A Sirius problem [Marodörernas era, svenska]

Ännu bättre!!!

Super bra

Azuum!!!
Bevakar stenhårt!
Kommer nästa kapitel snart?
(I'm a ivrig girl.)

Bäst!

Super!
Kommer nästa del snart?

Holy what!? Senast jag uppdaterade var 13 MAJ?
I'M SO SORRY! FÖrlåt ;-;
Jag är en usel person. Hoppas kapitlet är okej i alla fall.♥
JAG ÄR LEDSEN OM DET ÄR FEL I TEXTEN JAG HAR INTE RÄTTAT; JAG SKREV BARA SNabBT IHOP ETT KAPITEL OCH POSTADE JAg ÄR LEDSeEN JAG SKA FIXA ETT TILL SNarT!

Det här har hänt *wwoosh*: Elizabeth's rumskompis Mia höll kvar henne i deras rum för att skälla på henne för att hon knuffat Sirius, och Elizabeth kom sent till lektionen. Hon stannade kvar efter lektionen utanför för att vänta på att alla andra skulle gå.

Kapitel 8

Elizabeth rätade på sig och insåg snart att Marodörerna även dem stannat kvar. Hon hoppades tyst att de skulle gå så att hon slapp gå förbi dem. Några sekunder senare släntrade gruppen iväg. Utan Sirius. Såklart. Tyst svor Elizabeth för sig själv och började gå tillbaka mot Slytherins uppbehållsrum. Sirius ställde sig snabbt framför henne.
"Elizabeth, erm, du... " började han. Han verkade ha problem med att försöka tänka ut vad han skulle säga. Elizabeth hyschade honom och skakade på huvudet så det svarta håret flög åt alla håll.
"Har du inte gjort bort dig nog?" frågade hon trött och stirrade in i de blågrå ögonen. Sirius såg stött ut då Elizabeth steg åt sidan och började gå från honom. "Han är inte värd min tid, bara ignorera honom" upprepade hon i huvudet. Hon ville inte ens veta vad han hade att säga. Hon hade träffat folk som honom förut. Hon gillade inte alls hans sort.
"Vem tror du du är?" hörde Elizabeth Sirius ropa åt henne bakom sig. Hon tog ett djupt andetag och vände sig om.
"Jag fattar inte varför du fortsätter prata med mig, för om du inte märkt det gör du mig bara arg." hon grep hårt i om böckerna i hennes famn, och fortsatte. "Jag vill inte ha trubbel. Låt mig bara vara." Hon sa det sista med en lägre röst innan hon snurrade runt och snabbt skyndade sig iväg innan Sirius kunde svara.

Elizabeth kastade böckerna i högen med skolsaker hon hade på golvet innan hon slängde sig i sängen och blundade. Hennes hjärta slog hårt insåg hon snabbt. Varför slog det hårt?

För att tvinga sig att tänka på något annat, skannade Elizabeth rummet. Det var tomt tack och lov. Mia satt inte i sin säng och tittade surt på henne som hon trott. Hon undrade vart Mia var. Inte för att hon brydde sig såklart. Hon hoppades att Mia inte skulle komma tillbaka tills dagen var slut och Elizabeth låg och sov i sin säng. Efter en stund sträckte Elizabeth ut sin arm och plockade upp schemat från under sängen där hon slängt det dagen innan. Självklart hade hon redan missat en lång del av nästa lektion, och bestämde sig tillslut för att gå upp till Uggleboet istället för att gå på lektionen. Det kändes konstigt att missa en lektion. Framtill den dagen hade hon inte missat ens fem minuter av en lektion på flera år, och nu var hon villig att missa en hel? Hon kände efter, men hon kände sig fortfarande inte ett dugg brydd. Medans hon gick i korridorerna undrade hon varför hon inte ville gå på lektionen. McGonagall skulle definitivt vilja tala med henne senare om det här. Hon visste att hon skulle få skäll. Men hon brydde sig inte. Hon ville inte vara med ugglorna senare. Hon ville vara med dom nu.

När man trodde att ffn var borta för alltid ^



När den helt plötsligt återupplivats ^

Ny läsare!
Jättebra! Du skriver SÅ bra och storyn är BRAAA!!!

Så jäkla bra!

EMMA fortsätt skriva på denna!