Det som har hänt har hänt, och det som inte hänt borde hända (PG)

Yes! Jag längtar!

Kapitel 12
- Det var en kväll för någon vecka sedan. Börjar Luna.
- Jag och några killar var ensamma utanför skolan. Ja, inte vilka killar som helst - de ingår i ett litet gäng som brukar mobba mig. Vi hade vart på Hogsmead på förmiddagen och någon hade fått tag på alkohol. Jag hade tänkt gå dit för att vara ifred, men så blev ju uppenbarligen inte fallet. Hur som helst var många av dem redan rätt packade, och de började kalla mig en massa hemska saker. Jag blev inträngd i ett hörn. De sa att jag väl inte kunde haft en pojkvän någon gång, jag var ju så ful. Att det kanske var därför jag var så uppnosig och att de borde lära mig vad man skulle göra med kvinnor enligt dem. Någon fick fram en spritflaska, och de hotade med att slå ihjäl mig om jag inte drack upp allt... Luna tystnar, samlar sig. Det som kommer härnäst är den jobbiga biten.
- Jag började bli riktigt full, och måste ha svimmat av till slut. Jag vaknade naken i buskarna. I jorden bredvid mig hade någon skrivit ett meddelande, berättar du för någon blir det riktigt, riktigt synd om dig. Lunas röst skär sig och hon hulkar av gråt.

Åh herregud! O.O
Jag blir värsta ledsen här. Stackars Luna ♥

Haha, jag vet ♥

Första gången jag såg berättelsen gillade jag inte att det var en kyss direkt, jag brukar inte gilla sånt, men vid ditt meddelande gav jag berättelsen en andra chans, och det är jag glad för!
Jag gillar när man skriver om Luna, hon är ju den där konstiga mobbade personen, och jag gillar när folk ser allt ur hennes vinkel.
Jag gillar hur du skriver så att du får med allvarliga saker som homofobi och fylle-våldtäkter, men det är inte så "sträng-läraraktigt" utan det är ändå en berättelse som man vill följa och se hur det reder ut sig för de som råkat ut för det.

Jag älskar med andra ord din berättelse, du har fått en ny bevakare

Åh, tack så väldigt, väldigt mycket! Jag blir otroligt glad av sådana här kommentarer, jag niger och bockar

Varsågod

Kapitel 13
Hermione såg stumt på henne i några sekunder. Sedan makade hon sig fram och slog armarna om Luna. Ingen av dem kunde hålla inne tårarna som tryckte bakom ögonlocken. Efter någon minut, som lika gärna skulle kunna vara en timme, kysste Hermione Luna's panna försiktigt och lösgjorde sig ur hennes grepp.
- Men... Du tänker väl inte behålla barnet? Luna's min avslöjade att det var precis det hon tänkte göra. Hermione suckade lite, och Luna bytte oroligt ställning.
- Du har då alltid gått dina egna vägar. Hermione kunde inte låta bli att le. Men vad ska din pappa säga? "Säga om vadå?" Hördes det från Luna's bakficka. Luna såg chockat på Hermione. Hon drog fort upp mobilen och avslutade samtalet.
- Jag måste råkat ringa till pappa när jag bytte sittställning, jag var inne på hans kontakt eftersom att jag övervägde att ringa honom. Nu behövs inte det. Lunas röst gick upp in falsett och man såg paniken i hennes ögon.

Jättebra!

Supperbra skrivet♥♥