Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Super mega AWSOME

Nu har jag läst ikapp typ 1 månad hehe... alla kapitel som vanligt ASBRA!! Du är gudomligt bra på att skriva och älskar denna FF bara mer o mer! ♥

Åh, inte Erik... Kom inte ivägen nu. >.< Superbra kapitel ♥

Åh, vi har en lång väg kvar men jag, Eric är nerkärad i Penelope

TACK


YAY! TACK!
Hehe Ja hon förtjänar det

TAAAAAAAAAAAAACK!


TACK SÅ HIMLA MYCKET


Vad vore kärlekens väg utan några "få" hinder här och där
TACK ♥

Super!!! Äntligen fick man veta vad Penelope fick i resultatet.

Hej alla underbarisar!

Tänkte att jag ger er ett nytt kapitel på en gång som även detta är lite längre än i vanliga fall Hoppas ni ska tycka om detta med

Är så tacksam och glad för alla fina kommentarer jag får utav er och alla tummar! TACK för att ni är så underbara läsare!




~Kapitel 61~

Den sista veckan passerar, ryktena om Eric och mig sprids som löpande eld trots att jag aldrig hör något om dem. Ryktena om att någon försökt ta examen ett år tidigare har också spridit sig, ingen har fått veta att det är jag och alla är under intrycket att personen inte klarade det. Skolan är bubblande och alla pratar upphetsat om det stundande lovet och stundande examinationen. Coraline, Joshua och jag spenderar så mycket tid vi kan tillsammans och vi har lovat varandra att aldrig tappa kontakten med varandra trots att vi inte kommer få spendera sista året på Hogwarts tillsammans.

Vi spenderar också många av våra middagar med Hufflepuff gänget lett utav Eric. Det har liksom blivit en naturlig sak att vi alla äter tillsammans. Det är alltid en skön stämning, fullt med skratt och mer än nödvändigt mycket prat om Quidditch. Fast, det stör inte mig eller Coraline för då hinner vi prata om andra saker som vi båda vet inte intresserar de andra i vårt udda gäng.

Jag sitter i mitt favoritfönster i biblioteket med en romantisk roman i mitt knä. Den handlar om en ung flicka som måste kämpa mot drakar, förtrollade skogar, troll, onda trollkarlar och häxor för att kunna nå sin älskade som under en besvärjelse hålls fången av en mörk konung i ett fjärran land. Boken har sugit in mig i dess värld men på sista sidan säger flickan ett enda ord som får mig att dra efter andan. Ett ord, ordet alltid, det river mig loss från boken. Tankar om Severus kommer forsande fram. Det är två veckor sedan jag hörde något från honom, en olustig känsla vilar i min mage men jag har bestämt mig för att skaka av den varje gång den kommer tillbaka.

Solen landar på mitt ansikte, jag ser på klockan en bit bort. Visarna står på halv tio, det är dags att ta sig tillbaka till sovsalen där alla väskor är packade. Imorgon tar jag min examen, imorgon avslutas mina studier på Hogwarts och jag nådde målet att gå ut med högsta betyg. Känslan är obeskrivlig. Men känslan att jag imorgon kommer få träffa min älskade Severus är större, lyckligare och ännu mer obeskrivlig.
”Jag saknar dig så...” mumlar jag för mig själv medan jag ser ut genom fönstret över skogen som breder ut sig bortanför slottets väggar.

Den sista solstrålen lämnar himlavalvet och försvinner i en vacker kaskad utav färger som sprakar över målarduken bestående utav himlen. Det ser magiskt ut och påminner mig om gången då jag och Severus såg på solnedgången tillsammans. De minnet påminner mig om den hemska dagen då jag fick brevet om mina föräldrar, hur regnet hade öst ner. min kropp skakar till utav en rysning. Jag har så blandade känslor för den där dagen... Det är helt ologiskt. Tänker jag medan jag hoppar ner från fönsterblecket och börjar min vandring tillbaka mot Ravenclaw.

Jag kryper ner under täcket bara en halvtimme senare. Solens färgspel har lämnat himlavalvet och natten har välkomnats med blinkandet från miljontals utav stjärnor. Det är en nervös och uppspelt energi som vilar i slottet inför morgondagen. Jag välkomnar sömnen och lämnar snabbt världen bakom mig för att fara till drömmarnas land. Min natt är fylld utav passionerade kyssar, dansande ögon, fladdrande svarta rockar, mörka skratt och kalla grova händer som smeker mitt drömjag ömt...

Jag vaknar utvilad när klockan i rummet slår 07:00, jag sträcker på mig ett par minuter innan jag väcker Coraline.
”God morgon sömntuta! Idag smäller det.” säger jag och rycker lite försiktigt i Coralines axel. Hon snarkar till lite innan hon grymtande öppnar sina trötta ögon.
”Penelope! Klockan är sju på morgonen!” utbrister hon irriterat och drar täcket över huvudet.
”Ja, vadå?” frågar jag nyfiket och ser glatt på täcket som gömmer min vän från morgonens sol.
”Ceremonin börjar klockan tio, tåget åker klockan två... Jag behöver inte gå upp fören vid nio. Gå och lägg dig...” mumlar hon under täcket som svar, jag suckar och byter om från min lila flanellpyjamas till svarta jeans, svart linne och mina lila sneakers. Jag lämnar sovsalen med sussande elever och vandrar ner till Hagrids hus.

Fåglarna flyger omkring och kvittrar, himlen är vaken, solen stiger i långsam fart högre och det höga gröna gräset slingrar sig mellan mina utsträckta fingrar. Jag fnittrar lite, glädjen över att jag idag äntligen får träffa min älskade Severus efter flera månader är överväldigande stor. Jag har i flera veckor tänkt att jag skulle gå ner till Hagrid men det har liksom inte blivit av och mitt samvete har gnagt på mig lite över detta.

Jag möts utav Hagrid som sitter utanför sitt lilla hus och spelar flöjt.
”Hagrid!” ropar jag och vinkar glatt, Hagrid slutar spela, höjer sin enorma näve och vinkar tillbaka till mig. Jag springer den sista biten ner för backen och anländer med ett stort grin på mina läppar och flåsande andetag från ansträngningen.
”God morgon Penelope!” säger Hagrid glatt och ler mot mig,
”God morgon Hagrid, lust att ta en kopp te tillsammans med mig?” frågar jag uppspelt, Hagrid nickar så att hans yviga skägg skumpar upp och ner mot hans bröstkorg. Vi går in i hans lilla hus där det är lite svalare än de 27 graderna utomhus, det är skönt.

Efter att Hagrid hällt upp te och vi båda satt oss till rätta, han i den röda fåtöljen och jag i den blå, börjar jag långsamt att berätta vad jag hållit på med hela terminen. Jag förklarar allt om mina studier. Hagrid fäller en glädjetår, kanske även lite stolthet finns inuti den lilla tåren.
”Jag är så stolt över dig Penelope, verkligen bra jobbat.”
”Tack Hagrid, och det betyder att, eftersom jag tar min examen idag kan jag vara med Severus efter idag. Jag ska flytta hem till honom eftersom att mina föräldrar... Umh, du vet.” Det sista mumlar jag och ser ner i min nu tomma tekopp av blått porslin med vita prickar på.

Hagrid lägger sin hand ovanpå min,
”Jag är jätte glad för din skull. Jag hoppas verkligen att du ska bli lycklig Penelope.”
”Tack Hagrid, oj klockan är redan halv tio. Jösses, jag måste springa. Men du kommer till ceremonin väl Hagrid?” frågar jag efter att ha ställt ner tekoppen på det bastanta bordet och hoppat ner från den väldiga fåtöljen.
”Självklart, skulle inte missa det för allt i världen.” svarar Hagrid och jag ger honom ett leende innan jag springer till Ravenclaw för att kunna byta om, fixa till håret och be Coraline sminka mig lite lätt.

Jättebra D

SUPER MEGA men inte så händelse rikt som jag hade hoppats på. Men ändå jätte bra och jag hoppas verkligen att Ceremonin går som der ska.

SUPERDUPERENORMTJÄTTEBRAAAAAAAAA!!!
Jag undrar hur tex Eric kommer reagera när han får veta att det är Pene som gjort proven.....

Aja, jättebra kapitel!

Du är grym på detta. Kommer aldrig sluta bevaka. ♥ Love to you and your fanfiction ♥