The cold in our bodies [PRS]

Hon skakade på huvudet.
"Nej det är jag inte. Han ger mig kalla kårar. Något är..." Hon svalde men såg upp.
"Det är mer som skogsandar. De tog form av något beskyddande. Så skulle Ivan eller Rion komma närmare skulle andarna beskdda mig."

"Men du har knappt träffat honom!" Hon skakade på huvudet. "Kom nu, du kan få se var tjänarna håller till på källarvåningen." Hon visste inte om det var så intressant, men här kunde de iallafall inte stanna.
"Du känner dem alltså? Varför kommer de nu? Jag har inte sett dem tidigare."

"Nej jag känner dem inte. De kände min rädsla och ville skydda mig. Vi är i mitt hemland och tja.." Hon kände hur fötterna började röra sig mot salen igen.

Olivia nickade och följde med Alice in igen.
Rion och Leo bytte blickar mellan varandra och gick efter.
"Nej, vänta, Olivia.", sa Leo och Olivia stannade tvärt av orden från vampyren.
"Alice måste träffa kungen.", förklarade han och Olivia nickade igen. "Han är i tronsalen. Ni kan följa med dit.", sa Leo och började gå förbi dem. Olivia tittade på Alice. Det var bäst att de följde efter.

Hon såg på Leo och lade huvudet på sned så hennes röda hår föll ner i hennes ansikte. Med sina gröna ögon betraktade hon honom och såg sedan mot Oivia.
Sedan började hon gå efter Leo.

Inne i tronsalen satt Silas på tronen. Han verkade trött. Eller kanske det var hans utseende som gjorde det. Olivia tyckte att han såg gammal ut. Nästan för gammal, som om det var ett spöke, en glimt av hans själ, som höll hon kvar här. Men blicken var alert. Direkt de hade klivit in i salen for blicken på de.
"Kung Silas." Leo bugade sig. Rion gjorde detsamma. Olivia neg. "Ah, du måste vara Alice.", sa Silas med sin släpade basstämma till röst. Han klev upp ur tronen så att manteln stötte i golvet. Han rörde sig långsamt mot dem. "Dig är jag nyfiken på. Vem är du?", sa han. Rion tyckte att Silas lät road. Silas granskade Alice uppifrån och ner med sin blick innan han tittade mot hennes ansikte igen.

Hon klev in och neg för honom innan hon såg på mannen som var framför sig. Lade huvudet på sned och ryste till innan hon lade armarna om sig.
"Jag är Alice. Bär på flera hemligheter än detta slott. Jag får inget säga för det kan bli min död. Smärtan som dessa håller mig i." Hon såg på honom och neg igen.

"Jasså? Alice säger du? Inget mer namn?" Han drog på ena mungipan. Olivia backade bakåt. Det var något med Silas som skrämde henne. Vad kunde hon inte riktigt sätta fingret på. "Det låter tungt att bära på så många hemligheter. Så allvarsam också.. Vem vet, kanske det finns något här i slottet som kan göra det lättare för dig?" Rion höjde överraskat på ögonbrynen. Vad hade Silas i kikaren?

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej det tror jag inte. Hag hade gjort något åt det om det var så." Hon såg på Lottie som stod vid Olivias sida.
Sedan såg Cevilia på kungen.
"Min kung. Hon har även underliga märken. På ryggen samt på andra ställen."

"Jasså, det hade du?" Silas tittade skeptiskt, men roat, på Alice. "Underliga märken? Betyder det något?" Silas såg från Cecilia till Alice.