Mitt andra år på Hogwarts

när kommer nästa?

nu
kap 9


Idag ska jag äntligen spela match! Jag var såklart supernervös, men kunde inte låta bli att vara glad. När vi kom upp från fängelsehålorna och skulle äta, så ville jag inte. Men Edward tvingade i mig två stora, mjuka mackor med ost. Sedan så var jag tvungen att dricka ett stort glas mjölk. Jag sprang ner till sovsalen och hämtade min Åskvigg. Vi samlades utanför Hogwarts för att gå till Quidditchplanen tillsammans. Matchen skulle börja kl. 11:00. Jag gick in i omklädningsrummet och bytte om till Slytherins matchställ. Kläderna var mörkgröna och vita med Slytherins märke på. De var så fina! Medan jag bytte om så hade Diana och Lydia satt sig på läktaren. De hade på sig Slytherin halsdukar och mössor.
Nu var det dags att gå ut på plan. Vi skulle möta Hufflepuff. Edward Snow och Luke Mars skakade hand. Pr. Hooch blåste i pipan, och spelet började.
Jag flög upp med min kvast och började spana.
“Snow har Klonken och han skjuter” skriker Daniel Thomas, en kommentator från Gryffindor. “Miss!”
Efter tio minuter så stod det 30-20 till Hufflepuff. De fick verkligen inte vinna. Sedan, helt plötsligt, så dök deras sökare Carrie Leyson ner. Hon hade fått syn på den Gyllene Kvicken! Jag fick panik och dök efter henne. När vi åkte bredvid varandra så kom en dunkare och slog hennes arm. Jag hörde hur armen knäcktes. Hon tappade balansen och åkte ner. Kvicken hade försvunnit, så jag åkte upp igen.
“Nu står det 80-60 till Slytherin” sa Daniel efter
25 minuter. Jag hade fortfarande inte sett Kvicken. Det hade börjat spöregna, och jag frös så mycket att jag knappt kunde hålla i kvasten. Jag var tvungen att hitta Kvicken snabbt, innan jag blev en isbit. Vinden blåste så starkt att jag inte hörde något. Sedan, efter 15 minuter, så såg jag Kvicken susa framför målstolparna. Jag åkte så snabbt jag kunde dit. Kvicken var fortfarande där. Jag såg att Carrie var bakom mig. Jag följde efter Kvicken och på 10 sekunder hade jag fångat den. Alla från Slytherin jublade. Jag kände mig så stolt.

BRA!!! jag längtar till nästa kap!

Weeeeeeeeeeee! Super

tack

kap 10


Idag var det Halloween! Jag hade fortfarande ingen att gå med. Det var verkligen inte bra. Både Diana och Lydia hade någon att gå med. Lydia skulle gå med David Wright från Ravenclaw. Han var sjukt snygg. Lycko henne som fick gå med honom. Nu var det dags att gå på lektion. Vi skulle ha försvar mot svartkonster. Det var väldigt roligt för Pr. Walker var väldigt snäll. Jag och mina bästisar fick alltid komma innan och hjälpa till att fixa i ordning.
Den här lektionen pratade hon om äckliga, små djur. Jag kommer inte riktigt ihåg vad de hette, men iallafall så var det inte roligt. Vi fick använda förstoringsglas för att titta närmare på de. Haylee hade otur, så hennes lilla djur hoppade in i hennes näsa. Pr. Walker fick använda en trollformel för att dra ut krypet. Det var äckligt att se på. Sedan, när vi fick gå, ville Liam Gordon från Gryffindor prata ifred med mig.
“Skulle du vilja gå med mig på balen?” frågade han så snabbt och tyst att jag inte hann fatta vad han sa.
“Vad sa du?”
“Skulle du vilja gå med mig på balen?” frågade han igen, fast långsammare.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Visst, han var super schysst och snygg, men var han verkligen min typ?
“Okej” svarade jag ändå.
“Bra, då ses vi i korridoren innan Stora Salen” sa han glatt och gick.
Jag letade upp mina vänner.
“Vad ville han?” frågade Lydia retsamt.
“Äh, han frågade bara om jag ville gå på balen med honom” sa jag, som försökte spela nonchalant.
Både Diana och Lydia fnittrade och puttade på mig retsamt.
“Gillar du honom?” frågade Diana.
“Jag antar väl att han är rätt okej”
“Han är ju ursnygg!” utbrast Lydia och vi tre började att skratta fast det inte ens var roligt.
Vi gick till vår sovsal och började fixa om oss. Lydia tog fram två glittergröna klänningar. Den ena var kort och lite tight, och den andra var lång och vågig.
“Vilken ska jag ta?” frågade Lydia.
“Den långa!” sa jag och Diana samtidigt.
Diana tog på sig sin blåa, långa klänning som matchade med hennes ögonfärg. Den var så vacker!
Jag hittade min vita klänning längst ner i väskan. Mamma hade vikt den perfekt. Klänningen hade svarta ränder på sidorna och var egentligen ganska fin. Jag tog på mig den.
“Åh, vad fin du blev!” sa Diana.
“Tack” sa jag.
Vi fixade varandras hår och när jag tittade in i spegeln så kände jag knappt igen mig själv! Så vacker jag var!

Bra!!! Jag längtar till balen! Hur ska det gå?

tack

XD

när kommer nästa kap?

kanske snart