The cold in our bodies [PRS]

Hon vaknade åter igen och vände huvudet mot dörren. Log innan hon satte sig upp.
"Tack Olivia, jag behövde den här timmen. Ja det skulle vara bra. Jag behöver ju alltid vara propert klädd. Jag är inte en tjänare längre. Vad jag är vet jag inte." Hon såg på henne och suckade.
"Du är en klippa."

Olivia log lättat. "Det gläder mig att du mår bättre. Jag säger åt Lottie att du är redo att ta emot henne nu. Vi ses senare. Och tack för komplimangen." Hon fnittrade lite. Kände sig på gott humör. Det kanske inte skulle vara så tråkigt att vara på slottet trots allt. Hon stängde om sig och gick för att skicka Lottie till Alice.

Lottie såg upp från sin tallrik och nickade.
"Jag går direkt." Hon log och reste sig och gick till Alice. Såg på henne och såg på alla klänningar som hängde upphängda och hon plockade fram en.
"Kom så hjälper jag dig."
När klänningen var på plats så flätade hon Alices hår innan hon nickade.
"Nu är du redo, följ mig så visar jag vart du ska." Alice som hade en vackert röd klänning på sig reste sig. Gick efter henne och såg sig om. Hon var rädd att möta Ivan och de andra men hon hade ju inget val.
"Här har vii matsalen." Sa hon och öppnade dörren för henne.

Matsalen var något mindre än den i Ivans slott. Frukostbordet var långt och brett så att de rymde ett stort sällskap. Bortanför bordet höjde sig ett enormt fönster, men det var fördraget av en sliten tung gardin. På väggen mitt emot hängde en stor tavla som täckte större delen av väggen. Motivet var en kvinna som satt i gräset under ett träd.
Bordet var dukat med mycket mat. Nog för en festmåltid. Det visade nog också hur många de var i slottet som arbetade. Det skulle inte hjälpa med bara fåtal arbetskraft. Men tjänarna syntes inte lika mycket som i Ivans slott.
Vampyrerna satt vid bordet redan. Ivan i ena kortsidan med Rion och Leo på ena långsidan och Maurice med Cecilia på sidan mitt emot prinsen. Kortsidan vid andra änden av bordet var tom. Som om de väntade någon.
"Alice, där är du ju! Jag hoppas att din första natt i slottet har varit tillfreds.", sa Rion glatt när han fick syn på henne. Han hade ett gott humör.

Hon tog in hela salen och såg blygt ner. Nog var hon van vid att se dom men det gjorde henne olustig med.
"Nej inte direkt. Jag har haft hemska mardrömmar så har sovit riktigt dåligt." Hon gick fram och slog sig ner en stol emellan Cecilia och såg ner. Vågade inte höja sin blick.
"Är det bara vi?"

"Vi har en till här faktiskt. Han.. Har gått med att hedra oss med sitt sällskap. Han borde vara här när som helst nu faktiskt.", sa Rion och lät genast mer nervös på rösten. Han harklade sig. "Jag beklagar att det var din upplevelse. Låt oss hoppas att det blir en bättre natt som kommer." Han vågade titta upp på Alice, men i tid då hon sänkt sin egna.
"Varsågoda att äta.", sa Rion som tagit sig på att vara värd. Det kanske föll naturligt eftersom de befann sig i hans ställe nu. Alla vampyrerna sträckte sig efter den serverade frukosten på bordet.

Hon såg på honom och nickade sakta. Försiktigt såg hon över axeln innan hon plockade åt sig av maten.
"Det är inget att beklaga sig över. Det är bara sömn." Hon såg oroad ut och lade en hand över armen som att skydda den från Maurices medicin.
"Jag undrar vart vi är någonstans.. " Hon tog bägaren och förde den mot läpparna.

Ljudet av steg utanför matsalen fångade Rions uppmärksamhet. Han tycktes ha varit på helspänn hela morgonen och nu blev det än mer tydligt. Hans redan ljusa hy verka blekna något. Rion blev torr i halsen och harklade sig för att försöka samla sig, men det lät bara som ett kraxande. Ena handen höll ett hårt grepp om bägaren och den andra om gaffeln. Blicken letade efter ljudet. "Rion hur är det-..", började Leo med avbröt sig själv då två, något som såg ut att vara vakter, klev in i rummet.
De var klädda i uniformer med matchande huvudbonader. I ena handen höll de en flagga. Det var samma flagga som hängde i hallen av slottet. De verkade inte göra någon riktig notis om sällskapet vid bordet. De ställde sig på varsin sida om dörröppningen, rakryggade och tittade tomt framför sig. Alla vid bordet tittade mot dörröppningen.
In klev en äldre man. Han var klädd i en mantel som släpade i golvet. Genast kunde Leo se likheten mellan Rion och herren. Det var det röda hårsvallet. Det var en aning blekare, kanske till och med gråare. Han var mycket äldre än Rion. Han gick inte lika rakt som vakterna.
Ivan var först att ställa sig upp. Strax därpå var Rion, Leo och Maurice på fötterna. "Kung Silas!"

Hon hade redan börjat att äta av frukosten när hon märkte hur underligt alla bettede sig och hon tittade upp. Rion verkade vara focuserad på något eller någon och hon lade ner sin gaffel. Vände sig om och hoppade till när dörrarna öppnades.
När de utropade att det var kungen så hade alla redan kommit på fötter, även Cecilia. Alice var inte lika snabb utan ramlade av stolen och tog sig upp på fötterna. Det bultade i knäna av slaget och hon blickade upp. Mannen verkade så bekant och hon vände på huvudet. Nu såg hon likheten och svalde hårt. Det gjorde ont i henne och hon tog tag i stolens rygg. Allt började svaja.