Jag ska ge er så mycket jag kan nu när det är lite lugnare i skolan och jag fortfarande har tid ♥
Avis Fortunae 
Mintygirl89
Spoiler:
Tryck här för att visa!Vad glad jag blir att ni båda läste och kom tillbaka! Jag lovar att oavsett hur lång tid det tar SKA ni få läsa hela!
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 17 - Stormhatt
Det kom inte som någon överraskning att jag behövde kämpa mest med Förvandlingskonsten. Hela februari hade gått åt att komma ikapp sedan bråket med Lily, och jag var långt ifrån klar. Professor McGonagall var inte nöjd.
“Miss Flynn”, sade hon innan jag hann ut ur klassrummet efter en lektion första veckan i mars. “Ett ord?” Jag svalde nervöst. Jag hade fruktat den här stunden, men nickade och väntade tills resten av klassen hade lämnat. Remus tittade på mig, med en blick sade han att han väntade utanför. Jag tog ett djupt andetag och gick fram till katedern.
“Ja, professorn?” frågade jag med ett falskt lugn.
“Jag är orolig för dig. Dina prestationer har försämrats märkbart den senaste månaden.” Hon blickade mig över glasögonen. “Behöver du extra hjälp, eller stöd med något?” Jag suckade.
“Jag ber om ursäkt, professorn”, svarade jag. “Det är många bollar i luften nu och mycket distraktioner. Jag ska göra mitt bästa för att komma ikapp.”
“Nåväl”, sade läraren. “Men jag kommer behöva sänka ditt betyg om dina resultat inte förbättras snarast. Du kan gå.” Jag nickade och lämnade klassrummet, men försökte att inte verka alltför jagad. Remus väntade utanför, som förväntat, och han fick höra allt på väg ner till fängelsehålorna för Trolldryckskonst, något jag tack och lov fortfarande låg i fas med. Trolldryckskonst hade alltid varit enkelt.
Utomhus hade snön till slut smält, vilket höjde vattennivån i sjön markant. Det resulterade i ett långsamt droppande nedför väggarna i vissa delar av fängelsehålorna, den definitivt kyligaste delen av slottet. Vi skyndade oss till klassrummet, ett av få isolerade rum i de nedre våningarna, och satte oss vid vår vanliga bänk precis i tid för lektionsstart.
“Välkomna, kära elever”, inledde professor Slughorn. “Idag ska vi lära oss något riktigt intressant, viktigt och unikt. Stormhattselixiret.” Jag sneglade på Remus med stora ögon. Elixiret var extremt ovanligt och svårt att göra, det fanns inte en chans att det var inom gränserna för undervisning.
“En del av er kan ha hört om det”, fortsatte Slughorn. “Det uppfanns för bara två år sedan, av Mr Damocles Belby. Eftersom det fortfarande är en ny upptäckt kan vi inte lära ut hur man faktiskt kokar ihop brygden. Däremot kan jag berätta vad som hittills är känt om det. En revolutionerande uppfinning.” Jag kramade Remus hand. Kanske kunde det en dag anses säkert för allmänheten. Slughorn harklade sig och klev fram till den svarta tavlan för att illustrera.
“Stormhattselixiret är mycket dyrt. Ingredienserna är stormhatt, såklart, drakblod, månsten, hellebore-sirap, murtlap-tentakler, ett occamy-ägg, sopophorus-bönor och sist men inte minst, mandragoralöv. Mr Belby var ett geni som fick fram kombinationen och det har visat sig vara effektivt. Brygden åstadkommer något helt otroligt - nämligen det att en varulv kan behålla sitt fulla, mänskliga sinne under transformationen vid fullmånenätterna. Däremot måste det drickas varje kväll i en vecka innan första transformationen. Varken mer eller mindre än en bägare varje gång. Varulvarna som har provat elixiret har beskrivit det som ‘vidrigt’”, Slughorn gjorde citattecken i luften, “men smaken kan inte påverkas. Socker gör drycken totalt meningslös och minsta förändring till receptet riskerar fatala konsekvenser.” Professorn fortsatte i evigheter om trolldrycken, ritade på tavlan och upprepade dess revolutionära påverkan flera gånger. Jag kramade Remus hand ännu en gång.
“Grattis på födelsedagen!” kvittrade jag någon vecka senare när Remus kom ner till uppehållsrummet innan frukost. Jag hade skyndat mig ner till bokaffären i Hogsmeade kvällen innan, precis innan de stängde, och räckte nu fram hans födelsedagspresent. Remus gnuggade sig i ögonen och verkade till slut inse vad som faktiskt pågick, tog emot presenten och öppnade den. Det var en självklart en bok om alla trolldrycker någonsin som hade minsta koppling till varulvar, inklusive stormhattselixiret.
“Det är från oss alla”, sade jag. Sirius och Peter nickade uppmuntrande i soffan.
“Det behövde ni inte”, svarade Remus och kramade mig. Han snuddade vid min midja och ännu en gång sköt gnistor genom min kropp. Killarna ställde sig också upp för att krama honom.
“Grattis, broder min”, sade Sirius och vi styrde stegen mot frukosten.
“Jag är äntligen klar med alla mina förbannade uppgifter”, sade jag och stängde min upplaga av En guide till Avancerad Förvandlingskonst med en suck. “Jag måste säga att allt plugg har distraherat mig från Lily. Jag insåg nu hur mycket jag faktiskt saknar henne. Vi har inte pratat på flera veckor.” Stämningen hade minst sagt varit stel i sovsalen och vi båda verkade göra vårt bästa för att undvika varandra.
“Jag fattar precis”, sade Sirius och tittade fram bakom en av bokhyllorna. "Tänkte väl att jag skulle hitta er här.” Jag och Remus var i biblioteket, som vanligt. McGonagall hade gett mig till slutet av mars för att göra klart alla mina uppgifter, vilket var väldigt generöst med tid men med påsk nästa vecka stod april alldeles runt hörnet.
“Alltid”, sade Remus. “Hur är det, Padfoot?” Sirius satte sig.
“Peter stack för att vara med Turturduvorna av någon anledning. Jag orkar verkligen inte med dem. Jag trodde faktiskt det skulle vara över vid det här laget.” Jag höll med honom och föll tillbaka ner i hålet som långsamt hade ätit upp mig inifrån sedan bråket med Lily. Det smärtade mer än att göra slut med någon. En del av mig ville inte vara klar med uppgifterna, för tack vare dem hade jag alltid något att göra, något annat att tänka på. Högen med läxor var fortfarande stor, men de var inte lika krävande.
“Jag ska nog gå ner till Hagrid”, sade Sirius efter en stunds tystnad vilket väckte mig ur tankarna. “Hänger ni på?”
“Såklart”, svarade Remus, men jag skakade på huvudet. Jag behövde lite ensamtid, så killarna gick och jag tog mig till Stora Salen för eftermiddagste.
Den fredagen vaknade jag till ett brev på nattduksbordet. Direkt klarvaken klev jag ur sängen och öppnade det - brev kom bara med uggleposten vid frukost. Bara väldigt brådskande post levererades direkt.
Kära Ms Flynn,
Vi är ledsna att meddela att ett inbrott har skett på Gringotts Trollkarlsbank. Tjuvarna verkar ha stulit från ert valv samt andra valv på samma säkerhetsnivå. Vi arbetar effektivt för att ni ska återfå era tillhörigheter och arbetar även med tjänstemän från departementet för magisk brottsbekämpning. Vi kommer uppdatera er så snart vi har mer information.
Med vänlig hälsning,
Bogrod
Gringotts Trollkarlsbank,
Diagongränden
Jag stirrade på pappret. Jag kunde inte tro det. Hur i hela friden kunde ett inbrott ske på Gringotts? Det var den säkraste platsen i världen! Jag skyndade mig ner för trappan. Jag var tvungen att berätta för någon.
“Remus!” skrek jag och stormade ner till uppehållsrummet. “Sirius! Peter! Någon! Kolla på det här!” Det kändes som att jag skulle få en panikattack. Men när jag väl var nere i uppehållsrummet möttes jag av Remus rygg. Han satt vid elden och verkade inte lägga märke till mig. I fåtöljen bredvid, vänd mot mig. skrek Sirius av skratt. Jag förstod ingenting.
“Vad skrattar du åt? Jag har ingenting!” sade jag frustrerat. “Kolla här! Det var på mitt nattduksbord!”
“April, april, idiot.” Remus vände sig om och tårar strömmade längs kinderna från att ha hållit in sitt skratt. Jag grymtade till och gick därifrån.
“Jag har funderat på en grej”, sade Remus vid middagen samma kväll. “Vad sägs om att du spenderar påsklovet hos mig?”
“Är det här ännu ett aprilskämt?” frågade jag och plockade upp en morot med gaffeln. Jag litade inte på honom - han och Sirius hade sysslat med skämt hela dagen. Remus verkade ha ersatt James i upptågs-duon.
“Nej.” Han skrattade till. “Jag tänkte bara, vi pluggar bättre tillsammans och vi kanske kan få tankarna på annat än James och Lily. Dessutom är det ingen fullmåne ens nära nästa vecka så det är helt säkert.” Jag nickade.
“Definitivt. Har du frågat Sirius och Peter också? Jag antar att Sirius inte vill följa med James hem.” Remus skakade på huvudet och berättade att Peter redan erbjudit sitt hem åt Sirius.
“Jag berättar för Darcy innan hon åker imorgon, så säger hon till mina föräldrar”, sade jag, plötsligt väldigt glad över tanken på påsklov.
Och oroa dig inte. Man måste ju få ha ett liv utanför sajten. 
Amicis
Mugglarportalen