The cold in our bodies [PRS]

Lottie släppte henne och nickade tyst. Det skulle gå bra.
'Kommwr gå bra. Du kan vila." Hon såg på hennes ryggtavla som försvann och såg sedan mot Ivan.
"I vilken vagn ska jag vara i?"

"Du och Olivia åker i samma vagn som Alice. Ni ska hjälpa Maurice ifall han behöver se efter Alice under resan.", förklarade Ivan snabbt och såg förbi Lottie. Ivan var försjunken i andra tankar. Han lämnade dem sedan och steg in i sin vagn.

"Din önskan är min lag." Hon neg för honom och gick mot vagnen, klättrade in och såg sig om. Den hade en bår vid ena sidan och en sittplats vid ena fönstret . Hon slog sig ner och placerade sina händer på knät och såg mot Alice som satt och lutade sig mot ena väggen.

"Var inte så dramatisk, Lottie. Du ger greven en märklig uppfattning om dig.", sa Olivia och slog sig ner bredvid henne i vagnen. Hon upptäckte Alice och såg med ens en aning bekymrad ut. "Försök att vila, Alice. Vill du ha vatten? Eller te?", försökte hon.
Maurice drog roat på mungiporna över Olivias ord. Hon var en tjänare ut i fingerspetsarna.
Sedan var vagnen i rullning. Äntligen var de påväg!

"Det är så vi är tränade. Jag har varit tjänare alldeles för länge antar jag." Hon såg mot Alice som lade sig ner och skakade på huvudet.
"Det är bra.... Jag vill inte att någon ska störa sig för mig." Alice slöt ögonen och torkade bort något som rann ner.

Olivia svarade henne inte. Det skulle ändå inte ha någon inverkan på Lottie. Dessutom var det inte hennes plats att fostra henne. Det lämnade hon till Edgar.
"Nonsens!" Olivia var på fötter och sträckte sig efter kannan med te för att varsamt hälla upp i en liten kopp åt Alice. Det var en konst i sig eftersom det guppade en del. Men Olivia klarade det galant- utan att spilla en enda droppe.
"Här. Det gör dig gott, Alice." Hon räckte över koppen till henne.

Hon satte sig upp och tog emot koppen. Såg på dem och suckade.
"Vart är det vi ska egentligen? " Hon drack lite och gjorde en grimas. Det smakade så bittert.

"Prins Rions slott, Alice. Det är en lång resa framför oss och vi alla måste vila och återhämta oss någonstans. De har blivit meddelade och är redo att ta emot oss när vi kommer dit.", sa Maurice och gestikulerade att han också föredrog en kopp te. Olivia gjorde genast i ordning åt honom. "Vad spännande! Om ni tillåter mig säga så, sir.", sa Olivia och såg osäkert från Lottie till Maurice. Kunde dock ana ett litet leende på hennes läppar.

"Oh.." Sa hon och drack vidare ur koppen. Såg sedan på sina händer. Så smal hon hade blivit och hon drog ihop sig nästan.
"Det är okej.."

"Hur är det fatt, Alice? Behöver ni något?", frågade Olivia och tittade mot Alice igen. Såg henne inte som en sjukling som Maurice verkade behandla henne som. Istället såg hon sin vän. "En smörgås? Vi har förberett för det också.". sa hon vänligt.