Dumbledores armés nya tid

Mera nuuuuu så himla mega jätte bra!!!!!!!
Loooove

Men när Gin (mitt smeknamn på Ginny) åker hem på lovet kan väll Angelina vara där?
Annars super duper bra och det är värt hundra tusen guldmedaljer!!!
Mer nuuuu LilyPotterOwl

Hur menar du med Angelina? När den här ff:en utspelar sig så var det två år sen hon slutade på Hogwarts.

Japp men hon och George gifter ju sig de borde ju träffas menar jag...

Aha, ja kanske det...

Tack för era gulliga kommentarer! Ni är verkligen bäst! ♥

Jag är ledsen att jag inte har lagt upp något, fick idétorka. Men nu har jag en bra plan! Så nu kommer nästa kapitel!

Jag fick insperation av Lolly!!s namn på Ginny. (Gin)

Det kommer att vara med svordomar i detta kapitel.



Kapitel 9 - Borta

Ginnys perspektiv.

När Ginny kom ut i entréhallen efter frukosten dagen därpå mötte hon Luna och Neville, som höll varandra i handen. De tog sällskap upp för marmortrappan för att hämta sina koffertar. Neville släppte motvilligt Lunas hand när hon gick åt vänster vid slutet av en korridor. Hon sa med drömmande röst när när hon försvann runt hörnet:
"Syns där nere om 10 minuter." Ginny och Neville fortsatte åt höger och tog en genväg genom en gobeläng, påväg till Gryffindortornet. När de kom fram till den tjocka damens porträtt satt hon och sov, och hon blev inte glad av att bli väckt.
"Vet ni vad klockan är?! Den är halv åtta på morgonen! Förstår inte ni två att jag behöver min skönhetssömn?" Neville började fnissa okontrollerat när den tjocka damens dubbelhakor guppade irriterat. Ginny avfärdade henne och sa:
"Jo, men du kan väl åtminstånde släppa in oss? Hippogriff!" Hon fortsatte muttra och öppnade sitt porträtt som avslöjade det stora runda hålet. Neville gick in först och när Ginny klättrat igenom och stängt lönndörren skrattade Neville:
"Skönhetssömn! Jo jag tackar jag!" Ginny drog på munnen och sprang upp för trapporna till tjejernas sovsalar.

Romilda Vane och Samantha hade redan gått ner till entréhallen med sina koffertar. Men hennes andra rumskamrater Angelica och Polly, packade ned det sista i sina väskor. Polly kollade upp ifrån sina skolklädnader och sa glatt:
"Hej Ginny! Vad ska du göra på lovet?"
Ginny log tillbaka och medans hon slängde ner sin pyamas och stängde sin koffert sa hon:
"Jag vet inte riktigt.. Bara vara med familjen tror jag.. Du då? " Polly drog ett djupt andetag och började berätta om alla hon skulle träffa och allt hon hade önskat sig att få. Polly är en riktig pladderkvarn,
men hon är en bra vän och skulle aldrig röra en fluga sånär. Men innan hon hann prata klart sa Ginny:
"Aha! Det låter jättekul! Men nu måste jag springa ner! Ni vet väl om att tåget går om går om 50 min?" Sen tog hon sin koffert och släpande den ner för spiraltrappan till till den väntande Neville.
"Vart tog du vägen?" Neville rynkade pannan. Ginny pustade fram:
"Polly.." Neville skrattade och fick sin koffert att flyga efter honom mot porträtthålet. Ginny tog fram sin trollstav och mumlade:
"Lockomotor Koffert." Sen sprang hon efter Neville, som försvunnit ut ur porträtthålet, med kofferten flygande efter sig.

När de steg ur vagnarna och ut på perrongen var nästan hela skolan på tåget. Så de hittade ingen ledig kupé, så de fick sätta sig bredvid Seamus, vid ett bord, i en vagn fylld av andra elever. Luna lutade huvudet mot Nevilles arm, och deras fingrar var sammanflätade. Ginny log mot Luna, och Luna log tillbaka. Efter några timmars chokladgrodekortsbyte och några schackpartin kom matvagnen. Det blev väldigt stimmigt när alla skulle beställa samtidigt. Men när alla hade fått vad de skulle ha så blev det lugnt igen.
"Jag är så glad att jag har er tre som vänner!" Luna suckade glatt.
"Jag är glad att jag har er tre som vänner!" Ginny log mot Luna och de andra, och de log tillbaka.

"När kommer vi fram till London?" Seamus åt på en laktrisstav och frågade suddigt. Ginny flinade och svarade med sin pumpabakelse i handen:
"Det är tre timmar kvar tror jag." Seamus nickade och tuggade på sitt godis. Men han stannade mitt i en tugga och kollade rakt fram med undrande ögon. Neville vände sig om för att se vad Seamus kollade på, men där fanns bara en vägg. Seamus avbröt Nevilles funderingar med en till fråga:
"Är det bara jag... Eller håller vi på att bromsa in?" Och mycket riktigt bromsade tåget mer och mer innan det stannade med ett ryck. Neville hade ramlat ner under bordet i det plötsliga stoppet. Men han var inte den enda.
"Vad är det som händer?"
"Det kanske är en sådär genomsökning av tåget som förra gången?" Frågorna ekade genom vagnen och folk stoppade ut huvudet ur kupéerna för att kolla vad som stog på. Sen helt plötsligt kom de fem svartklädda männen igenom korridoren av kupéer. Folk stack hastigt in huvudet igen i sina kupéer och satte sig nervöst på sina platser. När männen kom in i vagnen med borden sökte de med blicken. Neville ställde sig upp.
"Harry Potter är inte här den här gången heller!" Men en man med grovt ansikte log elakt mot honom och skakade på huvudet.
"Vi letar inte efter Harry Potter." Sen började han gå mot Neville. Men det var inte honom han tittade på. Han tittade på Luna. Neville satte sig ner igen. Ginny kollade nervöst på mannen medan hon förde handen mot sin trollstav, som låg i en innerficka
"Vem är du?" Han hade stannat bredvid Lunas plats. Alla i vagnen iakttog scenen.
"Jag?" Luna kollade förvirrat på mannen.
"Ja, DU!" Han blängde på henne medans han fingrar på trollstaven. Luna rynkade på pannan.
"Varför vill du veta det?"
"SVARA FLICKA!"
Luna såg oförstående ut.
"Jag är Luna, Luna Lovegood." Sedan helt utan förvarning grep mannen tag i Lunas överarm och slet upp henne ifrån sin plats.
Hennes hand halkade ur Nevilles grepp. Luna försökte slita sig loss ur mannens grepp.
"Vad gör du!?" Ginny hade ställt sig upp, och nästan samma sekund var Seamus och Neville uppe.
"Låt bli henne!" Neville drog sin trollstav men av de andra männen avväpnande honom. Mannen började dra bort henne ifrån oss, men hon kämpade emot. Hon skrek och slog mannen, och när hon försökte ta fram sin trollstav bröt en av de andra dödsätarna av den på mitten.
"Vad ska ni med henne till!?!" Seamus hade trängt sig förbi Ginny med trollstaven höjd. De andra eleverna gömmde sig under borden eller kröp ihop på sina platser En dödsätare med glesa tänder skrattade och avväpnande honom också. Folk trängde sig ut ur kupeerna för att se vad som stod på. Luna skrek och började bita mannen i handen. En av de andra männen vrålade:
"Lamslå!!" Luna blev stilla och slapp i den andra mannens grepp.
"Idiot! Nu är hon ju ännu tyngre att släpa med sig!"
Ginny tryckte sig förbi Seamus och sprang emot männen med trollstaven höjd.
De avväpnande henne lätt. Men när hon inte stannade, utan fortsatte springa mot dem, skrek samma man som lamslagit Luna:
"Impedimenta!" Ginny stannade upp i luften, hennes ansikte var var förvridet av ilska och det röda håret stod som en gloria runt huvudet. Mannen skrek igen:
"Depulso!"
Ginny flög bakåt i tågvagnen i en förfärlig fart, hon såg mest ut som ett suddigt dis. Några i vagnen skrek av rädsla. Hon flög över Seamus och över Neville som duckade i sista sekund. Ginny smällde in i väggen och gled ner på golvet och blev liggande, hon rörde sig bara svagt.
Dödsätaren lyfte upp den förlamade Luna över axeln.
Neville lät som en tjur när när han sprang fram mot mannen som försökte ta med sig Luna, mannen skrattade när han uttalade besvärjelsen som fick Neville att skjutas iväg, och landa med ett brak på Ginny. Dödsätarna bar fram Luna till tågdörren. På vägen dit, svor de och sparkade på några elever. De klev ut från tåget, och sen var Luna och dödsätarna spårlöst borta.
Neville kravlade sig av Ginny och mumlade:
"Förlåt!" Innan han satte sig på sin plats igen och stirrade tomt framför sig.
Ginny hade krossat sin näsa och blödde näsblod. Hon reste sig långsamt upp och masserade sitt bakhuvud och höll sig för näsan.
"Kad nånd hidda mind trolldav?" En Hufflepufflicka från tredje årskursen tog upp staven från golvet och gav den till Ginny.
"Episkey!" Blodet slutade rinna och näsan blev vanlig igen. Seamus tog också upp sin trollstav och pekade på den nerblodade Ginny och sa:
"Terego." Blodet försvann.
Ginny var en stark tjej, både fysiskt och psysiskt, ingen i klassen hade någonsin sett henne gråta. Men nu stod hon inte ut. Tårarna rann nerför hennes kinder och hennes kropp skakade. De andra eleverna i vagnen var bleka och kollade på den gråtande Ginny. Seamus som fortfarande stod kvar där han stått när Luna blivit bortförd, gick fram till henne och la armarna om henne. Hon snyftade mot hans axel när han ledde henne tillbaka till deras platser.
"Ho-on är mi-in bä-ästa vän!" Grät Ginny mot Seamus axel.
"Jag vet Gin, jag vet." Seamus log sorgset, och när Ginny väl lugnat sig blev hon arg istället för ledsen.

"Vad i helvete ska de med en sextonårig Ravenclawelev till?!" Hon fräste och håret flög runt huvudet. Neville satt bara still, vaxblek i ansiktet ock glodde rakt fram. Tåget tuffade på mot London och snön yrde utanför fönstret. Han visade inga känslor, han skrattade inte och han sa inget heller. Men Ginny såg att en ensam tår letade sig nerför hans bleka kind.





Tack för att ni läste!

Wow asså OMG vad ba jag kan inte beskriva hur bra den är!

Som jag läste att någon annan hade skrivit någon gång: Om en bild ger tusen ord, skulle jag vela ge dig tusen bilder!

DU SKRIVER FANTASTISKT!

I Love It!

awesome!

Kan inte beskriva hur bra det var ahhh maj gaaad♥