Tidens blomma.

tack!!!!!

Varsågod!

tack!!!!!! och föresten vill ni bli taggade? eller bevakar ni? nu tänker jag skriva nr 2O..... bli det väll.

del 2O
nu blev dom lite rädda, Aldrig komma till baka? Kunde det vara sant? eller ville han bara skrämma dom? varför hade han kommit och hur visste han att dom inte var från den tiden dom befann sig i? Ja det många frågor som virvlade runt i deras huvuden. Freddy trodde inte riktigt på att dom inte kunde komma hem, men hon var inte riktigt säker på det. Så hon sa:
-vad då inte komma hem, vi kunde ju komma hit.
-ditt lilla Monobarn, du fattar ju ingen ting. Jag, Tidens väktare styr över tiden. Men jag kan inte ändra på den, men där emot stänga den. så ni kommer aldrig hem utan Den eviga tidens Nyckel. Förstår ni det.
-ja, men vi kan ju ta nyckeln i från dig, Sa James och tog upp sin trollstav. A..............Goromordatt var snabbare än honom och skrek någon väldigt konstig formel som ingen hört förut, MONOCKULOSIS!!!!!!!!!!! skrek han och ett stort guldnät omringade James, Freddy och Rose. -AAAAAAAAAA!!! dom skrek när det stora nätet kom runt dom, och dom svävade upp i luften som om nätet var en ballong som dom satt i.
-för i h*****e!!! släpp ner oss din gamla ididiot, skrek Rose som var helt upp och ner.
Goromordatt hånlog och sa:-så går det när man är oartig.
-oartig? vem tror du är mest oartig här inne? sa James ursinnig. och vad f*n tänker du göra med oss?
-ta ut er i den förbjudna skogen, svarade han.
-Förbjudna skogen? är du helt jä**a dum, sa Freddy, tänkte du att alla i skolan skulle se dig eller?
-i skolan? sa Goromordatt, ha,ha, ha dom behöver du inte oroa dig för, Monobarn.

Goromordatt haltade ut genom öppningen från vidbehovrummet, med dom tre barnen i spättsen, liggande i det stora guldnätet. han gick genom korridor, till korridor. det var inte en människa i närheten, med undantag av några väldigt mystiska skrik långt borta i det stora slottet. till slut kom dom ut genom porten, där ute var det också helt tomt på liv, det var som om någon hade spärrat av hela Hogwartsomrodet. dom kom ner till början av den stora, mystiska skogen, skogen som var förbjuden. och det kan vara väldigt bra att undvika sådana skogar. Det brydde sig inte Goromordatt sig om. Han traskade rakt in i den Förbjudna skogen.

Jättebra!

tack!!!!!!!!!!!!!!!!!! du är så snäll!! och än en gång ni får skriva saker jag kan förbättra.



2! ("21)

Freddy hade aldrig riktigt varit inne i den förbjudna skogen, bara sett den från utsidan. Den såg alltid så läskig ut utifrån, men när hon väl stod där inne så var det inte så himla läskigt utan det såg mest bara ut så. Det var ju trots allt en skog. Dom kom längre och längre in i skogen, dom hade nog "gått" i snart en kvart nu. Men Goromordatt fortsatte bara framåt.
-hur långt tänker du gå egentligen, Sa James argt, för han var less på att sitta i det väldigt osköna nätet.
-håll käft så går det snabbare, svarade Goromordatt och höjde sin trollstav, och en lång svart piska flög ut ur spetsen och började piska James.
-aaaaaaaaaaaaaaa!!!!!! James skrek av att det gjorde ont, men piskan bara fortsatte. va fan!!!!! din jävla idiot!!!!!
-om du säger ett ord till så kommer du bli piskad tills v kommer fram, morrade Goromordatt, och piskan försvann.
James tystnade, för det gjorde ondare än något annat han känt förut.
-varför i he****** ska du vara så jä*** dum och piska någon, skrek Freddy som började bli ännu argare än förut.
Goromordatt svarade med att skjuta ut piskan ur spätsen igen, men den här gången var den mycket längre och gjord i tunnare skinn, så att det skulle göra ondare.
-du är en jä*** idiot!!!!! aaaaaaaaaaaaaa. tårarna rann från hennes solbrända kinder och ner längs med tinningarna, det gjorde ont , ondare än något annat.
Goromordatt mumlade något med Idiot och Monobarn med ett flin på läpparna.

Helt plötsligt stannade Goromordatt och det såg ut som om han lyssnade efter något. Han satte sina stora smutsiga händer bakom öronen och lyssnade.
-kan du inte höra ngot, sa Freddy som torkat sina tårar, är du döv kanske?
-vänta, sa Rose, jag hör också något. hon kröp längre bort i nätet och stack ut örat och lyssnade.
Freddy gjorde samma sak och............ Hovar!!!!??
det var mycket riktigt klapper av hovar som närmade sig dom, man hörde det ganska svagt för vinden blåste, det hade börjat bli höst, men klappret kom allt mer närmare dom. När James också hörde klappret blev han lite rädd,kunde det vara en kentaur? eller något farligt kanske?
-TITTA!!!! freddy riktade sin blick mot någonting väldigt nära dom som rörde sig snabbt närmre. när det stod alldeles vid dom såg dom att det var en människa med hästkropp, en kentaur. När Goromordatt såg den stora, ståtliga kentauren backade han bakåt och kutade allt vad han kunde tillbaka in i skogen som en rädd liten kanin som flyr från räven. Koentauren uppenbarade sig helt och såg på dom tre barnen med sina snälla men ändå lite skrämmande bruna ögon. Han tog loss en stor gren från ett träd bredvid honom och hög av nätet som dom låg i.
-ÅÅÅ!!!! tack, Tack,Tack!! sa alla tre på en och samma gong. TACK!!
Kentauren log mot dom och sträckte fram sin hand och sa med en hög och mörk stämma: - mitt namn är Droldartz, och ni ska vara glada att jag hjälpte er där ifrån.
dom nickade med glada ögon på Drolartz.

Du skulle kunna skriva de/dem istället för dom... men superbra!

tack!!!!!!! och jag ska tänka på det!!!!!!!!

ååååååååå du är så snäll!!!!!!!

varsågoda <Stina> ,Lolly!!, HarmioneHäst och Sir (om du fortfarande läser) här kommer ännu ett till kapitel! hoppas ni gillar det.


Del 22
Freddy satte sig ner på marken, Hon var trött. Klockan var minst !2 på kvällen eller rättare sagt natten. om man kollade upp över trädkronorna såg man bara mörker. Natten hade gjort sitt inbrott och månen och solen hade bytt plats med varandra. Man såg månen lysa klart någonstans där uppe bland dom täta träden. Det var fullmåne, det var ganska skönt att sitta och kolla på den stora blå och vita månen. Det kändes på något konstigt sätt tryggt där man satt under trädens skydd.
-Nu moste vi skynda oss, sa Droldarts och kollade bakåt som om det var något där.
-vad är det vi ska skynda oss till, undrade Rose med en förvånad röst.
-Det är bäst att ni inte vet det, svarade han tyst, kom igen nu! vi motse röra på oss.
Dom lydde honom och följde efter när droldarts vände om och gick till höger in bland dom glesa träden.
Dom gick en long stund genom skogen, månljuset trängde in genom träden och utgjorde lite läskigt sken, det var inte lika mysigt längre. Freddys ben värkte som om någon drog hårt i dom, men i själva värket var det ju bara hon som "drog" i dom när dom gick.
Det tog en väldigt long stund innan DroldartZ äntligen stannade. Dom tre vännerna la sig ner på den kalla marken som börjat bli full av frost och pustade ut.
-Ni ska nog inte pusta ut riktigt än, sa Droldartz med en osäker röst, det kommer något.
-kommer det något, Sa James och ställde sig snabbt upp.
Freddy och Rose gjorde samma sak.
-stå bara still här bakom mig och håll er tysta och lugna, försäkrade Droldarts och tog några långsamma steg framåt. Kentauren stod helt stilla och "spejade" in mot skuggorna. Helt plötsligt backade han snabbt tillbaka igen.
- spring när jag säjer NU, sa Droldartz och tog ännu några snabba steg bakåt.
-varför d...........Freddy han inte säga något mer för en mörk, stor, lång gestalt uppenbarade sig ur dom mörka skuggorna bara några meter framför dom. Gestalten hade blod och köttslamsor som hängde ut ur den stora munnen. Gestalten var stor och hårig och hade klor.........Den kom närmre, och närmre, när den var en halv meter i från dom tre barnen och konturen skrek Droldartz:
-NU!!!!!!!!!!!!!!!!
Dom sprang in åt skogen med varulven i hälarna. Freddy sprang åt ett håll Rose åt ett och James och Droldartz åt ett annat. Freddys hjärta dunkade som om det var någon spelade ett trumsolo där inne.
Hon fortsatte springa för livet längre och längre in. Hon vände sig om och fick nästan en hjärt-attack när hon såg att den stora gestalten som hon nu såg var en varulv var precis bakom henne.

vad bra du har formulerat fint osv......