Den onämnda magiska trekampen (SV)
Forum > Fanfiction > Den onämnda magiska trekampen (SV)
Användare | Inlägg |
---|---|
Amaanda
Elev |
Haha, jag har ingen aning faktiskt xD Jag antar att jag tjatar mycket om saker ändå .__. ♥
Jag ser fram emot att få läsa det nya kapitlet wiiie! Jag ska göra det när jag gjort klart den ooootroligt tråkiga spanska-läxan *suck* Kan inte bärga mig! 5 feb, 2014 16:40 |
Borttagen
|
meeeeeeeen ((((♥
Älskar kapitlet, så välskrivet, bra, spännande och IIIIIPP Pasha är kär, och Abigail är kär= PASGAIL! ♥♥ Pashas dialog med Ayrora var såååå gullig ^^ och tycke synd om Pasha som var tvungen att bara prata om Gaby med Georgiev och farbröderna.... SEN GILLAR JAG KRUM KUSINERNA VÄLDIGT SKARPT! dina beskrivningar och allt är verkligen toppen och jätte bra! längtar tills nästa del sol bara den! ♥ bra jobbat Katta, verkligen! ♥ 5 feb, 2014 16:45 |
Amaanda
Elev |
Alltsåååå åååh sååå braaa deeet hääär ääääääääär *Vad hände nyss med några av vokalarna? Jag tror även de är liiiite för chockade för att få grepp om det här*
Som sagt, det här är GALET genomtänkt. Och all den energi du ödslar på denna F A N T A S T I S K A berättelse lyser igenom så himla starkt. Det är så löjligt bra att jag kommer på min konstiga hjärna att börja planera hur jag ska... Oh, haha. Nää Katta. Jag tänker inte avslöja det för dig. Om jag löser ut de idéerna ska det bli en present till dig och den här berättelsen, mweheh. *häst/gris skratt* Som vanligt var det superdupermegafantastiskt. Jag älskar att höra Pashas sida från det hela. Och åååh såå gulligt att han har känslor för någon. Aw aw aw. Jag älskar att du höll det som en hemlighet till slutet. Spänningen där hördu! Kramiz ♥ 5 feb, 2014 20:53 |
TheFifthMarauder
Elev |
Hej allesammans! är nu klar med den sista delen av kapitel 70 och det känns som det tagit en evighet att skriva det, men skönt att det är ''över'' för då kan jag fokusera mer på de nya idéerna jag fått och som jag haft under hösten
och framför allt trekampen MEN SERIÖST! Era kommentarer gör så att jag vill åka runt och leta upp er allihopa och ge er massvis med kramar och coca cola light! (Älskar coca cola light) :3♥ börjar med Sourire eller Amaanda, vt åtminstone vilka städer ni bor i, men blir lite svårt med Sourire eftersom du inte ens befinner dig i Europa för tillfället... xD♥ lily, luna: vet ur det är att väcka hela familjen av uppspelthet (är det ens ett riktigt ord: uppspelthet?) eller rättare sagt, vet hur det är att väcka ett helt grannskap Tack för berömmet och är alltid glad att göra någon glad vill inte förstöra Pasha nu, men snart kommer de tillbaks till skolan och diktator-monstret är tillbaks Freddelito: Tack så jätte mycket! dilogen mellan Pasha och Aurora är jag faktiskt väldigt nöjd med och glad att jag inte är den enda som gillar den! mer om Pasha och Abigail kommer att komma, om ett tag (heheheheh) Sourire: asså dina kommentarer får mig alltid att skratta xD I DIDN'T KNOW THERE ACTUALLY WERE A ACTOR WHO F**KING LOOKS LIKE PASHA IN MY HEAD AND I SUCK AT DESCRIBING THINGS! Just nu vet jag faktiskt inte om Kia och Kai kommer att dyka upp mer eftersom de aldrig var planerade (utan dök upp på en SO:lektion när min SO lärare satte på en powerpoint oc när datorn hamnade i viloläge så hade han AIK som bakgrunds grej och började flytta runt bokstäverna och BOOM! två karaktärer dök upp...) fun fact! Kia och Kai ska vara avlägsna släktingar till Malfoys hade jag tänkt så de kanske dyker upp... och sen angående spoilern: I KILL WHO EVER I WANT MAHAHHAHAHAH, nä men har inga planer att döda pasha längre, inte just nu i alla fall... men du får gärna komma till Sverige och leta upp mig ^-^ Missa T Evans: tack tack tack! glad att jag lyckas med beskrivningar för det känns som jag jämt glömmer detaljer och eftersom jag har en ganska klar bild över hur jag vill allt ska vara hur de ser ut och allt sådant så blir jag jämt frustrerad när jag inte kan beskriva det på vettigt sätt, men lyckas i alla fall någorlunda Amaanda: Borde jag vara rädd för dina planer? :o men tack så mycket! men om sanningen ska fram... kapitlet blev inte som jag tänkt mig så genomtänkt njaaa, men tack! xD ♥ försöker hålla spänningen hög vett OCH NU ÄR ROMANEN KLAR! LÄS KAPITELT OCH GLÖM INTE BERÄTTA ER ÅSIKT OCH KOMMENTERA SÅ ATT MIN FANFICTION ÄR PÅ FÖRSTA SIDAN! XD (den sista delen var inte säsrkilt viktig, men er åsikt är!) Del 3 Sirius perspektiv Festen började lida mot sitt slut och fler och fler gäster begav sig från Krum Gard. Efter alla samtal med släktingar till Gabryella så satt jag, James, Remus, Lily och Kristina som kommit tillbaks efter att Kai lämnat festen ilsket efter att ha bråkat med Gabryella som nu satt en liten bit bort med en liten flicka i knät och trollade fram små mönster i luften. Jag kunde inte släppa henne ur blicken eller sluta små le varje gång hon log eller skrattade åt den lilla flickan. - Det är Nikola, vår kusin Stanislavs dotter, säger Kristina som sitter och tittar på mig med ett roat leende. - Hur många kusiner har ni egentligen? Frågar James. - Tja, det är ju Pasha, Rita, Gabryella, Aurora, jag och mina syskon Katarzyna, Mira, Nikolaj. Sedan har vi ju vår faster Alessandras barn: Eleftheria, Voula, Borislav, Yadko, Rayna, Niko, och farbror Stefans barn: Stanislav, Olga, Tatianna, Maria och Vita, säger hon. - Och kusinbarn på det, säger Lily med en chockad blick. - Ja, där har vi ju lilla Nikola och sen är ju Stanislavs fru Alina gravid, svarar Kristina och skrattar åt James och Lilys miner. - Har ni stora familjer? Frågar Kristina. - Nej, är det enda barnet om man bortser från att Sirius bor hos oss, sedan är de flesta släktingar döda, svarar James. - Jag har en äldre syster som heter petunia, och mina föräldrar, men sedan är alla döda på min sida med, säger Lily. - Samma som James, har någon kvar levnad moster och några kusiner, men inget mer, svarar Remus. - DU då, Sirius? Undrar Kristina vänligt. - Har en stor släkt, men anser inte att min biologiska familj är min familj eftersom jag lämnade de, svarar jag. - Den ärevördiga släkten Black, inga lätta släkten man tillhör, säger Kristina och nickar förstående. Efter lite småprat så kommer även Katarzyna fram till oss, eller rättare sagt, slänger sig ner i Remus knä innan Kristina drar ner henne till en stol. - Berätta Siriussss, sluddrar Katarzyna fram och tar en klunk ur sitt glas. - Vad föll du för hos Gaby? Hon är varken vacker, trevlig, duktig i skolan eller något förutom hyfsa på att flyga, vilket hon inte skulle varit för att Pasha visar sig vara en duktig lärare! Skrattar hon och lutar huvudet mot Remus axel som ser irriterad ut. - Inte nog med det, hon har ju sitt problem med fjädrarna! Tjuter hon och Remus stelnar till. Vad för problem med fjädrar… Men innan jag hann säga något tog Kristina glaset ur Katarzyna händer och häller ut innehållet på sin syster. - Kris! Tjuter Katarzyna och Lily biter sig i läppen för att inte bryta ihop av skratt. - Håll käften Zyna! Ryter Kristina - Vadå ska de inte få veta eller? Frågar Katarzyna ilsket, - Inte förens Gaby berättar det själv! Säger Kristina argt och de sätter sig ner igen. - Ursäkta min syster, hon har aldrig kunnat bete sig, säger Kristina och Katarzyna blänger argt på henne. - Jag vill fortfarande veta vad du föll för hos henne. Som sagt hon är inte överdrivet bra på något eller vacker, säger Katarzyna bestämt. - Jag tycker Gabryella är väldigt vacker och begåvad i mycket, svarar jag och rätar på mig. - HA! Det säger du bara, skrattar Katarzyna och flyttar sig närmare Remus som ser livrädd ut för henne. - Gabryella! Ropar Katarzyna och Gabryella kommer fram till oss och ler mot oss, förutom Katarzyna. - När ska du göra proven? Sluddrar hon fram och ler. - I februari, svarar Gabryella och blänger ilsket på sin kusin. - Vad för prov? Frågar Remus nyfiket. - Proven som avgör om man är tillräckligt begåvad för att läsa till de sista åren på Durmstrang, svarar Gabryella vänligt. - Åren? Frågar James. - 5 år extra, svarar Katarzyna och häller upp nytt vin och ser på mig med ett elakt leende. - Oroa dig inte Sirius, du hittar dig en ny, skrattar hon. - Oroa dig inte, jag kan vänta på Gabryella, svarar jag irriterat. - Jaha, får man fråga hur ni hade tänkt hålla er kärlek vid liv när Gabryella skulle behöva gå 6 år i skolan tills hon blev färdig, med helt annorlunda skolstart och skolavslut? Frågar Katarzyna. - Vi löser det, dessutom blir det nog bara ett år extra för mig, svarar Gabryella irriterat och sätter sig bredvid mig. - Ja, du är ju inte särskilt duktig i skolan så det blir nog så om inte farbror betalar din utbildning, svarar Katarzyna och rycker på axlarna. - Ja, sedan är jag inte intresserad av att läsa mer om svartkonst, svarar Gabryella. - Lite mörkmagi hit och dit skadar ju inte, skrattar Katarzyna. - Nä, bara flera hundratals som dör varje dag, muttrar Gabryella. Efter en stund av obekväm tystnad bryter Katarzyna tystnaden. - Nå, britter, vilket är ert bästa ämne i skolan? Säger hon - Trolldrycks konst, svarar Lily. - Förvandlingskonst, svarar James. - Förvandlingskonst, svarar jag och tar en av Gabryellas lockar och börjar leka med. - Försvar mot svartkonst, svarar Remus. - Jag visste att vi var menade för varandra! Skriker Katarzyna och slänger sig runt Remus hals. - I så fall är du och Gabryella också menade för varandra, säger Kristina irriterat till sin syster. - Hon har ju sitt fusk i förvandlingskonst också, muttrar Katarzyna. - Trolldryckskonst måste väl vara ett av dina bästa, Gabryella? Frågar Lily och både Kristina och Katarzyna brister ut i skratt. - Vadå? Frågar jag. - Gabryella kan inte trolldryckskons! Och då menar jag det verkligen, skrattar Kristina. - Det var inte mitt fel att jag blanda ihop lite ingredienser, skrattar Gabryella. - Men, säger Lily fundersamt och tänker tillbaks på tävlingen de hade haft tidigare. - När du inte såg, så bytte Aurora och Leyla ut våra drycker, förklarar Gabryella och Lily ser ut att vilja mörda henne. - DU FUSKADE SÅ ATT JAG SKULLE GÅ PÅ BALEN MED HONOM! Skriker Lily och pekar på James som mimar tack till Gabryella. - Ja, och ni var väldigt fina tillsammans, svarar Gabryella och jag börjar skratta åt Lilys min. Efter att Katarzyna däckat av vid bordet och det bara är ett fåtal gäster kvar smyger vi iväg till Gabryellas rum. Jag hade inte varit där inne ännu, och det skulle bli intressant att se hur hon bodde, för trots allt berättade hon inte särskilt mycket om sig själv och hennes liv här i Bulgarien. Även fast jag borde vant mig vid detta lag att Krum Gard inte har några normalstora rum, utan stora salar och att hela stället är enormt, förundrades jag över hur stort ett sovrum kunde vara. Väggarna var ljusgråa med rött mönster, det fanns stora höga fönster och väggarna hade olika tavlor med familjeporträtt, Gabryella som barn och en söndrig kvast. - Min första kvast, förklarar Gabryella när hon ser på mig med ett leende. - Vad bar du dig åt när du flög? Skrattar Remus. - Det var ett träd i vägen och jag hade inte lärt mig tekniken ännu, förklarar Gabryella och vi sätter oss i varsin skinfåtölj som fanns vid ett av fönsterna. - Har du gjort om sedan vi var här senast? Frågar Kristina Gabryella och ser sig om i rummet. - Ja, har flyttat in sminkbordet i klädrummet, svarar Gabryella. - Klädrummet? Frågar jag misstroende. - Jag ar mycket kläder, svarar Gabryella och skrattar. - Du har mycket överflöd, skrattar jag. - Får väldigt mycket gåvor av beundrare och sponsorer, svarar hon. - Sparar du allt du får? Frågar James. - Ja, folk spenderar pengar och tid på att ge mig gåvor så för mig är det självklart att spara det eller ge bort det till Aurora har också hänt, skrattar Gabryella. Vilket fick mig undra, jag hade skickat ett halsband till henne för evigheter sedan. Kunde hon ha kvar det? - Kan jag få se det du fått? Frågar jag. - Visst, hurså? Frågar Gabryella skeptiskt. - Okej, det är pinsamt, men jag skickade en grej för läge sen och skulle vilja se om du har kvar det, säger jag och i det ögonblicket sliter Gabryella upp mig och sliter med mig till en mörkträd dörr nära en av de enorma sängarna som stod inne i rummet och öppnar dörren. Inne i rummet trodde jag inte mina ögon, väggarna var täckta med smycken och bord med lådor med brev och böcker i. - Hur ser det ut? Frågar Gabryella uppspelt. - Jag minns inte, svarar jag. - Det är guldigt med en rubin i, den kostade en förmögenhet, men Sirius envisades med att köpa den! hojtar James och jag känner rodnaden komma och Gabryella går till en av väggarna. - Hur hittar du saker här inne? Frågar jag när jag tränger mig förbi några lådor som stod på golvet. - Jag har sorterat det efter vad det är för slags smycke, utseende, och vart i världen det kommer ifrån, förklarar hon. Vi gick igenom smycke efter smycke tills resten också var och letade. - Denna? Frågar Lily och håller upp ett halsband. - Nej, svarar jag och James i mun. - Denna då? Frågar Remus och håller upp en annan. - Absolut inte, svarar jag. - Denna? Frågar Gabryella. - Nej, svarar James. - Vi borde kolla om du gett det till Aurora! Suckar Lily. - Aurora gillar inte rubiner! Säger Gabryella och tar upp ett halsband med en safir. - Kris! Jag hittade ditt halsband! Säger hon glatt och kastar halsbandet mot Kristina. - Nej, detta är inte mitt, det kanske är Abigails? Frågar Kristina. - Kanske, svarar Gabryella och fortsätter kolla. - Jag har letat efter denna! Skrattar Gabryella och håller upp ett armband med små rubiner. - Det är bra älskling, men fokus, säger jag. - Är det detta? Frågar Kristina och vi vänder oss om. Hon hade hittat rätt. - Ja, det är det! Svarar jag och hon räcker över halsbandet till mig. - Det var fulare än vad jag minns det, säger jag och James instämmer. - Det är inte fult! Skrattar Gabryella och tar på sig det. - Men tungt, säger hon och ger mig en kyss på kinden. Vi sätter oss ner igen tills det knackar hårt på dörren och Katarzyna kommer in rusandes gråtande. Hon slänger sig runt Remus hals som klappar henne tafatt på ryggen. - Jag kommer sakna dig! Snyftar hon högt. - Detsamma? Säger Remus och ser på oss. - Kristina, vi ska åka nu, snyftar Katarzyna och Kristina reser sig upp och kramar om oss alla. - Det var jätte trevligt att träffa er, säger hon och rör vid Gabryellas hand. - Det var jätte trevligt att träffa er med, svarar Lily och vi andra instämmer. - Hej då, lillkusin, skrattar Kristina och kramar om Gabryella en gång till innan hon går i väg med Katarzyna som gråter hysteriskt. - Då var det nytt år, säger Gabryella och ser upp mot klockan som visar att den är fyra på morgonen. - Tänka sig, det har hänt en hel del förändringar, säger James och sträcker på sig i sin fåtölj. - Som vad? Frågar Lily nyfiket. - Att du, Lily Evans, sitter tillsammans med tre marodörer i Bulgarien, helt frivilligt! Säger James och ler nöjt mot Lily. - Och du har inte berättat hur mycket du hatar någon av oss, det vill säga: James! Tillägger jag. - Jag hatar inte Potter, svarar Lily och James ögon blir till stora klot av förvåning. Precis som resten av våra. - Framgång! Viskar James högt. - Tro inte att jag gillar dig, James! Säger Lily irriterat. - Hon kallade dig James! Säger Remus glatt och får en mördande blick av Lily. - Det går framåt, skrattar Gabryella och lutar sig mot min axel. - Jag får nog av er allihop, suckar Lily och skakar på huvudet åt våra nöjda leenden. - Du älskar oss, säger Gabryella och innan Lily hinner säga något annat öppnas dörren om pasha kommer in. Han går fram till oss och rättar till sin tröja och drar fingrarna genom sitt hår. - Jag har inte fått några klagomål på någon av er, så bra jobbat, säger han och ser menande på Gabryella. - Far vet om dina planer, säger han snabbt - Vilka planer? Frågar Gabryella. - Att du tänker förstöra dina chanser att få läsa till special åren, svarar han. Gabryella stelnar till och ser ner i sina händer som jag inte sett förut, men som är täckta med flera små ärr. - Dessutom, Sirius, innan vi åker i morgon, vill far tala med dig, säger Pasha innan han snabbt vänder sig om och går ut ur rummet. Jag blir lika förstenad som Gabryella. Vad hade han sagt till henne på bulgariska? Vad ville Georgiev? Vad det än var kunde det inte vara bra på det sättet Pasha sagt det. I Morgon, skulle min dödsdag komma. Trodde jag. 6 feb, 2014 16:48
Detta inlägg ändrades senast 2016-07-10 kl. 22:32
|
lily, luna
Elev |
JAAAAAA!!!! JILY!!!!!!!!!!!!!!!!! JAG ÄR INTE GALEN! JAG ÄR BARA VÄLDIGT LYCKLIG!
DU SKRIVER BARA VÄLDIGT BÄST! Älskade förresten detta kapitel väldigt väldigt mycket! Vilket min dansgrupp får höra just nu! hehe det är ju inte som om jag springer omkring och har väldigt svårt att skriva! Du är bara så bäst! *kollar på skärmen med stora beundrade ögon* den här fanfiction är som mitt liv! När jag ser dina kapitel är det som om allt hemsk som finns i livet bara försvinner! Dina kapitel är verkligen guld värda! 6 feb, 2014 17:44 |
TheFifthMarauder
Elev |
lily, luna: du är ju för gullig! :3
tack så jätte mycket, förhoppningsvis gör jag dig ännu gladare nu genom att göra något jag inte gjort på länge... TVÅ KAPITEL PÅ EN DAG! xD♥ Hoppas ni andra också gillar det och glöm inte skriva vad ni tyckte! :3 Kapitel 71 Att tillhöra (Sirius perspektiv) Dagen var här. Jag skulle ensam möta Georgiev Krum för att han velat tala med mig, trots att Pasha berättat att vi inte hade gjort något fel, kunde jag inte dölja min rädsla för att göra ett snedsteg och bli utesluten ur personen som jag älskar mer än allt annat i världens liv. Ett liv utan Gabryella var otänkbart. Dessutom, sättet Pasha sagt det på, så var jag redan dödsdömd. – Kom in, hör jag Georgiev säga när jag nått dörren. När jag kommit in i rummet står han med ryggen mot mig och ser ut genom fönstret. - Mr. Krum, hälsar jag. - Sirius, älskar du min dotter? frågar han rakt på sak. - Ja, mer än allt annat, Sir, svarar jag. - Bra, min dotter har genomgått mycket och det gläder mig att hon träffat dig och era vänner. Efter att min hustru dog har Gabryella inte varit den samma, säger han och tar en kort paus innan han fortsätter: - Hon blev mycket kallare och isolerade sig från alla som brydde sig om henne i början. Hon sa upp kontakten med de vänner hon hade och vägrade att ge någon av de andra eleverna på Durmstrang en chans. Hon hade inga riktiga vänner förrens hon kom till Hogwarts och träffade er, säger han. - Jag svär vid allt heligt att jag aldrig skulle såra henne med mening, lovar jag och han vänder sig mot mig med ett leende. - Ta den och ge den till henne när rätt dag är kommen, säger han och räcker fram en liten mörkröd låda. Jag öppnar lådan och där ligger en väldigt vacker ring. - Det är Solines förlovningsring, säger han och jag blir mållös. Han ville att jag skulle gifta sig med Gabryella. - Du har hela släkten Petrushina Krums tillåtelse att gifta dig med min dotter, säger han och ler. - Jag är hedrad att ni har sådant förtroende över mig Sir, säger jag förbryllat och släpper inte blicken från ringen. - Jag litar på ditt ord och skulle det inte bli av, får vi ringen tillbaks på något sätt, säger han och lägger sin hand på min axel. - Du är en del av denna familj nu, säger han med ett leende. - Tack Sir, säger jag och och tar emot ringen. - Kalla mig Georgiev, säger han innan han följer mig ut ur rummet. Utanför rummet står Gabryella och väntar hon ser på sin far med en orolig blick. - Ella, sluta se så orolig ut. Han lever, skrattar Georgiev och Gabryella ser genast lättad ut. - Vad talade ni om? frågar hon sin far och mig. - Det får du nog se, min älskade, svarar Georgiev innan han klappar mig på axeln och går. - Du tänker berätta för mig eller hur? frågar hon och lägger armarna runt min hals. - Nej, det skulle förstöra det roliga, svarar jag och lägger mina händer på hennes midja. - Ibland hatar jag dig, Sirius Black, skrattar Gabryella. - Du älskar när jag gör dig galen, svarar jag och kysser henne lätt på munnen. - Ja, det gör jag, skrattar hon och kysser tillbaks. - Jag får väl vara den som förstör ert ögonblick, men det är snart dags att åka och Galina vill säga adjö till er båda, säger Pasha som står vid en av dörröppningarna. Han ser ytterst road ut. Jag tar tag i Gabryellas hand och vi går iväg efter Pasha. Han för oss till rummet vi var i första kvällen och Galina står tårögd och kramar om Lily. - Gabryella och Sirius! snyftar hon och kommer fram till oss och kramar om oss båda hårt. - Ni ska veta att ni är alltid välkomna hit. Alltid, oavsett vad, snyftar Galina och kramar om Aurora som stod henne närmast. - Tack så jättemycket, det har varit väldigt trevligt här, säger Remus och ler mot Galina och Georgiev. - Jag blir glad att höra det, raring, säger Galina och torkar bort några tårar. - Det är nog dags att vi ger oss av, säger Aurora och Galina börjar gråta högt igen. - Galina, du kommer träffa oss igen innan du vet ordet av det, säger Pasha och skrattar åt sin styvmor. - Du vet inte hur svårt det är att säga adjö till sina barn, Pasha! snyftar Galina. - Vi är inte ens hennes barn, muttrar Gabryella tyst och jag get henne en menande blick. - Vi måste ta ett foto innan ni åker! utbrister Galina och viftar på staven så en kamera dyker upp. - Galina, säger alla Krum syskonen i kör. - Bara ställ upp er! gästerna med! säger Galina bestämt. - Galina, vi har foton så det räcker, skrattar Georgiev. - Georgiev, det är dina barn. Man kan inte ha för många bilder på dem! säger Galina. - Jag har sett mina barn tillräckligt för ett tag, muttrar Georgiev och ingen kan hålla sig för skratt. Tillslut, lyckades Galina övertala Krum-syskonen att ställa upp sig och ta en bild på de och även ett med oss andra på. Trots att vi bara varit i Bulgarien i ett par dagar skulle jag sakna Krum Gard. - Res försiktigt, Säger Georgiev när vi gör oss redo för att ge oss av, men måste vänta en stund till för att Ritané brutit ihop av att behöva säga adjö till Hristo. Vi skulle resa i väg med en flyttnyckel som var en guldig kedja. Vi hade på något sätt lyckats hamna i ålders ordning och jag stod mellan Ritané och Lily, men innan jag visste ordet av det så låg vi i en stor klump på marken utanför Durmstrang skeppet. - Ni är inte vana att färdas med flyttnycklat antar jag, skrattar Gabryella och hjälper var och en av oss upp. - Var är vårt bagage? frågar James förvirrat. - Husalferna förde hit det precis innan vi åkte, förklarar Aurora innan hon säger adjö till oss och följer efter Pasha och Ritané in i skeppet. Den välbekanta synen av slottet kändes som en lättnad. Samtidigt som det var sorgligt att ha lovet var slut var det skönt att vara hemma igen. 6 feb, 2014 18:02
Detta inlägg ändrades senast 2016-07-10 kl. 22:34
|
lily, luna
Elev |
6 feb, 2014 18:32 |
Freddelito
Elev |
HÅLLER MED, TACK TACK TACK FÖR KAPITLENA!!! 83
Det var ju nära att Gadryellas fjäderproblem avslöjades, tror ändå att Remus kanske anar något... Men han lär ju ta det bra iaf, de är ju lika på den fronten Gaah blir så irriterad på hur Katarzyna hänger på Remus, han är min :E Är väldigt imponerad över hur du la upp hela släkten, det är en sån detalj som höjer kvalitén liksom c; GOTTA LOVE THESE JILY MOMENTS ♥ IM DEAD SIRIUS FICK EN RING = HAN SKA GIFTA SIG MED GABY GAAAAH FEEEELS 8O HELA SLÄKTEN HÅLLER MED DESSUTOM ÅHHH DE ÄR HELT RÄTT 83 Åh that made my day ^^ Bara jag som gillar Galina? Hon verkar vara en sån där mysig mamma med mycket kramar ^^ Men förstår ändå varför Gaby har lite svårt för henne, hon kan ju inte ersätta Soline... :c Längtar efter mer, du skriver helt awsome och jag älskar allt ♥ kram //fredrika 6 feb, 2014 19:22 |
TheFifthMarauder
Elev |
Freddelito och lily, luna: Ni förgyller min dag/kväll!♥
Hej allesammans! Gissa vad, jag har ett till kapitel! är sådär nöjd med det, tycker verkligen inte att det är ett av mina bästa kapitel, men inte det sämsta så jaa... hoppas ni gillar det i alla fall! kände att jag inte orkade vänta mer så nu mina vänner kommer DEN ANDRA UPPGIFTEN I DEN MAGISKA TREKAMPEN! :3 Hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in er åsikt, frågor eller något som rör denna fanifiction! Kapitel 72 Andra uppgiften i trekampen (Remus perspektiv) Dagarna hade gått sedan vi kom tillbaks till Hogwarts efter jullovet. Folk ville ständigt höra hur familjen Krum bodde, men varken jag, Lily, James eller Sirius visste vart vi skulle börja. Det var inte bara på Hogwarts det var hektiskt, utan även i Durmstrang skeppet. Folk var nervösa över sina prov och sin trekampskämpe, Gabryella. Sedan efter att julbalen varit och Gabryella och Sirius förhållande kommit ut, viskades det hela tiden om de två. Jag undrade om det var därför vi knappt sett Gabryella eller om det var hennes sjukdom som kommit. Hon hade haft hög feber de senaste veckorna och varit tvungen att flytta in till skeppet en period efter som de hade så kallade ”riktiga” botare som Pasha sagt det. - Jag förstår inte! Jag är trots allt hennes pojkvän, men jag får inte besöka henne? Jag planerar ju inte att sänka skeppet! Utbrister Sirius irriterat för säkert den hundrade gången i dag och slår hårt på biblioteksbordet. - Hon är snart friskt igen, svarar James och fortsätter bläddra i sin bok. - Det hoppas jag. Den andra uppgiften är snart, säger jag och lägger undan min bok och ser ut genom fönstret. Vi är näst intill ensamma i biblioteket när Lily kommer irriterat in och släpper en hög med böcker på bordet och tar undan några hårstrån som kommit i ansiktet. - De har ändrat datum på den andra uppgiften! Säger hon upprört. - Och? Frågar Sirius. - De har ändrat datum på den så att den är i morgon, säger hon och Sirius släpper boken och ser upp mot henne med chockat ansiktsuttryck. - De kan inte göra det! Skriker han argt och madame Pince hyschar åt honom. - Det är inte rättvist, Gabryella är ju sjuk! Säger jag upprört. - Det är bara rättvist, hör jag Kelsey muttra bakom oss när hon och hennes följare kommer fram till oss. - Varför då? Frågar James irriterat. - Krum kommer vinna på grund av att hennes familj har pengar, hon var inte bättre än någon annan i den förra uppgiften, men fick överlägset med poäng, svarar Kelsey och ler mot Sirius som ser på henne som om hon vore en död fluga. - Gabryella vann därför att hon är skickligare än de andra i trollformler! Säger Lily argt och lägger armarna i kors. - Det får vi se i morgon, om hon nu dyker upp, säger Kelsey elakt. - Det gör hon, tro mig, säger Snape som dykt upp från ingenstans. - Hur vet du det, snorgärsen? Frågar James irriterat och som får en mördande blick av Lily. - Jag träffade henne för en stund sen, om du nu måste veta, svarar Snape irriterat och ser på Sirius med en överlägsen blick. Snapes blick gör Sirius så pass arg att han snabbt kastar en förhäxning över honom som gör att han flyger iväg flera meter. - Black! Ryter Lily till. - Evans! Skriker Sirius tillbaks innan han lutar sig bakåt mot sin stol. Jag och Lily går för att hjälpa Snape, som bara fnyser till tack innan han går i väg. När vi kommer tillbaks till James och Sirius så har även Kelsey, Sandy, Melissa, Alice och Peter lämnat bordet. - Hon måste vinna i morgon, muttrar Sirius tyst för sig själv. - Det gör hon, oroa dig inte, säger jag, men känner mig osäker på mina ord. Morgonen där på var det orolig stämning när jag, James, Sirius, Peter, Lily och Abigail gick tillsammans mot stadion där den andra uppgiften skulle hållas. - Jag tänker leta upp henne, säger Sirius plötsligt. - V-v-vem? Stammar Peter. - McGonagall, vem tror du? Gabryella! Svarar Sirius och börjar gå mot de olika tälten där trekampskämparna befann sig. - Vänta! Säger Abigail och stoppar Sirius. - Jag har väntat tillräckligt länge för att få träffa henne! Säger Sirius upprört. - Jag går och letar upp henne och övertalar Pasha att låta oss träffa henne! Okej? Svarar Abigail och ler vänligt mot Sirius som nickar till svar. Hon går snabbt i väg bland tälten och det dröjer inte länge tills hon återvänder. - Vi får träffa henne en liten stund, kom, säger Abigail och leder oss till ett av de största tälten som är smockfullt med människor. Gabryella sitter på i en stor soffa med en stor päls på sig. Man kan tydligt se mörka ringar under ögonen, men hon ser betydligt piggare ut än vad hon gjort senast vi såg henne. Sirius skyndar sig fram och lyfter upp henne i en kram. Hennes mörka och tjocka fläta piskar till Sirius. - Förlåt! Skrattar hon hest. - Det gör inget, svarar Sirius och omfamnar henne igen. - Hur mår du? Frågar Lily och kramar om Gabryella när Sirius släppt henne. - Jag mår bättre. Jag har alltid haft dåligt immunförsvar så det är ingen fara, säger Gabryella och kramar om mig. - Förvandlingsdags snart? Viskar hon. - Mhm, svarar jag. - Samma här, svarar hon och sätter sig sedan. - Varför allt folk? Frågar James och ser sig omkring. - Vakter och botare i fall något skulle hända, förklarar Gabryella. - Det är bäst för dig att du vinner, skrattar Abigail och Gabryella ler mot henne. - Förhoppningsvis, men man vet inte vad som väntar en där ute, säger Gabryella och hostar kraftigt och Sirius lägger oroligt armen om henne. - Jag mår bra, säger hon och ler. - Ni borde gå för att få bra platser, säger Pasha allvarligt när han dyker upp bakom oss och några vakter börjar följa oss till utgången. - Lycka till, önskar jag Gabryella som plötsligt ser livrädd ut. - Tack, säger hon och försöker dölja sin rädsla med ett leende. När vi kommer ut till arenan ser vi inga lediga platser i närheten utan börjar cirkulera i arenan efter bra platser tills vi hör Aurora ropa. - Gabryella har fixat platser till er! Säger hon glatt och vi inser att vi har fått några av hedersplatserna. - Det är så värt det att vi räddade Aurora från att drunkna, viskar James till mig och jag börjar fundera på den kvällen. Hade vi aldrig räddat Aurora hade Gabryella aldrig fått upp ögonen av någon av oss och vi hade inte varit vänner. Lily hade förmodligen fortfarande hatat marodörerna och allt hade varit så annorlunda. - Välkomna! Till den andra uppgiften av den magiska trekampen! Hörs Dumbledores röst eka över stadion som fylls av jubel. - Förkämpen från Beauxbatons Mr. Louis Martín! Säger Dumbledore och Beauxbatons eleverna jublar högt, medan Louis kommer ut tillsammans med Beauxbatons rektor. - Hogwarts förkämpe Mr. Wilhelm Carter! Säger Dumbledore och han kommer ut med Dumbledore och även han får jubel. Nu var det bara Gabryella kvar. - Durmstrangs förkämpe och som fick första platsen i den första uppgiften Ms. Gabryella Krum! Säger han och hon möts av jubel och vrål från hela arenan och flera elever från Durmstrang reser sig upp och vrålar när Gabryella kommer ut tillsammans med Karkaroff och Pasha. - De ropar att Gabryella är Durmstrangs hjälte, viskar Abigail till oss. - Kan du bulgariska? Frågar James misstroende. - Nej, men förstår lite, svarar hon och lutar sig tillbaks. Pasha håller stolt upp Gabryellas hand som om hon redan vunnit allt och ropar något tillbaks som gör att han möts av ännu mer jubel. När publiken lugnat ner sig börjar Dumbledore tala igen och jag känner hur pulsen ökar takten. - I denna uppgift kommer förkämparnas mod och styrka att möta deras största rädsla prövas! Och Ms. Krum som kom på första plats kommer att få fördelen att vara sist och få bevaka medan Mr. Carter och Mr. Martín tar itu med sina rädslor! Säger Dumbledore och Gabryella ser nervöst på Pasha som nickar mot henne och hon tar ett djupt andetag. - Kom ihåg att ingen får gripa in när uppgiften startat, oavsett vad, säger Dumbledore och ser menande på Pasha innan de lämnar förkämparna ensamma i mitten av arenan. - Herregud, viskar Abigail nervöst och börjar knäcka sina fingrar. - Vadå? Frågar Lily och Sirius oroligt. - Ni får se, svarar Abigail och ser på mig med rädda ögon. Vad var Gabryellas största rädsla? - Låt den andra uppgiften av den magiska trekampen börja! Ekar Dumbledores röst och det blir ett herrans liv. Då var trekampen igång. Louis fick möta sin rädsla först: stora drakar. Han fick bekymmer vid en del tillfällen och fick en hel del brännskador. Han fördes direkt till sjukavdelningen så fort han klarat sin uppgift. Han fick två sjuor och en sexa från Durmstrang. Sedan var det Wilhelms tur: han hade varulvar. Jag var väldigt glad att han inte visste min hemliga identitet när han blev attackerad av en, men klara sig undan. Han fick två sjuor och en femma från Durmstrang. Nu var det Gabryellas tur. Hon ställer sig rakt mot den riktning där resten av förkämparnas rädslor varit. Tystnaden i hela stadion är olidlig och plågsam. Men tillslut kommer det. Något börjar komma fram från marken, en lång varelse med reptilliknande hud med fjärdrar, långa sylvassa klor och långt stripigt hår. Varelsen har blodröda ögon och underliga märken i ansiktet och ger ifrån sig ett fasanfullt ljud och jag ser på alla Krum syskonen skräcken. Det var en Gnizzlare. - Vad är det där? Frågar Lily skrämt. - Det där, är en luftgnizzlare, svarar Pasha stelt. Gnizzlaren börja närma sig Gabryella som är förstelnad. Gnizzlaren släpar nämligen något i marken som byter skepnad; våra, Krum syskonen, Mr. Krum, Soline, Kristina och alla Gabryella har nära. Gnizzlaren börjar le och hasar sig närmare Gabryella som fortfarande stå helt förstenad. - Rita, säger Pasha med en blandning av rädsla och ilska i tonen. - Pasha, stoppa det, svarar hon skräckslaget. - Jag kan inte, viskar han förtvivlat. - Gör något Pasha! Säger Ritané när Gabryella inte rör sig ur fläcken när gnizzlaren närmar sig henne. Just i det läget händer något oväntat, Gabryella faller ner på marken i något som liknar krampanfall och ger ifrån sig ett hjärtskärande skrik, men gnizzlaren kommer närmare och närmare. - Helvete Gabryella, viskar Pasha frustrerat. - Gabryella, viskar Aurora förtvivlat och Ritané tar tag i Aurora så att hon inte kan se eller höra sin syster. - Nej, mumlar Sirius om och om igen, medan Lily och Abigail är båda tårögda. Det var i det ögonblicket jag insåg att Gabryella inte skulle vinna trekampen. Jag känner hur allt hopp inom mig försvinner och allt blir grått och jag set allt i slow motion. Det fick inte sluta så här. Detta fick inte vara slutet. När gnizzlaren är drygt två meter från Gabryella reser sig Gabryella ostadigt upp och ser utmattat på varelsen innan hon lyfter staven. - Avada kedavra, skriker hon innan varelsen försvinner och en grönt sken lyser upp hela stadion. Gabryella faller ner på marken igen och Pasha reser sig upp tillsammans med fler andra män från Durmstrang och rusar mot Gabryella. Vi andra sitter helt förstelnade. Hon hade gjort det. Hon hade använt den dödande förbannelsen. Något som ingen femtonårig trollkarl eller häxa lyckats med. - Om alla kan lämna platsen lugnt och sansat så att ministeriet och personalen på skolorna kan lösa situation! Säger Dumbledore högt och folk börjar skynda sig ut och Abigail sliter tag i var och en av oss. - Vi skyndar oss till sjukhusflygeln, de kommer föra henne dit, säger hon och vi börjar springa. - Vad hände just? Vrålar James förvirrat och förskräckt. - Hon gjorde det, hon använde den förlåtliga förbannelsen! Säger Abigail och vi springer genom folk massan och slutar inte förrens vi nått slottet. Vi går med raska steg mot sjukhus flygeln och försöker smälta vad vi just skådat. - Jag kräver att vi tar min syster till närmaste sjukhus med utbildade och de bästa botarna! Ryter Pasha inne i rummet. - Mr. Krum, er syster är utmattad, ni måste låta henne vila och om hon transporteras något mer lär hennes tillstånd bli värre, försöker Dumbledore. - Igor, fixa hit de bästa botarna du kan hitta! Ryter Pasha och börjar bossa runt inne i rummet. - Sluta gömma er där ute och kom in i stället! Ropar han och Abigail öppnar dörren och vi går in till rummet där alla tre förkämpar ligger. Allihopa medvetslösa. - Hur är det med henne? Frågar Sirius oroligt när vi nått fram till Gabryellas säng. - Det hade kunnat vara värre, säger Ritané och rör vid sin systers kind. - Albus, vi måste ta och diskutera vad som just skett, en av förkämparna har använt en av de oförlåtliga förbannelserna, säger trolldomsministern. - Låt det Bulgariska ministeriet avgöra den saken! Säger Pasha ilsket och ställer sig vid fotändan av Gabryellas säng. - Mr. Krum om dy skylle lygna ner dig, din syster blir ynte bättre av att dy skriker! Säger Beauxbatons rektor. - Hon blir inte bättre av att ni diskuterar vad hon gjort, fixa hjälp och kontakta det bulgariska ministeriet! Ryter Pasha ilsket. Och så blev det. Det bulgariska ministeriet förklarade det som ett självförsvar och Gabryella klarade sig undan lindrigt. Hennes straff blev endast att hon inte skulle kunna får högre än nior i poängsystemet. Hon fick en nia från Durmstrang och två sjuor från de övriga skolorna. Hon var fortfarande etta. Gabryella blev dock kvar på sjukhusflygeln ett tag innan hon fick tillåtelse att börja skolan igen. Men varje gång någon av oss försökte prata om vad som hänt bytte hon skickligt samtals ämne och den andra uppgiften blev onämnd fram tills ett par veckor efteråt. 7 feb, 2014 22:03
Detta inlägg ändrades senast 2017-07- 2 kl. 15:52
|
kitto
Elev |
Jättebra men du vet väl att Durmstrang är en pojk skola?
8 feb, 2014 10:19 |
Forum > Fanfiction > Den onämnda magiska trekampen (SV)
Du får inte svara på den här tråden.