Mirabilis - Vidomina & Medi

Nicolai såg på sin far och höjde ögonbrynet. Något dålde han men han fattade taget om sitt vinglas.
"Så vad gör farbror Markall nu då?" Han ställde ner glaset och plockade upp sin gaffel.

Noelle såg på honom och log. Men när hennes familj nämdes så harklade hon sig.
"Eh.." Hon stoppade lite mat i munnen och åt under tystnad innan hon svarade.
"Jag har ingen." Sa hon och såg genast olycklig ut.
Isabelle såg genast sorgsen ut och skakade på huvudet. Lutade sig mot Ivan och såg på honom.
"Älskade... Vi ska ge henne en bra jul. Det är vår plikt nu.." Hon sa det på ryska och såg menande på honom.
"Hon kanske tar någon av våra söner som man. Jag får då en dotter."

"Markal?" Ivan lutade sig tillbaka i stolen och drog ett djupt andetag för att samla tankarna. "Jag pratade med honom tidigare idag. Han var inte säker på när han skulle komma hit. Om han skulle komma hit. Vi får se helt enkelt." Ivan ryckte på axlarna. "Vad tänkte du?"

Ivan rycktes ur tankarna då Isabelle sökte hans uppmärksamhet. Man? Vad pratade hon om? Han såg från sönerna till Noelle och sedan tillbaka på Isabelle igen. "Hm. Vi ser till att Noelle får en bra jul.", instämde han och höll tillbaka på sina tankar om ett giftermål. Han kände ju knappt deras gäst. Det skulle krävas lite mer innan han välkomnade henne som sin familj.

"Det var länge sedan jag träffade honom." Han såg sedan mot Noelle och log. Hon var så söt när hon rodnade och han åt upp.
"Är det okej om jag hämtar lite saker från bilen far?" Han vände sig om och blickade mot Ivan.

Noelle hade ätit upp och lade torkade sig sedan om munnen.
"Så Rion får jag fråga en sak?" Hennes kinder var rosiga och hon lade huvudet på sned. Log mjukt och såg mot mannen som satt framför henne.

"Du behöver inte fråga om tillåtelse." Ivan drog på mungiporna i ett påklistrat leende och satte sig tillrätta igen i stolen.
Ivan såg mot Isabelle. "Ska vi röra oss till salongen? Den där elden du pratade om lät som en trevlig idé."

Rion vände blicken till Noelle när han hörde hennes stämma. Det gick en sekund då han iakttog henne. "Javisst.", sa han sedan tillslut och log ett litet leende åt hennes håll.

"Man vet aldrig med er." Nicolai log innan han reste sig upp och såg mot Demitri.
"Vill du hjälpa mig? Jag ska hämta sakerna och det där..." Han såg på honom och kastade en blick mot Noelle.
"Du vet.."

Hon såg mot Isabelle och såg sedan mot Rion.
"Vi kan ta det i salongen som dom säger." Hon hajade till och såg mot Demitri. Skulle båda gå ut?
"Demitri... Kan du stanna här ? jag vet att det är dumt men jag känner ingen."

"Ja, jag hjälper dig." Demitri reste sig upp och sköt in stolen för att sedan gå ut till hallen och kliva i ytterskorna. "Jag vet inte vilka rum som vi kommer att ha. Men ja.." Han såg sig omkring med ett fånigt leende på läpparna. "..Det finns ju några att välja mellan." Han gav ifrån sig ett skratt och tryckte sedan ner handtaget på dörren för att kliva ut i kylan.

Rion dröjde med blicken på henne och nickade sedan som svar till henne.
"Jag tror inte Demitri hörde dig.", sa han sedan. "Berätta mer om dig själv, Noelle. Du ser så bekant ut, har jag sett dig någonstans?"

Han gick ut och öppnade bakluckan och tog fram sina väskor och hängde dem över axlarna.
"Tar du dina och Noelles så tar vi presenterna i nästa omgång." Han såg på honom och log.
"Hon kommer få en bra jul. "

Hon såg lite olycklig ut när hon såg både Nicolai och Demitri lämna henne och hon rycte till av Rions lugna röst. Hon vände sig om och lade huvudet på sned.
"Bekant? Jag?" Hon skakade på huvudet.
"Vi tar det i salongen..."

"Okej."
Demitri sträckte sig efter hans och Noelles väskor för att hänga på sig de. "Det var en del..", skrattade han, när han kände sig som en packåsna. Men det såklart, de skulle ju stanna några dagar. Och de ville ha det bekvämt.
"Jag är säker på att Noelle kommer få en jul att minnas." Demitri log och gick före mot byggnaden igen. Plumsade i snön. "Ska det aldrig sluta snöa?", muttrade han lite halvt skämtsamt och klev upp på trappstegen tillbaka in i hallen.

Nicolai skakade på huvudet och skrattade.
"Vi ska väl stanna i en vecka. Det är ju några dagar." Han möttes av en tjänare och log.
"Kan du ställa de där väskorna i ett rum nära badrummet? Det ska ha bra lås och dsätt några av våra väskor i rummet intill. Placera..." Han såg på sin bror.
"Vad har Vincent för rank egentligen?" Men han vände sig om och log snabbt.
"Placera Vincents rum långt från badrummet. Tack.." Han drog ett djupt andetag och vände sig om.
"Nu är det julklapparna."

Demitri kom tillbaka efter att ha lämnat väskorna i hallen. Han hade också gett samma instruktioner till en annan tjänare som hade sedan försvunnit iväg för att göra uppgiften.
"Vad Vincent har för rank?" Demi såg oförstående ut, men funderade ett tag. "Ja, alltså, han är väl pappas, ja, skapare, så att säga. Så han borde väl gå över pappa? Men Ivan har levt så länge utan Vincent, så.. det kanske inte gäller? Jag har ingen aning faktiskt. Du får nog fråga pappa eller Vincent om det." Han skrattade och böjde sig fram för att nå julklapparna i bagaget.
"Fprt nu, jag vill in igen." Han tänkte på något gott att dricka och få sätta sig ner en stund. Det var skönt med vilan, speciellt när båda de levde ett sådant annat hektiskt liv.