Kaos med tidvändare!

Tack! ♥ ♥

Skriver lite mer sen!

Jaaa

Bra :>

Mer!! Ny läsare!! *Bevakar*

Kapitel 8
RON

Ron och Neville var på väg ner till stora salen när Harry hann ifatt dem. (Ron var nämligen hungrig igen). "Hej" flämtade Harry.
"Hej Harry!" sa Neville glatt. Rons mage kurrade bara till svar.
"Det är något jag måste berätta" sa Harry till Ron med lång röst som ryckte lätt på axlarna. De kastade en orolig blick på NEville som såg lite förväntansfullt på dem. "Vi tar det sen" mumlade Harry. Ron uppfatatde orden och de gjorde alla tre sällskap in till stora salen, där gjorde Ron snabbt några mackor som han tog med sig upp till uppehållsrummet. (Harry och Neville var fortfarande inte hungriga och åt inget).
På vägen upp för trapporna träffade de på Hermionie som hade lånat en trave böcker från biblioteket.
"Det är helt otroligt" sa hon upprymt. "De här böckerna finns inte i vår tid!" Hon såg rikitigt ivrig ut över att få läsa de och Harry log mot henne.
"Har du hittat något än?" frågadfe han.
Ron såg förvirrad ut och såg frågande mellan de båda, men Hermionie fattade vinken.
"Nej, inte än." suckade hon.
Detta fick inte Ron att förstå mycket mer men han frågade inte. Antagligen skulle Harry förklara sedan.
Hermionie sa lösenordet och de gick in i det varma uppehållsrummet.
Marodörerna satt i en soffa och spelade knallkort.
Hary log och gick fram till de.
"Kan jag vara med?" frågade han glatt och slog sig ner brevid Remus som gjorde någn läxa.
Marodörerna såg upp.
"Ehm" sa Sirius tveksamt. "Visst!" Han ryckte på axlarna. och gav Harry några kort.
Harry log lite mot Sirius. Tanken på att han inte längre fanns gjorde ont.

SIRIUS
(testar jag-form nu)

Yes! Nu kanske vi kan ta reda på mer om honom. Tyvärr är ingen av de andra med, så det är inte så stor chans att han försäger sig...
Spelet fortsatte och Harry verkade njuta va deras sällskap. Han såg på James med saknan och beundran i blicken. Blickarna han gav mig var mer smärtsamma.
Nu kom den där rödtotten in i uppehållsrummet.
Harry såg genast upp. Var det något mellan de eller? Hon log lite mot honom och gick bort till de andra i det lilla "gänget". Konstigt, egentligen. Att sex nya elever kommer till Hogwarts samtidigt och verkar känna varnadra. Bra, dessutom!?
Efter ett tag ursäktade sig Harry. Han hade faktiskt varit riktigt schysst.
-Så onsynlighets manteln-time?" frågade jag James.
Han nickade och vi smög upp i sovsalen. Remus gav oss en skeptisk blick med det ignorerade vi såklart.
Några få minuter senare kom vi ner för trappan igen, onsynliga. Jag såg att Peter och Remus tittade upp när vi gick förbi.
Så mycket oljud förde vi väl inte?
Hm, kanske bäst att gå lite försiktigare, kanske?
Vi saktade ner farten ännu mer när vi kom närmare.
"...är det inte bara bättre om vi frågar?" sa Harry till Hermionie. Han såg upp när vi slog oss ner i fotöljen brevid och James hyssade ner mig.
Lätt för honom att säga det är väl ingen som sitter på honom?
"Harry, det skulle väl vara jätte normalt. Första skoldagen och vi kommer dragandes med ett smeknamn." Ron harklade sig och imiterade någon "Ursäkta, känner ni till någon som kallar sig för Halvblodsprinsen?"
"Halvblodsprinsen." väste jagi Tagghorns öra. "Vem är det?" Han svarade inte, och verkade fortfarande lyssna intensivt.
Hermionie himlade med ögonen åt Ron och Harry såg lite sur ut.
"Vd ska vi annars göra?" frågade han.
Herminie ryckte lätt på axlarna och böjde si sedan över en tjock bok igen. Plugghäst!
"Vad läser du, Mionie?" frågade Ron mjukt, han verkade försöka ställa sig in eller något.
Hon såg upp mot honom, förvånat. Antagligen inte väntat sig hans intresse.
"En gammal bok jag hittade i bibliotekt, tidigare idag. I den förbjudna avdelningen. Jag fick tillåtelse av Dumbledore. Det är en trolldryks bok. väldigt komplicerad. Jag tror att ajg hittat något som kan föra oss tillbaka! Men den är väldigt svår och komplex för skolungdomar!" Hon hade sänkt rösten nu. "Jag tror att om vi hittar "halvblodsprinsen" kommer han att kunna hjälpa oss!"
Hon såg förväntansfullt på de andra. Alla såg imponerande ut. "Vi går nu" väste Taggis tyst i mitt öra. Vi reste oss och gick långsamt därifrån...

Blev ganska nöjd!

Super

Bra!

Super

Mer! Jättebra!

Bra!! Jag vill ha mer!!