Lara Dolder [SV] [G]

Okej, okej, håller på att skriva ♥

Jaaaaa!bra!♥

Ja, vi vill ha mer, Moldy!!

Meera!

Lara vaknade tidigt nästa morgon, men la och vred sig i sängen i en halvtimme. Tänk, idag skulle hon åka till Hogwarts! Något som hon inte trodde på för några dagar sedan… Tänk vad hennes kompisar skulle säga! De skulle nog undra var hon var. Men Lara tänkte naturligt vis inte på dem längre. Hon skulle till Hogwarts och var dessutom KÄR! Underbara Leo! Men en tanke slog Lara, Tänk om han hade flickvän? Nej, Lara fick inte tänka så. Hon skulle försöka hitta en plats bredvid honom, och kanske lära känna honom bättre. Det fick Lara att le. Hon var så glad.
Hon hade suttit uppe hela kvällen innan och läst trollformel-böcker. Då var hon i alla fall lite påläst inför skolstarten.
Hon drog sig upp ur sängen och sträckte på sig. Hon gick fram till garderoben och tog på sig sitt finaste linne. Och en vacker frans-kjol. Hon snurrade runt ett par varv och tog sedan kofferten i handen och gick ner till hennes mamma. Hennes mamma satt nyvaken vid matbordet med sin morgonrock på sig. Hon gäspade trött efter varje tugga hon tog på mackan.
– Godmorgon Lara, sovit gott? Och viktigast av allt, redo för den stora dagen?
– Javisst! Har vi någon Nutella hemma?
– Ja, den står i skafferiet.
Lara tog fram Nutellan, och gjorde sina dagliga mackor. Hon hade bett hennes mamma att plocka ner två burkar i kofferten. Nutella var det godaste hon ätit. Det var bara därför.

Väl redo, mätt och med kofferten redo gick Lara, hennes mamma och hennes nyväckta pappa ut till bilen. Lara satte sig i baksätet och stirrade som vanligt ut genom fönstret. Den här gången somnade hon inte. Hon var så ivrig efter Hogwarts.
De kom fram till King’s Cross tidigt, trettio minuter innan tåget skulle gå. Då hann Lara hitta Leos plats, eller kanske de där tjejernas platser.
Lara tittade på sin biljett. Perrong nio och tre kvart? Fanns det någon sådan? Då kom hon ihåg rektorns brev. Hon skulle gå rakt genom perrong nio och tio. Lara tog farväl av sina föräldrar och kramade dem. Hennes mamma började gråta. Lara förstod henne. Det var nog inte lätt att ta farväl av sin dotter som hon inte skulle träffa på ett år.
Lara tog sin koffert och ställde sig någon meter ifrån väggen mellan perrong nio och tio. Hon tog satts, och började springa mot väggen. Innan Lara hann blunda, kom hon fram till en plats där en massa trollkarlar och häxor stod och pratade. Ett svart tåg stod bredvid perrongen. Ett ”Wow” var det enda Lara fick ur sig. Hon väcktes snabbt av sina tankar när en hand rörde hennes axlar.
– Hej Lara!
– Hej Leo!
Lara log. Där var Leo, den underbaraste människan på planeten.
De båda två bestämde sig för att sitta tillsammans till tåget. De kände ju varandra, typ.
De valde första bästa sittplatser. Sätena var stora och gula. Ovanför fanns där hyllor till koffertar. Hon la sin ovanpå en hylla. Hon satte sig vid fönstret. Leo satte sig framför.
– Tänk, sa han, snart är vi på Hogwarts…

Superbra!!Meer!

Superbra!

Japp håller med luna och MEEER!

zuupeerbraa!

MEER!!