Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

jättemegabra!!!

SuperMegaAwesomeHot bra

Skitbra kapitel, var värkligen fast i texten

*Bevakar* Jättebra!

S Å H I M L A B R A!

Superbra!! längtar verkligen till fortsättningen!

Fantastiskt

Super bra.

SuperAweomse! Love to this ff ♥

Ett väldigt kort kapitel till er alla! ♥ ♥

Kapitel fyra.
I'll never let you down

Jag och Cedric lämnar sällskapsrummet en morgon för att äta frukost, och för att lägga våra namn i den flammande bägaren. Vi står utanför stora salen, där elever står och beundrar den flammande bägaren som står mitt i hallen. Eleverna från de andra magiska skolorna Bauxbatons och Durmstrang har nu anlänt och det är nästan fullt med elever vart man än går. Jag känner mig plötsligt nervös, jag kan bli Hogwarts förkämpe i den magiska trekampen om jag lägger i mitt namn där.
”Cedric, jag vet inte om jag verkligen vill…” Tvekar jag och ser på bägaren ett tag, där vi stannat utanför ingången till stora salen.
”Vi lovade varandra, du kan inte backa nu, Ly!” Säger Cedric och går in före mig. Aaron, Oliver och alla andra beundrare följer efter honom, jag står kvar och ser hur Cedric lägger ner sin lapp i den flammande bägaren med hejarop från hans stora klunga med vänner. Jag knyter handen runt min lapp och bestämmer mig för att jag ska göra det. Precis då blir jag nästan nerknuffad av dem där Weasley-tvillingarna som går i min årskurs, fast i elevhemmet Gryffindor.
”Oj då, Förlåt!” Säger en av dem, vänder sig om och ler snabbt mot mig för att sedan fortsätta in i rummet innan jag hinner säga något. Jag kravlar mig upp igen, knölar ihop min lapp och går därifrån. Jag kan inte anmäla mig. Jag kan bara inte anmäla mig, vad skulle hända om mitt namn blev dragen ur bägaren. Alla i hela skolan skulle veta vem jag är, och jag rent avskyr att stå i rampljuset! Men samtidigt kan jag inte svika Cedric, jag skulle aldrig svika honom och jag hade faktiskt lovat. Efter mycket om och men vänder jag mig om igen och går tillbaka mot den flammande bägaren. På golvet i stora salen ligger två män i långt grått skägg och bråkar med varandra, jag ser att det är Weasley-tvillingarna, för till skillnad från mig så är de fortfarande sexton år vilket betyder att de egentligen inte får anmäla sig. Dumbledores ålderlinje som han dragit runt bägaren fungerar tydligen galant. Jag smyger försiktigt fram till bägaren medan alla är upptagna med att se på brottningsmatchen och jag lägger ner min lapp i bägaren. Sedan smyger jag iväg lika snabbt som jag kommit. På vägen hör jag någon yngre Gryffindor-pojke säga ”Ja, hellre du än den tvålfagre gulleponken Diggory”. Jag vänder mig om och blänger på honom, en liten Gryffindor-pojke som sitter bredvid den berömda Harry Potter och några fler från sitt elevhem. När jag kommit utanför salen andas jag ut och tänker på vad jag gjort och grips av en svag panik-känsla. Jag. Har. Lagt. Mitt. Namn. I. Den. Flammande. Bägare. Men jag hade gjort det för Cedrics skull, intalar jag mig själv, jag var en bra vän och skulle aldrig svika honom.