Ginny och Lunas äventyr

Alva e och Oboyponnyn: Taack så mycket för era kommentarer!!

Nästa kapitel:

Det hade nu gått en tid sedan Ginny och Lunas lilla äventyr. Flickorna träffades nästan varje dag, dom lekte på ängen, klättrade i träd, läste böcker ibland eller spionerade på den gamle puckelryggade gubben som bodde i närheten. Nu var det redan i slutet av november och flickorna hade fått klä sig i halsdukar, mössor, vantar och tjocka vintermantlar. Dom satt i en stor lövhög (som Molly nyligen krattat ihop med hjälp av magi) utanför Kråkboet och pratade.
Ginnys röda hår hade växt mycket under månaderna som gått och slutade strax nedanför hennes bröst. Annars var allting som vanligt igen, förrutom den tre månader långa vänskapen med Luna.
-Det är väldigt kallt här! konstaterade Luna och virade sin pappas gamla Ravenclawhalsduk ett extra varv runt halsen.
Ginny nickade.
-Skall vi gå in? frågade hon och hoppade upp från lövhögen.
-Ja, det låter extraordinert, sa Luna drömmande, hon hade tydligen fått syn på något i taket.
Plötsligt fick Ginny syn på en välbekant figur som stod och hängde vid det gamla rödmålade staketet. Zacharias Smith, i egen hög person. Han var lika gammal som hon själv och världens mest skrytsamma fårskalliga irriterande gris. Ginny gick fram till staketet, redo för strid.
-Tjenare Weasley! sa Zacharias med sin äckligt överlägsna röst. Jag visste inte att du hängde ihop med Lollan Lovegood.
-Det gör jag inte heller! sa Ginny argt. Jag hänger ihop med LUNA Lovegood.
-Hon är den töntigaste personen någonsin, precis som sin pappa! sa Zacharias och borstade bort en smutsfläck från sin pälsmössa.
-Vilket fult hus ni har förresten! fortsatte han. Men det fattar man väl, med din förlorare till pappa. Och din mamma sen va? Hon ser ju ut som en gris!
-Gör hon? sa Luna, som inte yttrat sig förrens nu. Den ända grisen jag känner är du (hon pekade mot Zacharias med sin väntklädda hand), och du är inte så lik Ginnys mamma.
Hon sa det med en en sådan lugn i rösten att hon likagärna kunde ha kommenterat vädret eller något annat ointressant. Zacharias, som nu hade fattat vad Luna sagt höjde snabbt nävarna.
-Zacharias, vad gör du där vid det där smutsiga huset, kom genast hit! ropade en mörk röst.
-Kommer far, mumlade Zacharias och sprang iväg, röd om kinderna. Ginny var inte säker på om det hade att göra med kylan eller om han var generad, men vilket som så var det bra.
-Såg du hör röd han var... mumlade Luna, med sin vanliga drömmande och småförvånade klang. Det är sådant i luften just nu, småsmå varelser. Jag skall fråga pappa vad dom heter...
-Gör det du! sa Ginny glatt.
-Snart är det jul, då kommer ju dina bröder! sa Luna.
-Nej, sa Ginny. Mamma och pappa åker till Rumänien med Charlie och min hemska gammelmoster Muriel kommer hit och ser efter mig. Hon som gav mig dagboken du vet. Jag hade hellre velat träffa mina bröder, men dom blir kvar på Hogwarts. Jag önskar att du fick träffa dom...
-Jag tror inte att dom skulle tycka om mig! sa Luna ledset.
-När jag berättar om vad du sa till Zachagrisas Smithsam så... började Ginny roat, men Luna avbröt henne.
-Nej på riktigt, sa hon. Det är inte så många som tycker om mig.
-Fred och George skulle säkert... började Ginny.
-Nej! sa Luna. Jag tror inte det. Den där pojken tycker inte om mig. Det gjorde inte du heller innan. Ingen gör det. På riktigt.
-Äter du med oss? frågade Ginny försiktigt.
-Går hem nu.
Lunas rufsiga hårman svängde efter henne där hon sprang i höstvädret.
Hon sprang hem till sin pappa och utan att säga hej sprang hon upp mot sitt rum. Pojken hade kanske rätt. Hennes pappa var väldigt konstig, tänk om hon verkligen var så o-omtyckt och ensam?

-Ginny? ropade Molly när Ginny kom inspringande. Gick Luna hem?
-Japp, mumlade Ginny.
-Okej. Ta av dig skorna och hjälp mig med städningen, Muriel kommer snart, vi...
-Muriel? sa Ginny. Hon skulle ju inte komma förrens i Jul!
-Ändrade planer gumman, jag fick ledigt från jobbet, vi åker redan idag. Jag är ledsen, men... började Arthur.
-Kan inte jag bo hos Luna? avbröt Ginny.
-Det är flera veckor gumman! sa Arthur. Vi kan inte ge dom ett så stort ansvar. Du är vår lilla flicka Ginny.
-Men jag hatar Muriel! Hon är en äcklig gammal vårta på en...
-Ginny! sa Arthur och Molly med en mun, Arthur varnande och Molly fly förbannat.
-Förlåt, mumlade Ginny.
-Jag gör extra god mat idag! sa Molly. Städa igenom ditt rum nu...
-Jaja...
Ginny gick upp till sitt rum. Hon älskade sin stora familj. Alla utom Muriel. Hon hatade att vara lillflickan som måste passas upp av äckliga gamla tanter. Hon ville inte vara yngst, hon orkade inte med det! Hon ville vara någon annanstans, något ställe där det inte fanns gamla tanter eller pjoskiga föräldrar. Hennes mamma var så trist, så ordentlig!
-Jag önskar att jag var någon annan... mumlade hon, utan en aning om om att en blond flicka två hus bort mumlade exakt samma ord. Ännu mindre visste hon att den önskan faktiskt skulle gå i uppfyllelse...

Den böt riktning ganska mycket, jag vet...
Hoppas det inte stör!

Omg så himla fantastiskt bra
❤️Bra❤️
❤️Underbart❤️
❤️Otroligt❤️
❤️Grymt❤️
❤️Super❤️
❤️FANTASTISKT❤️
❤️WONDERFUL❤️
Super duktig på att skriva
Kunlig(enligt mig i allafall)
Överförväntan i alla ämnen på Hogwarts( borde ha Utomordentligt i alla ämnen i stället.)
Lunas personlighet är underbar
Duktig på att skriva
Perfekt
Aldeles underbar
Duktig
Duktig på allt
Amazing
Nogran med stavfel

Trollar när
Rolig
Ehon skriver, så att man inte vill sluta läsa
Vänlig
Otrolig
Rolig

I LOVE YOUR FANFICTION SO MUCH!!!!!

Vet inte vad jag skall säga, TUSEN GÅNGER TACK!!! Tack för den otroligt kreativa, snälla och najjsiga namndikten, för den jättejättefina kommentaren som gjorde mig så glad, för att du läser...
En sådan här kommentar är det bästa man kan få, tusen gånger tack igen ♥♥
DU ÄR BÄÄST!!
Ps. Alltså verkligen, tack, tack, tack, din kommentar gjorde helt klart min vecka!!

Varsågod

Superbra!!!!!!!!!!!!!!!

Åå, tack så jättemycket♥

Här är fortsättningen! Den är ganska kort, ni får Ginnys POV i morgon

Luna hade gått och lagt sig utan kvällsmat och vaknade som vanligt i tidig morgon. Hon märkte innan hon ens öppnat ögonen att hon inte var i sitt eget ljusa, svala rum längre. Det luktade annorlunda. När hon öppnade ögonen fick hon syn på ett antal quidditchtidningar bredvid den låga bruna sängen hon låg i. Hon tittade upp mot väggarna och fick syn på en massa afischer med quidditchspelare på, samt en rund rosa väggklocka. Hon kände sig väldigt konstig också, hennes hår kändes annorlunda och hennes kropp. Det var en väldigt konstig kändla. Vem som helst hade nog inte fårstått vad som hade hänt under natten, men Luna förstod precis. Hon var Ginny nu, hon låg i Ginnys säng, i Ginnys rum. Hon hade aldrig varit någon annan förr.
Hon kravlade sig ur sängen och upptäckte att hon hade en rosa ylletröja med ett stort G på sig, samt ett par vanliga pyamasbyxor. Hennes strumpor hade lossnat under natten, för dom låg och skräpade vid sängen. Ginnys rum var ganska rörigt, men det var Lunas eget i och för sig också. Men nu fanns det ett mysterium att lösa. Var Ginny hon nu, eller var Ginny borta? Var var borta i så fall?
-Ginevra! ropade någon nerifrån. Du din sjusovare! Dina föräldrar åkte igår kväll, nu är det jag dom bestämmer. Upp! Om man sover för länge får man för mycket idér! Vilka äckliga tapeter ni har förresten, jag har då aldrig sett på maken! Och eran soffa ser ut som en halvsjaskig julskinka, jag säger då bara att om...
Luna stängde ute vrålet. Det där var nog Ginnys gammelmoster. Hon passade på att prova Ginnys röst lite. Den var fin och bra, konstaterade hon, då hon ropade:
-Ja-aa! Hon använde sin vanliga drömmande klang, som inte lät så bra ihop med Ginnys tuffa röst. Annars kände hon sig okej. Det var nog inget att oroa sig över.
Luna vankade ner för trapporna. Hon hade varit i Kråkboet förr, så det var inga problem.
-Det var på tiden, ät din gröt! fräste tanten.
-Ja, tant Muriel! sa hon snällt. Det var trevligt att du ville göra en sådan här trevlig frukost. Men oh, titta, titta där i löven...
Luna tittade intresserat ut genom fönstret. Hon gissade att tant Muriel skulle bli aningen misstänksam, men hon måste bara se vad det var som lekte i löven!
-Jag måste säga att du blivit artigare! brummade tanten. Börjat bete dig mer som en tacksam dam. Men du har blivit virrigare. Mycket virrigare...
Luna log lätt och började stoppa i sig gröten.

Superbra skrivet
Som vanligt
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

När kommer nästa

BRAAAAAAAAAAA

Taack så mycket båda två
Nästa del kommer imorgon!