When Playtime Becomes Reality [SV]

Vi tycker också att det är riktigt kul att du är inne i en skrivperiod nu! För den här ff:en är awesome, trots att den bara har börjat!

Trezzan, min tanke var också att Greyson är mördaren!

Hehe, så bra då! vi får väl se

---

"Tystnad!"

Rektorns röst ekade genom salen. Han var en medelåldersman, hade varit rektor sedan McGonagall gått i pension. Han hade en krokig näsa och svart hår som grånade sig vid sidorna, samt början på en flint mitt uppe på huvudet. Rösten var respektingivande och som vanligt tystnade alla direkt när han höjde den. Nate såg upp mot podiet där han stod med sin kutrygg. Föreställde sig att Albus Dumbledore stått där en gång i tiden. Föreställde sig själv där en dag, gammal och skruttig, men ändå så mäktig. Till och med mäktigare än Dumbledore själv.

"Ni har säkert alla sett den här artikeln ur The Daily Prophet som var uppsatt runtom i skolan när ni vaknade i morse." Rektorn höll upp det utrullade pergamentet och såg ut över eleverna som mumlade instämmande. Nate tyckte att rektorns blick dröjde sig kvar lite extra länge på honom och de andra. Eller också så inbillade han sig bara. "Jag vill att ni alla ska veta att det inte ligger någon som helst sanning i vad som står skrivet här. Artikeln är förfalskad av någon här på skolan. Någon som tyckte att det skulle vara ett kul skämt, men jag fick besök av Melanie Scotts mamma idag, samt aurorerna som sköter det här fallet, och de tyckte sannerligen inte att det var särskilt roligt. Så jag uppmanar er nu alla att göra er av med de exemplar som ni har, samt meddela någon utav personalen här på skolan ifall ni har någon information gällande vem som ligger bakom detta." Rektorn tystnade, lät orden sjunka in.

Nate kunde se hur eleverna vid varje bord såg sig omkring på sina klasskamrater, undrade om någon de kände kunde ligga bakom. En del såg riktigt upprörda ut, andra lättade. Nate brydde sig inte något vidare. Så länge som ingen av de andra tjallade så skulle de adrig få reda på att det var dem. Dessutom var det bara ett litet skämt. Att sedan någon var så naive att de trodde att artikeln var sann och skickade den till Melanie Scotts föräldrar var fan inte deras fel. Det var mer lärarna som borde få skulden för att inte ha lärt sina elever att vara källkritiska.

Rektorn fortsatte sitt tal om hur något sådant här var oacceptabelt och hur de skyldiga skulle hittas, men Nate hade inte tålamod att fortsätta lyssna. Istället gjorde han som han alltid gjorde när han hade tråkigt - han tittade på Kayley. Upptäckte hon honom med att stirra skulle hon bli irriterad, vilket var nöje i sig, men det var inte därför han gjorde det. Han tyckte om att se hur hon hela tiden kände på sina läppar så att läppstiftet fortfarande satt kvar, tyckte om att veta att hon hatade sina naturligt röda eftersom hon tyckte det fick henne att se blek ut. Nate kände henne bättre än han kände någon utav de andra i gruppen. De hade till och med dejtat några månader. Tills att han gick och förstörde det, vill säga. Så som han alltid gjorde. Det var väl något han ärvt av sina föräldrar antog han.

Plötsligt mötte han en annan tjejs blick från bakom Kayley. Hon satt vid Ravenclawbordet och måste ha trott att det var henne han stirrade på för nu log hon flörtigt mot honom och vinkade. Nate visste vem hon var, gick i årskursen under dem. Inte för att han kunde minnas hennes namn, men han var ganska så säker på att han tagit hennes oskuld. Nate log tillbaka mot den onekligt snygga tjejen, tänkte att det inte kunde skada att vara på god fot med henne då hon hade gott om andra snygga tjejkompisar som mest troligt var lika slampiga som hon.

"Det var allt. Lektionerna återupptas som vanligt efter lunch." Rektorn avslutade talet och alla reste sig med ens för att lämna salen. De hade fått exta ledigt nu, eftersom de egentligen hade en lektion till innan lunch, vilket gav dem lite tid att göra ingenting.

De satte av ut på en av innergårdarna och slog sig ner i gräset. Solen lös och gjorde det uthärdligt att sitta ute trots höstkylan. Dessutom behövde en del av dem lite luft såg det ut som. Framförallt Alaska.

"Jaha, vad gör vi nu i en och en halv timme?" undrade Blake.

"Vi tar det lugnt och njuter av att inte ha lektion", föreslog Nate och lade sig på rygg i gräset, stirrade upp i den klarblå himmlen.

"Ni tycker inte att vi borde prata om--" började Alaska, men Axl avbröt henne.

"Nej, inte ett ord om det", sade han strängt.

"Scarlett, det här var din idé, vad säger du?" undrade Chase.

Scarlett lutade sig tillbaka på armbågarna och blundade för solen. "Jag säger att vi låtsas som ingenting." Hon fick sista ordet som vanligt och de återgick till att diskutera allt som inte hade med deras lilla skämt att göra. Det var nästan så att de övertygade sig själva om att de inte visste något om det. Nästan.

Ojojoj, vad ska nu hända?

OOOOOOOOOOPs vad ska nu hända? Så sjukt bra!

Två dagar passerade och skvallret om seriemördaren lade sig en aning. Det fanns förstås de som fortfarande trodde på att han fanns där ute och menade på att någon ju måste ha mördat Melanie, att rektorn bara sagt att artikeln varit falsk för att inte föräldrarna skulle vilja ta hem sina barn från skolan. Sedan fanns det de som påstod att de aldrig gått på att den var verklig från första början. Andra klädde ut sig i kappor och huvor och gick runt på skolan och skrämde folk, högtiden i ära. Vilket förresten verkade vara Nates nya raggningsteknik; att skrämma tjejer för att sedan bjuda ut dem på en dejt. Hans försvar när de påmint honom att de skulle ligga lågt var att han på detta sätt smälte in bättre. Att för lite aktivitet från hans sida skulle verka misstänksamt. Vilket var sant.

"Jag säger ju det, tjejer tycker om att bli skrämda. Det får dem att känna sig små och försvarslösa, och i behov av en stor och stark man", förklarade Nate sakligt där han satt på sin himmelssäng i sovsalen med händerna bakom huvudet och benen uppslängda på ena sängpelaren. Lektionerna var över för dagen och det var bara han och Chase där. Landon var på Quidditch-träning och Axl pluggade med sin studiegrupp i biblioteket. Chase satt vid sovsalens skrivbord och försökte bli klar med en uppsats de hade i förvandlingskonst. Fem pergamentrullar lång. Jo, tack.

"Om du säger det så", svarade Chase lite halvhjärtat.

"Ska du bjuda Scar på Halloween-balen eller?"

Chase suckade och lade ner fjäderpennan. "Jag tror inte hon hade velat gå med mig."

"Äh, ta det från någon som vet, det värsta som kan hända om du frågar är att du får en örfil. Fast det kan också bero på att du i samband med din fråga smällt till personen i fråga på dennes fasta lilla rumpa."

Chase skakade lite på huvudet. "Du är otrolig." Nate skrockade. "Vem ska du bjuda då?"

Nate var tyst en stund, som om han funderade. "Jag vet inte. Jag är ganska sugen på att fråga Kayley faktiskt."

Chase höll på att sätta sitt eget saliv i halsen och vände sig nu om så han såg rakt på den kortklippta killen. "Är du galen, mannen? Hon hatar dig fortfarande för vad du gjorde mot henne, vad får dig att tro att hon skulle gå med dig?"

Nate ryckte på axlarna med ett flin. "Hon kan inte hata mig för alltid."

"Du strulade med en annan tjej mitt framför ögonen på henne, jag tror nog hon kan det."

"Vi får väl se", sade Nate och de ljust blåa ögonen lös som om han hade något i kikaren. Chase tänkte inte fråga vad, utan vände sig bara om igen med ett lågt skrockande. Några sekunder senare hörde han hur Nate reste sig upp från sängen och såg honom sedan försvinna in i badrummet så Chase bestämde sig för att återuppta sitt uppsatsskrivande. Kanske kunde han faktiskt få gjort något nu? Han doppade sin fjäderpenna i bläckflaskan och började skriva på pergamentrullen han hade framför sig, men insåg att inget hände. Med en suck kollade han närmre på flaskan och såg att bläcket var slut. Som tur var hade han alltid en extra med sig i sin bokväska. Chase såg bort mot sin säng och rynkade på pannan när han inte kunde den på sin vanliga plats. Förvirrat reste han sig upp och letade på alla ställen den kunde tänkas vara; under sängen, på sängen, bakom kudden, under skrivbordet. Den var ingenstans. Vad tusan?

"Hallå, Nate?" ropade han mot den stängda toalettdörren.

"Kan man få skita ifred eller?" ropade Nate tillbaka och Chase himlade med ögonen.

"Har du sett min väska? Jag hittar den inte", svarade han och ignorerade vad Nate just sagt. Fick Chase inte plugga ifred, skulle Nate definitivt inte få skita ifred. Speciellt inte när något så viktigt som hans väska saknades. Där hade han alla sina läroböcker som gick på fem galleoner styck om man tappade bort dem, plus alla sina påbörjade uppsatser och läxor. Han hade varken tid, ork eller pengar till det.

"Just det, Scar gav den till mig innan idag. Sa att du glömt den i klassrummet. Den står vid kortsidan av min säng."

Chase andades ut när han såg sin slitna väska där Nate hade sagt att den skulle vara. Han tog med den bort till skrivbordet och letade upp flaskan med bläck, samt sin lärobok i förvandlingskonst så att han kunde dubbelchecka sin fakta innan han skrev den i uppsatsen. Han satte sig tillrätta på stolen, vred upp locket på bläckflaskan och slog upp boken på måfå. Den öppnades på en sida innehållande en bit pergament som han aldrig sett där innan. Chase rynkade förvirrat på pannan och vände och vred på pappersbiten. Den var tom. Hade någon utav de andra i gänget lånat hans bok och lagt i pergamentbiten för att komma ihåg vart de befunnit sig? Så var det säkert. Chase lade den åt sidan och doppade sin fjäderpenna i den nya flaskan bläck. Plötsligt lös pergamentbiten upp och sneglade på den, såg att en text dykt upp högst upp.

Var försiktig med vad du önskar dig.

Chase stirrade på orden och minnet av hur de förutspått den ena efter den andras brutala död i artikeln blixtrade förbi hans inre. Sekunden senare kom han till sina sinnes fulla bruk och förstod att det bara var någon utav de andra som försökte skrämma honom. Det var ju snart Halloween trots allt.

Wow, så rädd jag är...

Bläcket torkade in i pergamentet och Chase satte sig tillbaka i stolen i väntan på svar. Det var en enkel förtrollning där man länkade samman två olika pergament så att det man skrev på det ena dök upp på den andra. I trean hade det varit populärt att lämna små lappar i andras skolböcker och sedan ha anonyma konversationer med varandra, men när folk började använda det för att mobba andra elever hade lärarna förbjudit det. Uppenbarligen hade personen som lämnat lappen i Chases lärobok inte förstått det. Svaret från personen dök upp inte långt senare.

Det borde du vara.

Chase rynkade på pannan men kunde inte ignorera den illavarslande känslan han hade i magtrakten. Han skakade bort den och funderade över vem det kunde vara. Nate hade haft hans väska sist och vem visste vad han höll på med inne på toan. Dessutom var det där med att skrämma folk hans grej, han hade lätt kunnat slinka ner lappen i hans lärobok innan idag. Chase skrattade lite för sig själv och skakade på huvudet.

Ge dig, Nate. Nästa gång kan du väl komma på något lite mer originellt när du ska försöka skrämma mig, va?

I samma sekund öppnades dörren till toaletten och Nate kom ut med sin dassbok under armen. Chase såg upp på honom med höjda ögonbryn. "verkligen moget av dig att använda dig av lapp-tekniken. Är det så du gör när du skrämmer tjejer till att gå ut med dig också?" sade han.

Nate lade boken på sitt nattduksbord och såg sedan med pannan rynkad på Chase. "Vad tusan snackar du om? Jag har inte använt mig av lappar sen vi gick i trean och lärarna förbjöd det."

Chase trodde inte en sekund på honom. "Så du lämnade inte en lapp i min förvandlingskonstbok och skrev till mig när du låtsades vara inne på toan precis?" undrade han och höll upp pergamentbiten.

Nate gick bort till honom och läste igenom texten som stod skriven. "Varför skulle jag förneka det om det var jag som hade gjort det? Dessutom skulle jag inte göra något så patetiskt som att lämna en lapp i din bok. Men tror du mig inte så varsågod, kroppsvisitera mig." Nate ställde sig bredbent med armarna utsträckta, så som man gjorde när man passerade en säkerhetskontroll på en flygplats. Chase bara himlade med ögonen, så plötsligt lös pergamentbiten upp igen och de kollade båda nyfiket vad som stod skrivet.

Hjälpte Nate dig med det här?

"Fan, det måste ju vara Scarlett. Det var hon som gav din väska till mig", utbrast Nate.

Chase drog lite på munnen. Han tyckte inte om tanken av att Scarlett skulle försöka skrämma honom. "Nja, jag vet inte. Det är inte ens hennes handstil", svarade han.

"Skämtar du eller? Hur många gånger ändrade inte vi vår handstil när vi skickade såna här lappar så att folk inte skulle lista ut att det var vi om skrev? Dessutom var det hennes idé från första början att utvidga leken till hela skolan, hon är väl bara uttråkad nu när hennes plan gick åt helvete", sade Nate och tog fjäderpennan ur Chases hand. "Här, se och lär."

Med vad, din fule fan?

Svaret kom direkt.

Att sprida dina lögner.

Ja, det var jag, Nate, Axl, Blake, Landon, Alaska, Kayley och en fet tjej vid namn Scarlett. Vad ska du göra åt det?

Nate flinade mot Chase. "Scarlett är alltid ute och joggar runt sjön vid den här tiden. Slår vad om att hon sitter där ute just nu och skriver till oss." De väntade under tystnad på svaret och plötsligt lös pappret upp igen. De stirrade båda på texten; Chase med en klump i magen.

Avsluta det jag påbörjade med den där slampan Melanie Scott och döda er alla en efter en... Är du rädd nu?

Åååååh så himla spännande och bra! Vill att det ska vara en färdig bok så jag kan fortsätta läsa..

Jag får typ obehaglighetsrysningar... Ja, jag är rädd nu, they'll gonna die!

Måste gå tillbaks och kolla vem de skrev in ska dö först! (Du skriver så fantastiskt bra)

Okej, NU bör de vara rädda...

Can we panic now?

Nate, dö inte för jag gillar dig... Okej, nevermind alla överlev omg.

Nate. Du. Är. Dum. I. Huvudet. Lägg. Av. Med. Att. Prata. Det. Passar. Inte. Dig.