Lily Potters första år [SV]

MEEEEER!

Kan inget annat än att hålla med!

TACK så jättemycket! Jag är så glad att ni gillar den ♥


Kapitel 29

Albus

I dörröppningen stod Lily på ett ben, stödd av Harry. Neville var i bakgrunden tillsammans med en ung kille, som såg vagt bekant ut och som svävade i luften.
Lily var smutsig och full av skrapsår. Hennes kläder hängde i trasor och håret var tovigt. Men hennes ögon lyste starkt av synen av sin familj.
Alla som suttit i rummet reste sig upp.
"Lily!" ropade Ginny och sprang fram till sin dotter.
Albus kunde se tårarna rinna nerför deras ansikten då han och James gick närmare. Så fort de släppt varandra kastade sig Albus över Lily.
Han höll henne hårt och ville nästan inte släppa taget. När han till slut var tvungen, för att inte kväva henne mötte han hennes blick. Dem log stort och glatt mot varandra. Albus hade aldrig känt sig så lättad i hela sitt liv.
Hela rummet hade ändrats. Det kändes som om allting lyste klarare än en diamant i solskenet. Rektorn log och det gjorde också Claire och Scarlett som båda två gav Lily en kram.
James väntade.
Han bara såg på Lily med en blick som Albus inte riktigt kunde tolka. Det såg också ut som om han vuxit fast på stället.
Lily skrattade åt hans blick och hoppade in i hans famn. Båda två föll till golvet och James konstiga blick var borta. Han skrattade och hans ansikte lyste av värme. Albus slängde sig ner på golvet och drog in dem båda i en bamsekram.
Både Albus och James visste att det säkert såg hur dumt ut som helst men dem brydde sig inte. Det var inte förens Mrs Kingsbury harklade sig och bad Lily att lägga sig ner på en säng som de ställde sig upp.
Neville hade redan tagit killen som flutit i luften till en av sägarna. Han hade fått tillbaka lite av färgen i kinderna och Albus märkte att det var Alexander Lake. James hade haft rätt, han hade varit inblandad. Annars skulle han väl inte ligga här?
James kom och ställde sig bredvid honom.
"Jag..."
"Nej!" James ord blev avbrutna av Lilys. De vände sig om mot hennes säng och tittade oförstående på henne.
"Drick det här." sade Mrs Kingsbury bestämt och försökte räcka henne flaskan igen.
"Jag vill inte sova. Inte nu!" sade Lily argt. "Vi måste ta reda på vad kidnapparen har gjort med Alexander!"
Alla tittade förvånat på henne.
"Vad då gjort?" frågade James.
"Ni tror väl ärligt talat inte att han jobbade med kidnapparen frivilligt. Han har säkert blivit utpressad på något sätt."
Alla kastade en blick på Alexander, några meter bort.
Albus tittade på sin pappa och sedan på rektorn. Båda såg fundersamma ut och de utbytte blickar med varandra.
"Jag måste gå och meddela Auror kontoret att vi har en viktig brottsling att fånga." sade Harry och kysste Lily på pannan innan han gick. Professor Ellwood log också mot dem alla och sade;
"Om ni ursäktar mig så har jag också några viktiga saker att göra." Han nickade åt Neville som började följa med honom ut genom dörren. Men innan den stängdes så vände Neville sig om.
"Jag är otroligt lättad att vi hittade dig relativt oskadd Lily. Det är verkligen skönt att veta att du är trygg." Han log vänligt och Lily besvarade leendet.
Dörren stängdes och Mrs Kingsbury sträckte fram flaskan med vätska igen.
"Drick det här så sover du bättre."
Lily tog tveksamt emot flaskan och sniffade på innehållet. Hon gjorde en grimas men drack det sedan.
Hon smackade lätt med tungan.
"Inte så illa faktiskt." Ginny log och tog hennes hand. "Du behöver inte stanna." Lily gäspade när hon sade det.
"Jag stannar." sade Ginny bestämt och drog stolen närmare sängen.
Albus såg hur hans lillasyster snabbt föll in i sömnen och han gäspade.
"Ni borde också gå och lägga er." sade Ginny. "Ni ser förfärliga ut, båda två."
"Men skolan..." sade Albus. James gav honom en lätt irriterad blick men sade ingenting.
"Jag tror att ni slipper gå på era lektioner idag." skrattade Ginny.
Slottet hade sakta vaknat till liv medan de hade varit i Sjukhusflygeln.
Albus och James släpade sig uppför trapporna. Båda två var nära att falla ihop av utmattning flera gånger. De var tvungna att ta stöd av varandra.
Vissa morgonpigga elever gav dem förvånade blickar då de närmade sig Sällskapsrummet. James försökte blänga tillbaka men kunde knappt hålla ögonen öppna.
Albus kröp nästan bokstavligen uppför trappan till sin Sovsal. Kevin, en av hans vänner, frågade om han var okej men Albus hade inte ork nog att ens röra på huvudet. Han hade aldrig varit såhär trött förut. Och det var inte fysisk trötthet, som man kunde ha efter ett hårt Quidditch pass, utan det här var mental trötthet. Hans hjärna hade helt enkelt stängts av.
Han brydde sig inte om att ta av sig någonting. Han bara kröp upp i sängen och somnade innan ens huvudet landat på kudden.

Jättebra! MER!

Superbra ! Får jag leka lite lärare igen ?

Kan man säga "flöt" i luften ? Det låter lite konstigt enligt mig.. Du kanske menar flög ? Eller svävade ?

"Albus såg hur sin lillasyster snabbt föll in i sömnen och han gäspade"
Det ska vara hans lillasyster
Eller "Albus såg sin lillasyster....."
Haha, ush jag hatar att leka lärare, men jag har tvångstankar, det är jobbigt ♥

Jätte bra Beata! Det är klar vi gillar den!
Den är oemotståndlig!

Min tur att leka lärare!
I engelska böcker så brukar de flesta författare skriva "floating" (vilket betyder flyta eller sväva) istället för att skriva att personen bokstavligt talat flying, alltså flyger.
Men på svenska skriver man ju oftast "flyger" eller "svävar" när personen i fråga gör det, inte flyter.
Eftersom att jag vet att Beata är väldigt insatt i det engelska språket just nu, så har hon nog blandat ihop det lite
Annars..... Bra skrivit Beata!♥

Super Mer

Haha, woo, vi kan bli lärare tillsammans.

Gör mer. Det är bra.