Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Åh jag som ville att han inte skulle vara där o vänta på henne så hon kunde gå kvar på hogwarts..
mer fortfarande skit bra DD

Haha är mållös

Åh, jisses, vilken LJUVLIG komplimang!!!!
TACK TACK TACK TACK!
så himla glad att jag påverkat din bild utav Severus på ett positivt sätt!



TACK



Men jisses, alltså, jag vet inte vad jag ska säga...
Har fan tårar i ögonen nu PPP! Tack så himla mycket underbara du! ♥



Hade inte spelat någon roll om Severus var där eller inte eftersom att Penelope tagit sin examen. Hade ju dock blivit fruktansvärt svårt för henne att hitta boende, jobb och allt sådant med ett krossat hjärta och inga vuxna i sitt liv.

Tack



Hoppas att du är mållös på ett bra sätt?

Gumman, detta kapitlet var ju fruktansvärt ljuvligt och jag va fan livrädd att severus inte skulle vara där elelr att hon inte skulle hitta sitt halsband! Du får itne skrämmas så! :O

Men, asså, nu vill man ju abra ha meeeeer! ♥ ♥

Hej på er sötnosar!

Hoppas ni har haft det jätte bra den senaste tiden ^^ FÖRLÅT att det tagit sådan tid men jag har varit galet upptagen xD En massa kaos i mitt liv just nu tyvärr.

MEN JISSES va era otroligt fina kommentarer verkligen ljusade upp min dag! ♥
TACK SÅ HIMLA MYCKET! ♥

Hoppas ni ska tycka om detta kapitel, jag är itne så nöjd med det för det känns segt men vet att det är väldigt bra med något långsammare/mindre händelsefullt kapitel ibland för att man inte ska tycka att det händer för mycket. så hoppas ni tycker omd et oavsett vad.

Spoiler:
Tryck här för att visa!
Bild på huset:


Ganska nöjd med redigeringen av denna bilden om jag får säga det själv

psst... *vinkar diskret*
Psssst..! Nästa kapitel är ganska långt
Schhh....

~Kapitel 65~

Severus låser upp ytterdörren till ett litet hus vid slutet av en enslig skogväg. Vi är inte långt från närmsta by men tillräckligt långt ut i skogen för att det ska kännas som om vi är de enda människorna i världen. När vi anlände till huset kunde jag knappt andas. Det var alldeles ljuvligt. Vi kom med flyttnyckel från Kings Cross till den lilla trollkarlsbyn Meadova, sedan vandrade vi med lugna steg längs med den övervuxna skogsvägen som kallas Meadow Lane. Runt om oss fanns det höga träd och tät buskage, en tjock dimma vilade nära marken och det kändes alldeles magiskt att bara få gå där med Severus vid min sida.

Efter att vi hade vandrat ett litet tag kunde jag skymta ljusen inuti det lilla huset en bit bort. Det såg fantastiskt ut. Mysigt, rustikt och med en känsla av hemtrevlighet trots det lite mörka utseendet. Det var byggt utav tre delar kan man säga, två våningar högt, vackra mönstrade fönster och lantliga reglar som detaljer. Alldeles ljuvligt med andra ord. Jag trodde först inte att det var sant att jag skulle få bo där, med mannen jag älskar. Bara han och jag.

Severus öppnar dörren och låter mig stiga in i den lilla hallen. Den har mörka slitna tapeter av en grön nyans, golvet är gjort av gamla lantligt grå brädor och det hänger en ljuskrona i taket. Jag hänger av mig kappan på den lilla klädhängarhyllan och ser på Severus som nu står precis innanför dörren.
”Ska jag, ska vi, verkligen bo här?” frågar jag med ett spänt leende dansande över mina läppar. Severus ser på mig och sedan omkring sig för att till slut landa med sin blick på mig.
”Jag är medveten om att det kanske inte är något drömhus för någon som dig men det är det enda jag har att erbjuda.” svarar Severus med entonig röst. Hans blick något skamsen.

Mina armar faller ner längs mina sidor och jag stirrar på honom,
”Severus, jag älskar det! Det är ju alldeles ljuvligt!” utbrister jag och slänger mig ograciöst om hans hals medan jag ger honom en mjuk kyss på läpparna. Han verkar smått chockad över mitt beteende men faller snart in i kyssen och lägger sina händer på mina höfter på det där sättet som känns alldeles för bra för att kunna vara sant.
”Är du verkligen förtjust i huset?” frågar han sedan och ser mig allvarligt in i ögonen, jag bara nickar glatt och släpper taget om hans nacke. Han ger mig ett av de där leendena och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.

Jag fnittrar lite och mina kinder blir rosenröda vid hans mjuka beröring. Jag ser generat ner på mina lila sneakers men Severus lyfter upp mitt ansikte med sitt finger under min haka. Han ler mot mig,
”Jag älskar när du fnittrar sådär...” mumlar han och kysser min panna med sina svala läppar. Jag sluter mina ögon och njuter av hans beröring innan den är över allt för hastigt. Jag ger honom ett strålande leende. Han nickar mot insidan av huset och jag släpper taget om honom innan jag vandrar genom den korta hallen.

Den första hallen leder in till en ny liten hall där man kan gå åt vänster eller höger.
”Vänster.” mumlar Severus med sin underbara röst bakom mig. Något otroligt lugnande finns i känslan av att höra honom bestämma. Det känns så naturligt på något sätt. Det kan ju ha att gör med det faktum att han varit din professor så många år Penelope... Jag fnittrar lite åt mina egna tankar.

Jag går vänster som Severus sagt och kommer in i ett ganska stort rum, ett vardagsrum. Det är ganska mörkt och lyses bara upp utav en sprakande brasa och några få ljus. Det finns en mörkgrön soffa, en svart fåtölj, ett litet sidobord och överallt står det bokhyllor fyllda till höjden och bredden med ljuvliga böcker. Även en och annan prydnad. Jag får syn på en trappa lite längre in i rummet och ser bakåt mot Severus som bara höjer sitt ögonbryn på det där sättet som får mig att vilja slita av hans tillknäppta rock.

Jag går upp för trappan med långsamma nervösa steg. Den har en härligt lantlig känsla med ganska slitna brädor och lite flagnande färg. När jag kommer upp finns det en dörr, den står på glänt och släpper genom en strimma utav ljus mot mig och trappen. Med en lätt skakande hand av uppspelthet puttas dörren upp och jag står i ett ganska rymligt dubbelsovrum. Där finns en stor dubbelsäng med pelare av ek och ett överdrag av grönt sammet. Hmm... Grönt verkar vara ett genomgående tema... Tänker jag och stiger in i rummet. Väggen där dörren finns är täckt utav vackert smidda garderober i samma ek som sängens pelare. De är ljuvligt detaljerade med guldfärg. Väggarna är vitmålade, någon gång för länge sedan, och golvet är i grå ask. Det är lite rustikt men ändå mysigt.

Jag stannar upp ett tag för att ta in allt som händer. Ett nytt hus, ett nytt liv, en ny start, en ny plats. Allt är nytt. Till och med mannen jag nu kommer dela mitt sinne, min kropp och mitt liv med. Allt är lite överväldigande och jag kan känna hur ett moln utav oro drar in bland mina annars soliga tankar. Tänk inte så mycket, sluta tänka så mycket hela tiden. Det kommer bli bra, det kommer att ordna sig. Sluta tänka så mycket! Jag känner hur mina ben blir lite skakiga men då gnyr en golvbräda bakom mig. Den lilla golvbrädan som jag vet finns under Severus fötter väcker liv i alla känslor som jag någonsin haft för Severus. Mitt hjärta lugnar sig och mina tankar samlas. Jag vet att med honom vid min sida spelar det ingen roll vad som händer. Jag drar ett försiktigt andetag och återgår till att kika runt omkring i rummet.

Jag står vid sängen, den har ett litet sängbord på var sida och jag drar med mitt finger längs med sängens kant. Låter mina fingertoppar glida över det lena tyget. Severus blick vilar stadigt på mig från hans placering borta vid dörren, följer mina rörelser. Jag ser upp på honom, mina ögon vandrar över honom och han rätar omedvetet på sig. Tänk att få knäppa upp var enda en av de där knapparna... Se mannen som döljer sig under allt det där svarta och lila... Jag blir generad över vart mina tankar vandrar och Severus ser fundersamt på mig. Jag går fram till honom med långsamma steg. Låter mina breda höfter svänga naturligt från sida till sida och mitt tjocka röd/lila hår omringar mitt smala ansikte. Precis så som han gillar det, utsläppt och fritt härjande.

Så sjukt bra kapitel.
Jag finner inga ord du skriver så himla bra.
Penelope och Severus är så fint par.

Så jätte bra hurru. Jag antar att du har gjort om huset också.
Annars bor ju Snape i en typ lägenhet

Jag är faktiskt riiktigt stolt över mig själv som har idag läst 30 kapitel men det är inte det smartaste att läsa de sorgsna delarna på bussen om man inte vill ha massor av stirrande blickar på en. Jag hade inte kollat in här på ett tag och när jag läste ett kapitel så blev jag helt fast!!!! Du skriver helt otroligt bra och snart har jag läst ikapp (är på kap 55) och är så sjukt glad att jagkollade in här för du är ju extremt awesome på det här!!!!!!

Jättebra

Vilket sagolikt vackert hus!