{Svenska} Start all over {HP}

Ni är så söta! Jag hoppas att ni kommer gilla det här kapitlet också! Jag skriver om Draco nu också, då jag känner att jag har så mycket att skriva. Men i nästa inlägg blir det Harry!
~~~
Kapitel 10
En ny vän

Middagen hemma hos familjen Greengrass hade varit en plåga. Papporna hade diskuterat renblodhet såklart, medans mammorna hade pratat om något annat. Vad visste inte Draco. Han, Astoria och Daphne som också kommit hem, hade bara suttit där och tryckt i sig maten så fort de kunnat för att kunna gå ut. Det var när Astoria satte i halsen, och Draco klappat till henne på ryggen som Mr. Greengrass slutat prata.

"Men ASTORIA, visa upp lite artighet!" Beordrade han. Astoria vek genast undan med blicken och klunkade i sig sitt glas med vatten, så artigt som man nu kunde göra. Draco såg på Daphne och insåg att hon såg ner i sin tallrik. Hon var precis som Astoria beskrivit henne. Den ena stunden så ville hon gå därifrån med Draco och sin syster, men nu verkade hon inte vilja det längre. Det var som om hennes pappa skulle bli sur om hon gjorde det.

Astoria fångade Draco's blick och han nickade genast. De reste på sig och gick ut tillsammans. "Tack för maten" ropade dem och slängde igen dörren. Astoria tog Draco's hand och styrde honom mot baksidan av huset. Ljudet av lekande vågor kom närmare, och det gjorde även fiskmåsarna som svävade omkring, som om de inte hade det minsta problem att bry sig om. Det dröjde inte länge innan den tunga känslan inifrån var som bortblåst. Astoria's ansikte sprack upp i ett busigt leende och hon gick närmare vattnet. Där stod hon stilla. Draco höjde på ögonbrynet och gick fram till henne. Det här visade sig vara ett stort misstag, då Astoria låste Draco's armar bakom hans rygg innan hon knuffade honom i vattnet. Draco föll pladask på rumpan, och kände hur vågorna slöt sig omkring honom, innan de drog sig tillbaka. Han såg förvånat på Astoria, som gav ifrån sig ett befriande skratt. Det var som om hon länge hade längtat efter att göra något roligt, något på hennes villkor. Och det var som om hon ville få Draco att känna samma känsla, uppleva den med honom.

Draco reste sig upp, och han insåg att även han log. Det lyste om Astoria's ögon. En befrielse lekte där inne. Draco skrattade och drog ner henne i vattnet också. Vågorna kastade sig än en gång över dem, som för att rensa deras huvuden på alla tankar. De var så fria, och de var så glada.

Superbra!!
Det är verkligen bra när du beskriver känslorna!!
Man ser också att du har tagit åt dig läsarnas tips!!

Jättebraa

Tack så mycket!

Jättebra

Vad kul att du gillade det. :3




Kom gärna med konstruktiv kritik!

Superbra som vanligt men eftersom att du ville ha lite konstruktiv kritik kan du väl få det

Istället för att skriva:
Astoria fångade Draco's blick och han nickade genast. De reste på sig och gick ut tillsammans. "Tack för maten" ropade dem och slängde igen dörren. Astoria tog Draco's hand och styrde honom mot baksidan av huset.

Så skulle du kunna skriva:
Astoria fångade Draco's blick och han nickade genast. De reste på sig och gick ut tillsammans.
"Tack för maten" ropade dem och slängde igen dörren.
Astoria tog Draco's hand och styrde honom mot baksidan av huset.

Då blir det lite lättare att läsa

Men som sagt, jätte bra! Det jag gillar mest med ditt skrivande är att du beskriver på ett så fint sätt så man lever sig verkligen in i historien!

Tack så mycket! Jag ska försöka komma ihåg det.

Det var så lite, tack för att du skriver♥