I'm nobody, just nobody...

Detta ÄGER
KÄNN DIG BEVAKAD

Agnate thank youuuu♥ jättesött av dig att skriva så!
Beben tack, vad gullig du är!^^
Mr,Lupin åh tack, vad glad jag blir när du skriver så! Tacotacotacotaco♥
Ella01 Tack♥
Kvicken Lollo TACK SÅ HEMSKT!!! KÄNN DIG ÄLSKAD♥
såååå ny del var det ju också;
-------------------------------------------------------------
I’m nobody, just nobody… del 13
Det enda som hördes var mina andetag. Det enda jag kände var hur jag kallsvettades och hur nervositeten steg inom mig. Det enda jag såg var pappret jag höll i. Klockan var 18.15. Om en kvart så skulle två personer, mina första och sista vänner, stiga in i detta rum. Pappret i min hand skakade. Ingen trollformel skulle få det att sluta skaka. Det var ju jag som skakade – inte pappret. Det enda som skulle få det att sluta skaka, var att jag i så fall skulle få kontroll på mina nerver.
Jag läste ord för ord. Orden, meningarna, skulle jag komma ihåg. Men det viktigaste var att jag skulle få ut dem. Ja, den pusselbiten fanns ju också.
Jag hörde hur någon tryckte in stenen, fyra fötter gå in och två känslor tränga sig in i mitt huvud. Jag stängde mina ögon.
”Var det något du ville säga?”, sa Lunas röst. Jag öppnade drastiskt ögonen och såg de stå framför mig – leende. Jag öppnade munnen, men inte ett ord fick jag ur mig. Jag kände hur Luna mjukt och försiktigt satte sig bredvid mig på sängen. Hela manuset var i min hand, jag kunde allt utantill!.. men inget fick jag ur mig. Meningarna sas i mitt huvud. Jag stängde mina ögon igen. Försökte bestämma mig om hur jag skulle klara mig ur denna situation. Jag sträckte fram mitt papper jag haft i min hand den senaste timmen och svalde hårt. Ord nedskrivet på papper betyder ingenting, de kommer inte vilja tro dig sa mitt huvud. Men fanns det någon annan utväg? Precis innan jag givit ifrån mig min lapp hörde jag Lunas klingande ton.
”Hon kan inte vara med oss längre”, jag öppnade mina ögon snabbt. Hon hade varken tagit pappret eller kunnat läsa det nedvänt. Det fanns bara ett sätt.
”Kunde du…”, började jag och svalde hårt. ”höra mig?”
”Ja. Det kändes först som om någonting ville putta mig ifrån verkligheten, men… det gav upp. Efter det hörde jag en massa meningar i din röst”, sa hon tillbakablickande. Skuldkänslorna vällde över mig. Ginny gapade stort. ”Det var rätt häftigt”
”Förlåt! Jag är så ledsen! Det var inte meningen! Jag…”, sa jag i panik. Det här är andra gången på några dagar, JAG FÅR INTE! ”jag fick inte ur mig orden och försökte förbereda mig i huvudet och jag visste inte vad jag skulle göra och jag försökte bestämma mig och det är första gången jag skulle säga hejdå på riktigt till ett par vänner…”
”Det är okej, Juni. Det var inte ditt fel”, sa hon. Men jag har brutit mot lagen! ”Det gör väl inget, att du har brutit mot lagen? Ingen har ju sett det förutom oss”, svarade hon drömmande. Ioförsig… men vänta… KAN HON FORTFARANDE HÖRA MIG?! ”Ja, det verkar som om du inte har kopplat ur dig än”, sa hon glatt. Ginny började skratta högt. ”Men vi kommer inte lämna dig, vi är ju dina vänner. Okej?”
Orden sjönk sakta in i mig. Skulle de inte lämna mig? Även om jag bad dem?
”Det är väl självklart att vi ska fortsätta vara vänner!”, sa Ginny glatt och kramade mig.
”Okej”, sa jag ärligt. Ginny slutade krama mig och satte sig bredvid mig också.
”Men vi kom inte bara hit för att höra vad du hade och säga – vi har en sak att säga till dig också!”, sa Ginny uppspelt. Jag började lyssna nyfiket.
”Vår vän, Hermione, bjöd in oss till ett möte under Hogsmeade-utflykten nästa vecka på svinhuvudet. Hon sa att dt var viktigt och att vi skulle ta med oss så många vi kunde. Vill du följa med oss?”, sa hon glatt och ivrigt.
… Bjöd de just in mig till ett möte?
Ja.
”Ja, jättegärna! Jag följer med om ni går!”, sa jag överväldigad. ”Tack för att ni bjöd in mig, tack så hemskt mycket!”
”Äsch, det var väl inget…” sa Ginny blygt.
”JO!”, sa jag glatt och kramade om dem båda två.
Sedan blev det knäpptyst.
Jag tittade ner.
”Det verkar som om du kopplat bort mig nu”, sa Luna helt plötsligt.
Och vi alla började gapskratta.
-------------------------------------------------------------
En lång del, denna gång. Inte så längesen jag skrev heller, kanske håller jag på att förbättra mig? Haha, vad vet jag.
Nejmen jag har stukat min fot, och kan inte göra så mycket än att sitta ner så tyckte att jag kunde skriva lite;3
Hoppas ni tyckte om den i alla fall! Kärlek till er som läser den♥
Hoppas i alla fall att den är okej,
C

Haha! Luna då! x)
Bra, skriv mer!

THAT VAR AWESOME
fin svengelska där Lollo
MEN JAG KÄNNER MIG ÄLSKADE HAHA

Jättebra!!! (Jag suger på att skriva kommentarer till ff's.)

Nu är jag förvirrad, jag hade tydligen råkat avbevaka tråden men jag fattar inte hur/när... Men men, nu fick jag ju två underbara kapitel att läsa

Alltså Chilnava, du skriver som en ängel!!!!!!! HUR kan du skriva så bra som du gör??????? Det där kapitlet var helt azum, och Luna var bara så himla rolig!!! Kmr Juni bli medlem i DA? Jaja, hoppas kan man ju alltid!!!!! Ge mig meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du skriver verkligen jättebra! ♥

SÅÅÅ FANTASTISKT BRAA!
Jag tycker så synd om Juni- som bestraffas när hon pratar med folk... Det skulle inte jag klara(att hålla mig tyst alltså)

Du MÅSTE skriva mer

Jag = Sitter och tänker att jag vill bli lika bra som du på att skriva och kommer på att det tyvärr inte går..
SUPER MEGA BRA FANFICTION!!!!