta och du har alla så jävla bra och Slytheringa och inte ba de får vara där för det passar storyn, utan att anpassa deras personligheter.

Snälla sluta aldrig uppdatera såhär ofta!! Och galet bra även denna gång

Oooooooh så sjukt bra! :I

Fyra delar på en dag?! Yay!

Superduperbra, kan inte vänta tills nästa del!

Så sjukt bra! Älskar Nate, han verkar bara för skön jue Du får inte sluta uppdatera så ofta, vill ha mer.

Nate känns som min ''kompis'' killversion. Sådär snuskigt rolig liksom

Bara jag som inte gillar Nate? Tycker bara han verkar vara en dryg jävel som inte har särskilt mycket respekt för andra

Ojojoj, det går undan med skrivandet! Hinner ju knappt läsa ifatt!

Sjukt spännande och bra, fick typ en hjärtattack,när hon inte andades och ba' "Oh no, är hon DÖD?!:O"

Ännu en gång låter jag er gå mer än en månad utan någon ny del, usch, fy på mig. Hursomhelst så kommer här en liten del i alla fall! Hoppas på att jag ska hinna skriva imorgon med och då är tanken att ni ska få en lite längre, extra läskig del i Halloween-anda kommentera vad ni tycker!

---

De klev in i värmen från entréhallen och gick sedan skilda vägar. Nate hade stämt träff med en tjej i årskursen under dem (hur han vid det här laget fortfarande hade några tjejer kvar som han ännu inte dejtat var för Chase helt otroligt) och Scarlett hade något hon skulle göra nere i sovsalen. Själv satte Chase av mot biblioteket för att konfrontera Axl med motiveringen att han likväl kunde fortsätta nu när han ändå höll på. Det var inte som om han hade något bättre för sig; att plugga låg längst ner på hans att-göra lista och det verkade som om alla hans vänner var upptagna på annat håll. Dessutom ville han bli av med den illavarslande känslan han hade i magen.

Några korridorer längre bort kom han fram till dubbeldörrarna som var stängda vid den här tiden. Han visste dock utav erfarenhet att de inte låstes förrän vid tio. Den enda anledningen till att de var stängda var för att de elever som pluggade där inne skulle få bättre ro, eller något sådant. Själv skulle han aldrig förstå sig på det där.

Chase behövde inte leta länge efter Axl när han väl klivit in på biblioteket då han satt med sin studiegrupp runt det runda bordet precis vid bibliotekariens utlåningsdisk. När han såg Axl sitta och skratta blev han med ens irriterad. Nu var han säker på att det var han som jäklats med honom. Han satt säkert och flabbade åt hur naive Chase var som gått på att det var den riktiga mördaren som skrivit till honom. "Väldigt kul, Axl!" utbrast han och gick fram till bordet.

Den rödhåriga killen såg upp. "Kul att du tycker det", svarade han. "Dock är jag inte helt säker på att jag vet vad du snackar om."

"Lappen i min lärobok? Meddelandena?"

Axl såg sig omkring på de andra vid bordet och såg sedan upp på Chase igen. "Jag har absolut ingen jävla aning om vad du snackar om."

"Har du inte skickat meddelanden till mig för en timme sedan där du låtsades vara mördaren?" frågade Chase som började känna sig lite osäker nu. Det såg faktiskt inte ut som om Axl hade någon aning om vad han snackade om och Axl var ingen bra lögnare, det var ett som var säkert. Men vem var det då?

"Nope, jag har varit här sen sista lektionen slutade", sade Axl och de andra nickade instämmande.

"Jaha, nä, då var det väl inget antar jag..." muttrade Chase och vände på klacken, djupt försjunken i tankar. Han tyckte inte om att han inte kunde lista ut vem som skrivet de där meddelandena till honom... Han hade precis klivit ut i korridoren utanför biblioteket igen när ett gäng ur hans elevhem passerade honom och en av dem hajade till.

"Hallå! Du är Chase Ayres va? Sjundeklassaren?"

Chase kom till ett stopp och såg på den yngre killen. Han kände svagt igen honom som en utav killarna i femte årskursen. "Ja, hurså?" sade han, måttligt intresserad.

"Jag var i femmornas sovsal tidigare, den ligger vägg i vägg mer er sovsal, och det lät som om någon vände upp och ner på allt därinne. Om jag var du skulle jag kolla så att mina saker fortfarande var hela", sade han.

"Men vafan..." muttrade Chase och tryckte sig förbi eleverna mot sällskapsrummet, varefter han satte av i sprint mot fängelsehålorna. Det mumlades bakom honom bland killarna men det brydde han sig inte om. Allt Chase hade siktet på var att ta den av hans så kallade vänner som jävlades med honom på bar gärning. Och var han tillräckligt snabb skulle han kanske hinna dit innan han eller hon lämnat sovsalen.

Ett x antal konstiga blickar från elever, som antagligen undrade vad han hade så bråttom till, senare slängde han upp dörren till salen. Han var genomsvettig och andades lika tungt som om han precis sprungit ett maraton. Han insåg då att ciggen som Kayley brukade smuggla med sig till skolan antagligen gjort sitt på hans kondition. Sedan mindes han varför han sprungit som en idiot och han återvände till scenen som utspelade sig framför ögonen på honom. På högra sidan av rummet låg allt huller om buller; madrasser, sängkläder, böcker, papper, stolar – allt möjligt låg slängt i en enda röra på golvet. Det såg ut som om någon desperat letat efter något och sedan blivit frustrerad när denne inte hittat det.

Men vad som var så konstigt var att det bara var den högra sidan av salen som var förstörd. Andra sidan, Chases sida, var helt i ordning. Han andades ut för en sekund och det var då han fick syn på Nate som satt i ena änden utav rummet och med sina lysande ögonen fokuserade på Chase.

”Vad fan har hänt här inne?” undrade Chase. ”Och skulle inte du på en dejt?”

Nate reste sig sakta upp, sköt undan några papper som var utrivna ur en lärobok med ena foten och klev fram i ljuset från den närmaste facklan som lös upp salen. ”Tja, jag hade hoppats att du kunde säga det... Jag gick bara upp hit för att hämta mitt packe kondomer och fick se det här.” Nate gestikulerade mot röran i rummet, ögonen giftiga.

”Du tror väl inte att det var jag som gjorde det här?”

”Tja, det är bara din sida av sovsalen som inte är rörd, så vem annars skulle det vara? Ingen utav tjejerna har tillgång till salen och jag tvivlar på att de andra killarna självmant skulle ha i sönder sina saker.” Nate tog ännu ett steg mot Chase, som fick hindra sig själv från att backa undan sin hotfulla och väldigt temperamentsfulla vän.

”Tror du verkligen att jag skulle vara så korkad att göra det här och sedan lämna min sida orörd så att allt pekar på att det var jag som gjorde det? Hade det varit jag hade jag åtminstone rört till det lite på min sida. Dessutom var jag nere i biblioteket med Axl, du kan fråga honom själv.”

Chase tvingade sig själv att hålla stadig blick med Nate och såg hur hans ögon smalnade av, sedan suckade han då han insåg att det låg något i det som Chase sade. ”Jag ska fan mörda den som hade sönder mina saker, tror fan att den skulle tatta mina kondomer också, jävla sadist”, muttrade Nate och sparkade till en omkullvält stol.

Chase gick bort till sin säng och slog sig ner på kortsidan. Han tänkte lite skadeglatt att det inte kunde vara en sådan jättestor förlust för Nate ändå, men sade det inte högt utav rädsla att han skulle rikta sin ilska mot honom igen. Chase slog ner blicken, försökte tänka. Det var då som han lade märke till något på golvet vid sina fötter; en mörkröd vätska. När det gick upp för honom vad det var kände han ett svagt illamående i magtrakten. Det låg en pöl av blod på golvet vid fotänden av hans säng.