Lily Potters första år [SV]

HIhi, vad ssööööta ni e♥

Kapitel 30

Lily vaknade och satte sig upp i sängen. Gnuggade sig i ögonen och såg sig yrvaket omkring i Sjukstugan. Bredvid henne, fortfarande i djup sömn, låg Alexander. Hans ögon rörde sig lite innanför ögonlocken och hans vänstra hand ryckte till då och då. Lily kunde tydligt se att han drömde.
Lily var extremt hungrig och törstig. Det kändes som om hon skulle kunna dricka hela sjön plus äta bläckfisken som bor i den.
Hon drog undan täcket och slängde benen över sängkanten. När hon försiktigt satte ner sina bara fötter på det kalla golvet märkte hon att hennes fot inte gjorde ont längre. Den var bara lite ljust blå, men annars nästan fullt rörlig.
Lily undrade var hennes mamma var och tittade bort mot dörren. Just i det ögonblicket öppnades den och Ginny och Scarlett gick in. De log och bar två brickor fulla med mat.
Lily log tillbaka mot dem och kände hur det kurrade i magen. Det vattnades i munnen på henne då den härliga lukten nådde hennes näsa.
"God eftermiddag, hjärtat." sade Ginny och ställde brickan på nattduksbordet. "Är du hungrig?"
Lily nickade ivrigt och kastade sig efter en av pajerna. Det var då hon kom att tänka på vad Ginny först sagt.
"Va e klåckan?" frågade hon med munnen full av paj.
"Snart tjugo över fyra. Du somnade igår klockan halv fem på morgonen." sade Ginny och Lily höll på att sätta maten i halsen.
"Har jag sovit så länge?"
Ginny nickade.
Lily vände sig till Scarlett som satt ner den andra brickan bredvid Alexander och kom att tänka på en viktig sak.
"Har de hittat kidnapparen än?" frågade hon.
"Nej, det har de inte." sade Ginny och Lily kunde höra oro i hennes röst, fast hon försökte att dölja den.
Det var tyst en stund och Lily funderade på om kidnapparen flytt till ett annat land.
"Jag måste tillbaka till Sällskapsrummet." sade Scarlett och gav Lily en hård kram. "Du fattar inte hur många läxor vi har fått idag!"
Lily log och vinkade. När dörren stängts så sträckte hon sig efter det stora glaset med pumpa-juice. Hon drack länge och lät den släcka hennes törst. Efter det började hon äta ännu en paj.
Ginny tittade på henne medan hon åt i några minuter. Sedan ställde hon sig upp, sade att hon bara skulle gå på toaletten och gick ut genom dörren. Några minuter efter det kunde Lily se Alexander röra sig i ögonvrån.
Hon tittade tyst på honom medan han saktade vaknade upp från den långa sömnen. Han gäspade stort och sträckte på armarna, sedan mötte han hennes blick. Lily vet inte hur länge de bara såg på varandra, men hon kunde ha slagit vad om att det var mer än tre minuter, vilket kändes som en evighet.
"Det finns mat till dig om du är hungrig." sade Lily och pekade mot nattduksbordet till höger om Alexander. Han nickade och drack några klunkar pumpa-juice innan han mötte hennes blick igen.
"Lily, jag..."
"Nej!" avbröt hon honom bestämt. "Jag vet att du inte gjorde det frivilligt, så jag vill inte höra några ursäkter. Det enda jag vill veta är vad han gjorde för att få dig att hjälpa honom? Vad utpressade han dig med?"
Alexander tvekade och för ett hemskt ögonblick trodde Lily att han skulle säga att han gjorde det frivilligt, att han inte alls blev utpressad.
Alexander öppnade munnen men innan orden hann lämna hans mun öppnades dörren.
Denna gången var det Harry som kom in. Han hade ett allvarligt uttryck men Lily kunde se lättnaden i hans ögon över att båda två var vakna och pigga.
Han drog fram en stol och satte sig mitt emellan dem. Han vände sig mot Alexander och hans ansikte slappnade av.
"Din moster mår bra och är under Ministeriets skydd. Hon längtar efter att få träffa dig. Hon var verkligen orolig."
Alexander tittade länge på Harry. Det verkade som om han hade svårt att ta in det som han nyss hört.
När det kommit in tändes en glimt i hans ögon och ett leende spreds över hans ansikte. Harry klappade honom på axeln och vände sig till Lily för att förklara.
"Kidnapparen hade tagit Alexanders moster, som är en mugglare, och låst in henne i ett hus. Han hade lämnat mat hos henne och kastat trollformler över huset. Och om jag inte misstar mig så hotade han med att döda henne. Alexander hade inget val utom att lyda."
"Han slog mig och tvingade mig att spionera på er." viskade Alexander. "Jag ville inte....men jag var tvungen."
"Vi förstår." sade Harry och log. "Och kidnapparen kommer inte att störa er mer."
"Varför inte?" frågade Alexander.
"Han har flytt från landet och jag tvivlar på att han kommer att komma tillbaka." Harry strök Lily över håret och reste på sig.
"Sir?" sade Alexander försiktigt. "Vet skolan om vad som hänt?"
"Ja. Vi var tvungna att berätta sanningen." Harry såg på deras oroliga ansikten och tillade:
"Men vi har bett dem att inte ställa för mycket frågor till er och vi har inte nämnt alla detaljer. Dem vet bara att två elever, ni två, blev bortförda in i den Förbjudna Skogen av en okänd man, att ni är oskadda och mannen är borta. Rektorn vet att flera föräldrar kommer att klaga på skolans skydd och han kommer att ta emot det. Ministeriet kommer att hjälpa honom."
Alexander log tacksamt mot Harry och Lily kände sig lättad.
När Harry hade gått igen försvann Alexanders leende och han såg rädd ut.
"Vad är det?" frågade Lily. "Alla tror ju att du blev kidnappade med mig och det kan man ju nästan säga att du blev. Och rektorn har ju bett dem att inte ställa en massa frågor."
"Jag vet, men de kommer fortfarande att vara nyfikna. De kommer att titta på oss. Jag är inte van vid uppmärksamhet och jag är inte så förtjust i det."
"Vi kan hjälpas åt. Hålla ihop." Lily log och Alexander nickade.
Han reste sig försiktigt upp och det gjorde Lily också. De stod bara några decimeter ifrån varandra.
"Jag vet att jag inte har varit helt ärlig mot dig, men jag skulle vilja ändra på det." sade han sakta. "Så...så tror du att vi skulle kunna börja om?"
"Självklart!" sade Lily och Alexanders ansikte lystes upp av ett stort leende. Han sträckte på ryggen och räckte fram en hand.
"Jag heter Alexander Lake. Men du kan kalla mig Alex."
Lily fnissade och skakade hans hand.
"Hej Alex, jag heter Lily. Lily Potter."


Japp, det var sista kapitlet!
Jag hoppas att ni tyckte om min fanfiction om Lilys första år på Hogwarts. Ni har varit underbart snälla, hjälpsamma och pressat mig att skriva mer (vilket jag tycker är en bra sak, ibland ^^)
Jag är otroligt tacksam!
Tack, tusen tack! ♥

Underbart kapitel.
Men, varför tog det slut? vill ha mera...
(Jag vet... men jag kan inte riktigt ta in det; att det är slut.)

Tack så jättemycket! Du är en snäll vallmo som vanligt Valmo ^^
Och det inte är helt slut. Jag är hundra procent säker på att jag kommer att lägga upp fler fanfictions här. En tror jag till och med kommer att komma till hösten.
Och det kan hända att jag skriver en fortsättning om Lily. Man vet ju aldrig =D
♥

Bra gjort!

Underbart kapitel! Synd att det var sista för jag vill ha meeeer!

Super ♥ Synd att det är slut

Ja, tycker jag också. Har du några andra fanfictions Beata?

super bra kapitel, synd att allt är slut nu

Aw, redan slut