Sjunde året på Hogwarts

Jag gick med dem längs två korridorer och stannade vi en tom bänk.
-"Vad har jag gjort?" viskade jag förkrossat och stegade bort från Draco.
-"SALLY!!! SALLY VART ÄR DU?! SALLY!!" började jag vråla och sprang iväg på jakt efter henne med tårarna forsande nedför kinderna. Men jag hittade henne inte.

vi följde efter Viole, men det spelade ingen roll vart vi letade vi hittade inte Sally. vi stannade på fjärde våningen och hämtade andan.
"det här är löjligt. hon kan inte bara försvinna!" sa jag bestämt.
"vi är på Hogwarts allt är möjligt här." sa Draco och små log.
"Nej allt är inte möjligt! och även om vi är på Hogwarts så kan hon inte bara försvinna. desutom så är hon Mionis syster, och ingen av dem brukar smyga ut och hitta på saker." sa jag bestämt.
"Men vart kan hon vara då?" frågade Draco och jag såg på Viole

Jag blev stum och kollade på Cara.
-"Tänk om hon inte är på skolan längre, tänk om din far fått tag på henne?" sa jag panikslaget och stampade argt i marken.
-"allt är mitt fel! " Sa jag upprört och snyftade.

jag såg på Viole, den tanken hade också salgit mig.
"Jag har med tänkt på det" mumlade jag
"Det är omöjligt! inte ens han kan vandra in här och bara ta elever emd sig. och nej det är inte ditt fel Viole" sa Draco tröstande.
"Draco, han styr skolan nu så om han vill kan han logiskt sätt bara vandra in här. även om jag tror det är osanolikt. men vi bör kanske kolla upp det." sa jag och såg på mina två kamrater framför mig.
"Om ni vill alltså. jag tvingar er inte att följa med." jag såg frågande på dem

(Sorry att jag inte har skrivit! Älskar er alla!)

Jag var ute nära skogen. Jag fattar inte varför Viole gjorde så!

Jag snyftade vidare.
-"Okej då... jag följer med igen.." sa jag ledset.
-"Jag vill inte vara farlig längre..." sa jag och kollade upp på cara med tårade ögon.
det här var hemskt.

jag såg på Viole och Draco och nickade bestämt, tog dem i varsin hand och snart stod vi hemma hos pappa. Han såg på mig och jag stirrade kallt tillbaka på honom.
"Ja jag listade ut det." svarade jag honom
"Ja jag antog att du skulle göra det." var allt han svarade mig.
"Alltså för att vara den ondaste trollkalrn kan du även vara den dummaste. de märktes med en gång att det var något fel på Viole och när vi väl hittat henne var det inte så svårt att lista ut vad du gjort och sagt till henne." svarade jag honom men han sa inget.
"Nå kan du vara så vänlig att ta bort förbannelsen över henne?" frågade jag honom och såg in i de röda ögonen

Jag skakade av rädsla när jag mötte herrens blick igen.
Han gav mig en förbannad blick och jag sjönk ännu en gång ihop på golvet av smärta i kroppen.
Det kändes som om någon åt upp mig inifrån.

"Sluta" skrek jag och pappa såg på mig och Viole andades ut. Min far såg argt på mig.
"Varför måste du alltid skada dem?" jag såg på honom
"Varför måste du alltid lägga dig i?" väste han tillbaka och jag såg på honom.
"Jag läger mig aldrig i din"Poletik" så länge du låter dem vara. om du nu så gänra vill tortera någon kan du väll tortera mig. jag vet lika mycket som dem om inte mer." sa jag argt men jag var inte berädd på att pappa faktiskt skulle göra det. jag hörde honom aldrig utala orden men jag förstod att han kastade crucio. jag kände smärtan o ramlade ihop på golvet. jag bet ihop och vägrade skrika men tillslut lämnade ett skrik mina läppar

Smärtan upphörde och jag hörde ingenting vad dem sa, koncetrationen försvann helt och när jag kommit upp på fötter så flög i stället Cara ihop på golvet och och fick ryckningar tills hon plötsligt började skrika.
-"Neeej! snälla sluta! sluta!" gromade Draco panikslaget och föll ned på golvet bredvid den torterade Cara.
-"snälla..ja..jag ber dig.. herre" snyftade jag.
Herren kollade sakta och försiktigt bort fån Cara som fortfarande hade små ryckningar även om trollformeln upphört.