The cold in our bodies [PRS]

Hon log svagt och skakade på huvudet.
"Jag vet inte. Jag har inte sett dem eller så är de inte här." Hon såg på henne med oroad blick.
"Men är Rion en prins? Jag trodde han inte var det." Hon såg på sina händer och drog ihop sig.
"Han beter sig inte som en. Är det så han brukar vara?" Frågade hon och såg sig om.

"Du har rätt. Jag ska inte ta ut något i förskott. Jag vet bara hur jag själv hade gjort om greven väntade gäster till hans slott." Olivia suckade.
"Kanske. Det sägs att han är det. Han är inte tydlig med det. Ryktena säger att han är en prins. Kanske han inte vill vara det?" Hon ryckte på axlarna.
När brasan sprakade inbjudande borstade hon bort sot från händerna på förklädet och ställde sig upp från golvet.
"Åh, här kommer din packning. Tack, Sean." Sean var en av de manliga tjänarna som följt med på resan. Han lämnade en stor väska i rummet. "Du ska få hoppa i något mer bekvämt. Så sover du gott sedan." Hon gick till väskan för att knäppa upp den. Sean ursäktade sig och försvann därifrån.

Hon såg på henne och nickade sedan. Lade huvudet på sned och svalde. Skulle hon våga fråga?
"Olivia? Vill du ka... Vill du sova här med mig ikväll? Jag är rädd att det sk.." Hon såg sig om.
"Det är något som gör mig obekväm och jag är så ny här. Du verkar så obrydd. Vill du låna mig din styrka?"

Olivia stannade upp i en rörelse. Orden hade överraskat henne. Men så sken hon upp i ett leende. "Om du tror att det hjälper dig, så visst gör jag det. Jag ser till att hitta en bädd åt mig här. Tjänarna har säkert undanlagt något sådant." Hennes leende bleknade. "Vad är det du är rädd för? Var det spökena som sir Rion talade om tidigare? Du vet hur han är.. han tycker om spratt. Det är säkert inget att oroa sig över." Hon strök Alices arm.
"Och jag är bara stark när jag måste.", skrattade hon kort. "Jag tror jag är arbetsskadad bara. Jag vill att du ska trivas, Alice." Hon log genuint igen. "Vill du följa med och leta reda på en bädd åt mig? Eller vill du stanna här och vila dig lite? Det är nog inte långt bort."

"Nej kan du inte... Dela sängen med mig? Spelar det någon roll? Vi sov väldigt nära på hit resan och sängen är lagom stor till båda oss." Hon såg på henne och nickade.
"Jo jag vet men det gör mig rädd ändå. Ibland vet jag inte OM han talar sanning eller ej." Hon reste sig upp och började snöra upp klänningen hon bar och såg på henne.

Olivia såg överraskad ut. "Jag kan inte dela med dig. Vad kommer greven säga om han får reda på det? Jag kan förlora mitt jobb." Hon skakade på huvudet. "Jag sover i samma rum som dig, så är jag nära." Hon tippade lite huvudet på sne för att se på henne. "Du ska ta allt han säger med en nypa salt. Förutom om det är en order. Är dock inte säker på att det gäller dig längre. Du verkar inte vara kvar bland tjänstefolket längre." Olivia drog lite på ena mungipan. "Stanna här och vila om du vill det, så kommer jag strax."

Hon såg besvärad ut och såg nu bort. Var hon verkligen så viktig för greven och resten av hans sällskap? Att hon var något där emellan som en gäst fast ändå inte?
Alice vände på huvudet och såg på Olivia.
"Kan du åtminstånde snöra upp klänningen? Jag når inte resten och jag är fruktansvärt trött. Jag svimmar snart av utmattning." Hon log svagt och hörde något ljud. Hon vände huvudet mot ljudet och lyssnade innan hon skakade på huvudet. Hennes frrisyr som Olivia hade satt upp kliade och hon ville helst bara släppa ut det.
"Vet du när vi kommer ge oss av?"

"Javisst." Olivia tog ett steg närmare för att fatta tag om snörningen i Alices klänning. Hon lossade på det och hjälpte henne av med den. "Sådär. Kryp ner under täcket nu, så blir du varm fort.", sa hon vänligt och kikade mot elden. Den hade redan blivit större och värmde något.
Olivia stannade upp när hon hörde ljudet hon med. "Det är bara tjänarna som gör sig hemmastadda. Eller grevens sällskap.", sa hon säkert utan att vara säkert. Men hon ville inte oroa Alice i onödan.
"Nej. Jag är säker på att vi kommer bli meddelade om det. När det är dags att resa vidare igen." Hon log snällt. "Vi ses om ett litet tag. Jag ska skynda mig." Hon strök Alices arm med den vänlig blick igen och lämnade sedan rummet.

Hon fick av sig den större klänningen så hon bara hade den tunnare underklänningen kvar. Den skulle agera fint som sovklänning och hon såg på Olivia.
Hon hade rätt som vanligt och hon log svagt. Hon började dra ut hårnålarna så hennes röda hår föll ner över hennes axlar. Sedan kröp hon ner i sängen och drog täcket över sig.

Olivia pustade något när hon trängde in madrassen hon hade med sig under armen in genom dörröppningen. "Ursäkta, Alice. Men det var mer otympligt än vad jag trodde! Hoppas att jag inte väckte dig."
Olivia släppte madrassen vid långsidan om Alices säng. Kudden och filten placerade hon ovanpå den. "Sådär.", pustade hon igen och torkade svetten i pannan.
"Jag medger att det var inte det lättaste. Jag fick fråga många innan de ville säga var de hade förråden." Hon skakade ogillande på huvudet. "De känns som ett gäng amatörer i det här slottet. Eller så är deras intresse något annat än att tjäna." Hon fnös. Men så kom hon på sig själv. "Bäst att det jag sa stannar mellan oss. Jag vill inte hamna i trubbel för att jag uttryckte min åsikt."