Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Åh älskade detta kapitel! Så mysigt på något sätt, och älskade längden

Men oj, jisses! Tack tack tack tack så hemskt mycket ♥


Aww, TAAAAAACK! ≧^◡^≦ så himla många smileys till lilla mig! TAAAACK! ≧^◡^≦ (っ◔‿◔)っ♡



TACK!
Ja, jag shippar faktiskt de två tillsammans men jag shippar Snelope ännu mer Älskar Snelope, men gillar Peneloric ^^
ja jag tänkte att det nog skulle passa, va ju bara ren tur att det var december och snö och allt det just i detta kapitlet med Bra tajming där


DU. ÄR. UNDERBAR.
Tack så himla mycket för denna OTROLIGT underbara kommentaren! det betyder så otroligt mycket för mig och du är VERKLIGEN en trogen läsare, du har varit med ända från början vännen! ♥

Och, tack så hemskt mycket för komplimangerna om min skrivstil. det känns så otroligt bra att höra eftersom att mycket har med hur man skriver något att göra. Om man har den perfekta storyn men inte kan skriva ut den ordentligt faller allt pladask, men man kan ha en hyfsat bra story och få den att låta perfekt ifall man har skrivförmågan att göra det. Så TACK! ♥ ♥ ♥ (Men tror att jag kanske har båda delarna när det gäller denna ff? )


Aww, tack så hemskt mycket!! Va glad jag blir
Varsågod finis! Tack för att du läser


Va underbart att höra! Glad jag blir

Guu, detta kapitlet var ju abra föööööör underbart och sååå långt! :d Perfekt sätt att starta december! :d Tack gumman!! ♥
Du skriver så otroligt underbart gumman! ♥

Hej på er underbara mugglisar!

Hoppas ni njuter riktigt ordentligt utav denna underbara december dag! Glöm inte bort att kasta snöbollar på de ni tycker om! (Alltså, här på mugglis då )

Tänkte ge er nästa kapitel och hoppas innerligt att ni ska tycka om det! Även detta är ganska långt och slängde in lite extra Peneloric eftersom många av er verkar gilla Eric

Aja, hoppas ni ska tycka om det, men vänj er inte vid att få så här länge kapitel hela tiden xD



~Kapitel 56~

”Pene!!” hör jag Coralines röst ropa ut, jag vrider hastigt mitt huvud.
”Cora! Joshua!” svarar jag glatt och ställer ner tekoppen innan jag reser mig från soffan och möts av en kramgo Coraline inom ett par sekunder.
”Jag har saknat dig så och jag har varit så himla orolig! Du har ju inte svarat på ett enda brev!” säger hon lite irriterat och ser på mig med stränga ögon. Jag rycker på axlarna, tänker på högen med fyra brev som vilar i översta lådan utav mitt nattduksbord och då hörs Joshua bakom mig.
”Cora gumman, låt henne vara.” säger han med len röst mot Coraline som ler mot honom och nickar medan de utbyter någon form av blick som jag inte kan tyda.

Joshua kommer fram till mig medan Coraline släpper mig ur sin kram, han lutar sig fram och ger mig en varm bamsekram.
”Hej Penelope, jag hoppas att julen funkade för dig. Trots allt. Och jag ser att du bär halsbandet.” säger han medan han kramar mig och sedan släpper mig. Jag nickar och tittar ner på halsbandet jag nu kramar i min bleka hand.
”Tack så mycket, det betyder mycket för mig. Både halsbandet och att ni accepterar mig och Severus tillsammans.” mumlar jag lite generat och fäster blicken på halsbandet.
”Självklart, du blev glad för vår skull så vi är glada för din skull och vi finns här för dig.” svarar Coraline med uppgiven röst och skakar på sitt huvud mot mig så att hennes mörkblonda hår åker från sida till sida.

Det perfekta paret kan man ju lugnt säga... Tänker jag medan jag ser hur Joshua kramar om Coraline bakifrån och kysser hennes nacke. Hon fnittrar och ett stick av avundsjuka fäster sig i min mage en kort sekund över att jag inte kan göra så med Severus just nu eller närmsta halvåret.
”Så, vad säger ni om kvällsmat?” frågar Joshua och jag ser på Coraline, vi börjar båda att skratta som galningar. Precis som vi alltid gjorde tidigare, innan allt med mina föräldrar och Severus och Vingfåle hände. Det är ett renande skratt efter alla dagarna av tårar, ensamhet, sorg och smärta. Joshua bara stirrar undrande på oss men vi beger oss alla tre till Stora Salen för att äta en ljuvlig middag.

Joshua vräker i sig en stor tallrik med potatisgratäng och honungsglaserade biffar. Coraline och jag har varsin tallrik med ångande varm risgrynsgröt, min toppad med kanel och socker, hennes toppad med socker och äpplemos.
"Hade ni kul under jullovet?" frågar jag försiktigt Coraline, lite nervös inför svaret. Hon ger mig en vänlig blick och nickar.
"Ja, fast vi tänkte mycket på dig Pene... Du kunde ha följt med mig. Mamma och pappa hade inte haft något emot det gumman. Det vet du," jag nickar mot Cora lite blygt och generat.
"Jaja, det spelar ingen roll nu." fortsätter hon sedan och stoppar in en till sked med gröt i munnen. Jag gör det samma, Joshua pratar med en utav killarna från quidditchlaget så han engagerar sig inte särskilt mycket i mitt och Coralines samtal.

"Penelope," hör jag Erics röst säga bakom min rygg. Jag vänder mitt huvud och ser upp på honom. Han lutar sig fram mot mig för att slippa prata högt mitt inne i Stora Salen.
"Det var galet skoj senast, tänkte bara säga det." pratar han vidare, jag nickar och ger honom ett uppriktigt leende. Han nickar tillbaka,
"Coraline," han nickar mot Coraline och hon nickar tillbaka,
"Eric." svarar hon med glad röst.
"Vi ses Penelope."
"Ja det gör vi. Hejdå så länge." svarar jag och han ger mig ett leende till innan han går bort till Hufflepuffs bord och sätter sig ihop med resten utav killarna som redan sitter där.

Jag vänder tillbaka min uppmärksamhet mot Coraline,
"Du vet att han gillar dig va?" säger hon och fnittrar mot mig, jag rynkar bara ögonbrynen mot henne,
"Vi är bara vänner Coraline, det är inget sådant mellan oss." svarar jag henne lugnt och stoppar in den sista skeden utav gröt i munnen.
"Jag måste gå till biblioteket en snabbis. Men vi ses väl uppe i sovsalen senare?" Coraline nickar vänligt mot mig fast hennes blick är förvånad och lite orolig, men hon säger inget. Jag vinkar hejdå till Joshua som vinkar lite halvt slött mot mig, fokuserad på samtalet med den andra killen. Jag lämnar Stora Salen bakom mig med min axelremsväska snett hängandes över min axel. Den dunkar lätt mot mitt lår när jag går upp för trappan, tung från alla böckerna som vilar inuti den.

Biblioteket ligger ganska öde när jag anländer så jag sätter mig vid mitt vanliga bord, på min vanliga plats och plockar upp alla böckerna innan jag begraver mig i mina studier. Klockan tickar vidare, minuter passerar och blir till timmar. När klockan slår halv elva är jag så trött i huvudet att jag inte fysiskt orkar studera mer denna kvällen. Usch... Jag skulle gått och lagt mig för en timme sen... Tänker jag och packar snabbt ihop mina böcker och lämnar biblioteket bakom mig. Mina steg ekar tungt i de ensliga korridorerna och det är nästan lite obehagligt hur tyst slottet är. De flesta sover nog redan, säkert trötta från att ha åkt tåg nästan hela dagen... Jag börjar plötsligt tänka tillbaka på alla dagarna jag spenderat med att fantisera om Severus, hur omöjligt det kändes och hur mycket varje liten sak betydde då han inte var min. Men nu, nu betyder de till och med mer. Jag trodde inte att det kunde vara möjligt att känna så här för någon men det gör jag för dig Sev... Jag suckar djupt och ökar på mina steg.

Jag kryper ner under täcket efter att ha bytt om, sovsalen ligger redan i dvala för natten. Coraline sover med öppen mun och snarkar då och då till lite hastigt när hon vänder sig om i sängen. Mina tankar börjar vandra igen, tillbaka till Severus. Tillbaka till den där dagen då vi hade det svåraste testet som han någonsin gav till en klass. Hur han senare sa att en utav frågorna var endast till för mig... Hur speciell jag hade känt mig då, det är också en känsla som bara blir starkare. Att han valt mig, att han valt att dela allt med mig och ingen annan. Att HAN är bara MIN. Den känslan kommer aldrig kunna ersättas utav någon annan. Jag älskar dig Severus, min Severus. Bara min. Månen skiner in genom sovsalsfönstret och jag ler. Kanske du ser upp på månen just i denna stund och tänker på mig, så som jag tänker på dig... Med den tanken träder jag inte i drömmarnas land och låter nattens svarta kappa svepa in mig i en djup sömn. Fylld med brinnande ögon, svarta rockar som fladdrar i vinden, smala strama läppar som kysser min hals och kalla skrovliga händer som smeker mina kinder.

Dagarna passerar, jag sitter oftare och oftare ensam i biblioteket med alla mina böcker. Jag gör inget annat än att studera längre. Januari är förbi och februari börjar lida mot sitt slut. Snön har smälta i rasande takt, fåglarna har börjat kvittra och våren ligger i luften. Jag sitter inne i biblioteket precis som vanligt när jag känner en hand på min axel, jag vrider hastigt mitt huvud och ser Eric titta ner på mig med ett strålande leende som snabbt försvinner.
”Penelope... Vad är det som är fel?” frågar han oroligt och ser ner på mig. Jag skakar på mitt huvud undrande,
”Vad menar du?” frågar jag och ser ovist på Eric som jag inte träffat sen januari, nästan tre veckor sedan.

Han sätter sig på stolen bredvid mig och ser på mig innan han sträcker fram sin hand och placerar den på min kind. Jag rycker förvånat bort mitt huvud,
”Vad gör du?” frågar jag och drar ihop mina ögonbryn, han lutar bara sitt huvud på sned.
”När tittade du dig själv i spegeln senast?” frågar han och hans ögon är oroliga.
”Imorse, när jag borstade håret. Vadå?” frågar jag uppgivet och tittar ner i min 803 sidor tjocka bok. Eric sätter handen på sidan och ser på mig, jag ser på honom.
”Penelope, du måste äta och du måste komma ut i solljuset. Du måste ha tappat minst fem kilo de senaste tre veckorna vilket är väldigt mycket med tanke på hur smal du redan var... Kom igen. Du kan inte hålla på såhär.”
”Men Eric, idag ska jag ju hjälpa dig att plugga, du betalar ju mig för det.” säger jag irriterat, mitt humör har inte varit det bästa senaste tiden med sömnbrist, trötthet, överdrivet mycket studier och allt för många timmar spenderade inomhus. Alla timmar faktiskt.
”Ja men jag betalar för din tid så idag betalar jag för ditt sällskap. Seså, stäng igen boken, ta din väska och följ med mig.” jag skakar på mitt huvud och fortsätter läsa min bok trots att Eric ställt sig upp.

Eric tar min väska, hänger den över sin axel och smäller igen boken framför mig. Han lägger ner den i min väska och tar sedan tag i min hand. Han drar upp mig från stolen och går med bestämda steg, och mig i släptåg under tysta protester, ut ur biblioteket. Han ignorerar blickarna från alla runt omkring och vandrar genom halva slottet tills vi kommer till Stora Salen där han snabbt tar två konstiga flaskor och en vit papperspåse med något i som uppenbarat sig på bordet framför honom. Sedan spatserar han med mig på efterkälke ut ur slottet till bakgården och vidare ner till sjön där han äntligen släpper taget om mig.

Solens strålar träffar mitt ansikte, mitt livlösa hår och mina insjunkna kinder. Jag blundar och lutar huvudet upp. Låter min hud dränkas i det magnifika solljuset jag inte känt på väldigt länge. Eric sätter sig på stocken vid vattenkanten och jag sätter mig bredvid honom. Han ger mig en utav flaskorna. När jag tar bort korken ringlar ånga upp som doftar av kanel och honung. Det är ett ljuvligt varmt te. Jag tar en klunk och sedan räcker Eric mig en smörgås fylld utav allt möjligt gott som man kan tänka sig. Jag tar en försiktig tugga.

Vi sitter helt tysta, njuter av maten, drycken, solen på våra ansikten och den ljuvliga utsikten av Svarta Sjön som äntligen blivit av med täcket av is och snö det legat gömt under senaste två månaderna.
”Penelope?”
”Mm hmm?”
”När åt du senast?”
”Umh, bra fråga, hurså?” vi tittar inte på varandra, eller, jag tittar inte på Eric. Mina ögon är slutna och mitt ansikte riktat mot vårens solstrålar.
”Jag bara undrar vad det är du håller på med. Du studerar som om du satsar på ett betyg tio gånger högre än det som är möjligt att få och du har blivit så smal och, ja, jag är väl orolig för dig antar jag.” svarar Eric med otroligt tunn, nästan klen, röst och nu måste jag se på honom.

Jag vet att han har rätt,
”Tack Eric, för att du gjorde detta för mig. Jag behövde detta och du har rätt. Jag måste skärpa till mig med maten och det.” svarar jag med ett litet leende. Tacksam över att han tagit sig tid att prata med mig och berätta hur han känner om mitt beteende. Eric lägger huvudet lite på sned och ger mig ett leende tillbaka innan han sparkar iväg en sten som vilat framför hans sko.
”Så, varför pluggar du så mycket?”
”Det är väl ändå min ensak?” säger jag så mjukt jag kan.
”Jo, det är det. Men jag bryr mig. Ifall du vill prata så finns jag.” Han ser bort mot platsen dit stenen rullat,
”Tack Eric.” svarar jag bara och vrider tillbaka mitt ansikte mot solen. Men jag säger inget mer om ämnet och Eric verkar under tysta protester acceptera det.

Åh jisses! Så jumla underbart! Asså så jävla underbart!!!! Du är en gudinna vännen! Du skriver så fantastiskt underbart gumman! Jag vill ALDRIG att denna ff ska ta slut, även om jag vet att den kommer ta slut nån gång så vill jag INTE det!!! Den är bara så underbar!

MEN! jag räknar med att få läsa din andra FF (Nej, inte bara Allixandra utan den andra!) här på mugglis! Är så galet nyfiken på den här nya FF.n som du håller på med! Snälla, dela med dig utav den sen när du lagt upp sista kapitlet på denna gumman! ♥ ♥ ♥

Eric verkar så sjukt snäll!

Supersupersuper*hundra år senare* supersuper braaaaaa! Man kan verkligen se allt du skriver framför sig!

Jättebra ♥ Eric är ju faktiskt snäll (och jag shippar honom fortfarande med Joshua :3)

Du har DEFINITIVT både en fantastisk skrivförmåga och en sjukt bra talang att komma på en bra story som håller ända till slutet ♥
Men det ska vara Snelope... Hehe, jag gillar inte Eric något vidare... Fast han verkar snäll. Han får inte sno Penelope från Snape ♥♥

(Och när man läser HP och kommer till de lilla bitarna Snape är med i tycker man att han borde vara snällare som i din ff. Men sedan tänker man "nej, förstås! Han är snäll innerst inne, och om bara Penelope kunde komma..." Bajjbajj!

Okej, i seriös brist på tid så kan jag inte ge dig den superkommentaren du är värt. Men det är underbart, fantastiskt och bara så jumla fint, precis som alltid!

Den här FF är helt enkelt så jumla bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Love gånger massor på den och på dig! ♥

Aww, fina du! Tack så hemskt mycket!

Ja, jag tror att jag ska dela med mig utav den, men, lite osäker på om någon (förutom du och MillaJ) kommer att läsa Jag hoppas, men man vet ju aldrig.


Ja han är väldigt snäll utav sig, han är lite utav en blandning av Cedric, Neville, Hagrid och Ron. Asså, hans personlighet då, självklart mycket från min egna fantasi i hans personlighet med Men ville ha en karaktär som rakt igenom är snäll (Någon som inte är så jätte komplicerad så att man får in en kontrast gentemot andra karaktärer)

Maww, tack så hemskt myyyyyyyy*några-århundranden-senare*yyyycket! ♥



TACK ♥
Ja han är en genomsnäll person (se mitt svar ovan).
Hehe, jag shippar också honom med Joshua ^^


Nejmen guu, tack så hemskt mycket! Det betyder så otroligt mycket för mig att höra! ♥ Ja jag försöker ha en "röd tråd" genom allt så att allt verkligen hänger ihop och att allt har någon form av betydelse så man inte har massa utfyllnad bara för att göra FF'n längre liksom, det tycker jag är tråkigt.

Jag tycker om Eric jätte mycket faktiskt Just för att han är genomsnäll liksom och ändå otroligt populär på skolan. Ville visa en annan typ av karaktär och inte ha den stereotypiska "populära killen" liksom Trevligt att ni lägger märke till det. Det är mycket enklare att skriva "elak" karaktärer och komplicerade karaktärer än snälla och enkla karaktärer O.O Men man gör väl sitt bästa

(Glöm inte, vi får privilegiet att se en annan sida utav Severus när han är med Penelope, han är inte direkt snällare skulle jag nog inte säga men däremot skulle jag vilja säga att han visar sitt rätta jag med Penelope och bär en mask bland andra. Hmm, lite flummig beskrivning men jag hoppas du förstår? )
Och guuuuuu vilken underbar sak att få höra! DET GÖR MIG OTROLIGT GLAD ska du veta! Att höra att du vill ha med Pene i den riktiga berättelsen, jisses ♥


Maw, gummsilumsen! ♥ Tack så himla mycket! Och det gör inget att du skriver en lite kortare kommentar för du brukar alltid skriva långa kommentarer och det gör mig sååååå himla glad ska du veta! ♥

Tihihihihih, TACK!!!! ♥
(psst... Det blir ännu mer spännande/romantiskt/ljuvliga Snelope moments snart )