The cold in our bodies [PRS]

Alice hade sovit större delen av resan med hjälp av medicin. Men nu var hon vaken men gungade lätt där hon satt.
Lottie hade klivit ut ur vagnen och såg mot slottet.
"oj" Viskade hon och svalde.
"Det är större än Ivans." Viskade hon.

"Så märkligt att de inte sett till att de möter oss vid ingången. Man kan tro att vi inte är välkomna.", viskade Olivia till Lottie. "Det skulle inte hända i grevens slott."
Hon samlade sig kvickt när hon i ögonvrån fick syn på greven och resten av hans sällskap. Hoppades på att han inte skulle ha hört vad hon nyss hade sagt. Det skulle kunna straffa henne.
Tack och lov tog Rion till orda och fångade allas uppmärksamhet. "Välkomna till mitt slott! Jag måste medge att det är längesedan jag själv var här då jag.. ja.. hursomhelst så är det en aning äldre än Ivans, men det har sin charm. Så ge det en chans. Och.." Han gjorde en längre paus och svepte med blicken över sällskapet vid vagnarna. "..Det sägs att det spökar här. Så det är värt att kolla en extra gång över axeln när ni går i korridorerna."

"Shh säg inte så..." Lottie hychade henne och såg på Alice som kom ut med tjärnarna. Hon såg inte frisk ut och hon såg på Rion. Lade huvudet på sned.
"Har du sett något spöke då?" Frågade hon försiktigt.

"Ssch själv! Kalla inte greven vid hans namn, Lottie. Du vet bättre.", sa Olivia och fnissade tvärt. Det fanns ändå någon spänning i att böja på reglerna.
Rion skrattade. "Oh, ja. Flera." Han blinkade med ena ögat. Sedan vände han sig dramatiskt om så att det röda hårsvallet svepte i vinden. "Tjänarna håller till i källarvåningen. De ska väl känna sig som hemma antar jag. Det må vara mer omodernt än Ivans slott, men uppgifterna är detsamma." Olivia nickade utan att Rion såg det. "Jag hjälper Alice till hennes rum först innan jag gör mig hemmastadd i köket.", sa Olivia och väntade in Alice så att de kunde gå tillsammans.

Hon såg på Olivia och nickade.
"Ja det är nog bra.." Hon hade hört Ivan prata. Att Alice inte var någon vanlig tjänare längre utan skulle sova fint.
Alice såg på Olivia och log trött.
"Jag är okej. Det är bara att jag är trött. Medicinerna gör mig trött." Viskade hon,

Olivia såg sig om när de gick in i slottet. Korridorerna var breda. Utefter väggarna hängde facklor som enda ljuskällor. En tung mörkröd matta klädde det steniga golvet.
"Rummen är på övervåningen. Vi får ta trapporna." Hon nickade mot trapporna som delade sig på övervåningen. Båda sidor hade dörrar stängda. De flesta rum där fungerade som sängkammare. "Ditt rum är närmast trappan här. Så att det skulle vara närmare för oss att se efter dig, Alice." Olivia stötte Alices arm med sin.

"Men ska jag inte vara i källarren med Lottie och Olivia?" Hon såg mot Rion och såg sedan på Ivan. Hon kunde väl rymma när alla sov? Hon svalde och kände något klibbigt i munnen.
"Vem är mer hä än oss?"

"Du är gäst här.", förklarade Olivia och hjälpte henne fram till rummet. "Vem saknar ni? Det är vi, greven och hans sällskap. Men det såklart, prins Rion har sina tjänare här." Olivia öppnade dörren till rummet.
Det var dunkelt när gardinerna var fördragna. Men utsikten var ändå inte något att se nu, när det fortfarande var mörkt ute. Därinne stod en säng, bred nog att rymma fyra personer. Ett sängbord, ett bord med tillhörande stol och fåtölj och en garderob. Bredvid garderoben hängde en massiv spegel inramad i en utsmyckad ram i guld.
"Låt mig tända en ljus åt dig.", sa Olivia och gick till sängbordet där hon hittade en ljusstake med ett ljus i. "Sådär.", sa hon när hon fått tänt ljuset. Hon såg sig omkring. Först nu upptäckte hon den stora ljuskronan i taket. "Vill ni att jag tänder den med?"

Hon klev in i rummet och såg sig om. Det här var mycket mer vackrare rum än Ivans. Dock hade Ivan en värme i sitt medans det här verkade kyligt.
"Ja gärna och kanske en brasa? " Frågade hon och tog av sig skorna.
"Det är viktigt att inte frysa. " Viskade hon.

"Javisst." Olivia hämtade stegen som stod lutad mot de tunga gardinerna och fällde ut den innan hon klättrade upp på den. Hon hade gjort det här tidigare, så det var inget konstigt. En kort stund senare hade hon lyckats tända ljusen i takkronan och gått ner igen. Hon fällde ihop stegen och satte den mot väggen. "Dåligt förberett av tjänarna här- vilka är de egentligen? De ska ju tjäna en prins!" Olivia muttrade något innan hon satte sig på knä intill spisen för att kasta in ved i spisen. Hon tände veden med tändstickorna. "Om ett tag är det en större brasa. Jag är ledsen att du fick ha det så kallt nu. Det blir varmt snart ska du se."