The cold in our bodies [PRS]

Lottie nickade och såg på henne.
"Jag kan gå och prata med honom nu om ni vill." Hon neg och gick sedan ut från rummet för att leta rätt på Edgar.

"Du behöver inte niga för mig, Lottie!" Olivia kvävde ett fnitter. Trots den oro som fanns i rummet så fick Lotties beteende Olivia att skratta. En ganska upplyftande känsla efter en sådan lång förtvivlan.

"Förlåt, en vana!" Ropade hon efter sig och gick runt ett hörn och hörde hur röster från ett av rummen.
"Behöver ni hjälp?" Hon kikade in.

Rion och Leo var uppe i ett skämt och skrattade högt att de inte märkte direkt när Lottie talade till dem. Leo var först att få syn på henne och samlade sig direkt. Han harklade sig.
Rion följde Leos blick. Leendet svalnade något när han upptäckte Lottie. "Hej, Lottie.", sa Leo. "Är Ivan och de andra uppe ännu? Vi tänkte äta frukost strax. Ni har väl inte hunnit duka än förstås.." Han såg osäker ut.

Hon log varmt mot honom och gick in.
"Åh ni är vakna. Bra.." Hon nickade sedan.
"Det är dukat till både frukost och till färd. Ni ville ha tidig frukost så det är ordnat." Hon gäspade stort och vände bort blicken.

"Tack, Lottie." Leo log vänligt tillbaka och vände sig mot dörröppningen för att gå därifrån. Då Rion tog till orda.
"Hur mår Alice? Jag hörde att du stannade hos henne.", sa Rion med blicken fäst på tjänaren.

Hon hajade till och såg på honom.
"Hon sover för tillfället. Hon verkar må bättre men hon är väldigt svag. Maurice har gett henne mer medicin så hon sover." Hon såg på honom med sorgsna ögon.
"Hon verkar så dålig.."

"Synd. Hennes tid går till spillo." Leo stannade för att höra på vad Rion hade att säga.
"Hon är ett lätt byte där..", sa Rion, nu försjunken i sina tankar. Blicken vandrade bort till elden i spisen. "Rion, akta dina ord!", utbrast Leo. Han förstod att Rion måste vara törstig efter blod. Men Alice skulle inte få bli bytet.

"Hon blir inte någons byte. Vi håller uppsikt över henne och ingen vill dricka från henne om hon är dålig. Sa inte Ivan att hon smakade fel?" Hon lade huvudet på sned innan hon vände sig om.
"Vill ni äta här uppe eller där nere?"

"Ursäkta? Vet du vem du talar med? Hör du vad du säger?", sa Rion irriterat och riktade blicken mot Lottie igen. Leo var snabbt på fötterna tillbaka hos Rion. Han lade en lugnande hand om Rions arm. "Rion, skärp dig. Du kan få blod serverat till dig till frukosten om du vill. Du är inte dig själv nu." Leo lät skarp på rösten. Han såg mot Lottie. "Ursäkta hans beteende, Lottie. Vi ska gå till matsalen nu. Kom, Rion." Han drog med sig Rion därifrån.