Nola magic PRS Vidomina & Medi

Hon gick vidare och kände sig genast lättare till hjärtat. Nickade sedan.
"Jag kanske har dåligt självförtroende trots allt." Sa hon.

Ivy log svagt. Hon såg på sin syster och nickade.
"Vi kanske kan svänga för bi mamma och pappa en snabbis? Hämta lite kläder eller så? Bara säga hej du vet?"

"Ja, det var en bra idé. Det kan vi göra. Men butiken är bara här- vi går dit först. Sedan kan vi säga hej till dem." Evangeline nickade åt en av byggnaderna.
"Det gör inget, Tuurí. Jag vet att det är svårt, men var inte så hård mot dig själv. Det blir bättre med tiden." Evangeline gav henne en snäll blick.

"Jag sa faktiskt sen." Ivy knuffade sin syster i midjan.
#´"Typiskt sorasyster fason" Sa hon med ett leende och öppnade dörren åt dem.
"Mina damer." Hon brast sedan ut i ett mjukt vackert skratt.

Tuurí log svagt och nickade.
"Ja jo jag vet. Sedan är det rätt svårt att bli förstådd. Med min hårda accent." Hon skakade sedan på huvudet.

"Jaha, ja, jag hörde inte."
Evangeline klev in i butiken.
"Här finns det rökelser. Var det någon av er som skulle ha det?" Evangeline plockade upp en förpackning för att titta närmare på den. "Jag ska bara handla te.", funderade hon medan hon läste på etiketten. Tydligen intresserad av varan ändå.

"Man kan alldrig få för mycket rökelse. Gör av med ett paket på en vecka." Ivy log och började plocka åt sig några för packningar. Såg åt Tuurí och log.

Hon såg sig nervöst om och plockade upp ett paket med rökelse och ssåg på dem.

"Åh Harper det var inte igår." En man i 30 års åldern tittade upp och log mot dem. Lade ner boken och reste sig.
"Hur går det med era studier? Behöver ni komma in där bak?" Han pekade på en stängd dörr med ett snett leende. Hans klingande acent rullade över hans tunga och han sneglade på Tuurí
"hmm vem är det där?" han pekade med ett av sina ringbeprydda fingrar mot denne.

Harper skrattade. "Ja, det kommer bra till använd..-". Hon avbröt sig själv när hon hörde en välbekant röst. "Hej, Mr Sojourner." Hon såg upp mot det välbekanta ansiktet. "Ja, det var dags att ta sig hit. Jag måste hämta nya frön och gärna några skott om du har inne förstås." Harper såg sig om i butiken. "Hur är läget med dig?", fortsatte hon och syftade på Sojourner.
"Det här är Tuurí. Hon är ny i skolan.", förklarade Harper och gick fram till vännen. "Men hon hanterar inte naturen på samma sätt som jag och Ivy.", fnittrade hon. "Vatten är hennes grej."

"Sluta kalla mig mr. Du får mig supergammal." Sa han och lade huvudet på sned.
"Tuurí.. Trevligt att träffas. Säg till om Harper är en odåga så kan jag hjälpa dig." Han log sedan smått och såg på Ivy.
"Vänta...." han såg på Ivy.
"Du är ju vatten. Det ser man." Han log sedan vänligt.
"Jag ska slänga ihop en välkomstspresent till dig." Han kom ut och sträckte fram handen.
"Du ska få göra ett test så jag vet att du är en riktig häxa."

Tuurí såg på Sojouner och blev så röd i ansiktet. Han talade så varmt till henne och hon tog hans varma hand i sin.
"Test?" Frågade hon försiktigt.

"Är du inte supergammal?", retades Harper. "Förlåt, men jag är uppfostrad så. Men om du så insisterar så.. då ska jag sluta med det."
Harper nickade åt dörren som vette ut mot trädgårdsarbete. "Jag tar mig en titt därborta.", sa hon till de andra och gick ut.
"En välkomstpresent? Oh, det var snällt av dig.", sa Evangeline. "Oh, ett test? Det låter intressant."

"Jag vet men det är så galet för mig." Han log och såg på Tuurí.
"Kan du flytta.... den där dit?" Han pekade på en liten staty och log.
"med dina tankar förståss." Sa han och såg på dem andra.
"Ingen hjälper henne. Detta är hennes test." Förklarade han och såg sedan på Tuurí.
"Annars hittar vi ett test för dig.." Sa han mjukt.


Hon såg på mannen och såg sedan mot statyn. Det verkade som ett test hon skulle klara och hon koncentrerade sig. Sakta förflyttades statyn och hon höll nästan på att ramla ihop innan Sojounger fångade upp henne.
"Du kan sluta vännen."

Evangeline lade märke till att hon hållit andan samtidigt som hon följt statyn med blicken. Det var häftigt att se Tuurí utföra trollformeln. Även om det kanske inte var den mest komplicerade formeln, så förundrades hon alltid över magin. Gillade den starkt. "Bravo, Tuurí!" Hon applåderade och gick fram till henne när hon såg hur slut hon var. "Så, här drick vatten." Hon räckte över sin vattenflaska till henne. "Vi handlar klart så kan vi gå och äta sedan.", föreslog hon. "Eller vad tycker du, Ivy?"