Sjunde året på Hogwarts

(När börjar det?)

(vi måste först ha påsklovet och så)

Vi gick och la oss!

jag dansade med Draco hel kvällen och Blaise försvan efter en stund med Simon och vi log.
- Jag är glad att han har hittat någon. sa jag och Draco nickade. någon stans i slottet slog klockan tolv och Draco såg på mig.
- Kom nu prinsessan. sa han och vi gick ner till hans elevhem. vi bytte om och kröp ner i hans säng

Nästa morgon så var det bara 4 vid Hufflepuff, 2 vid Ravenclaw, 5 vid Gryffindor och 3 vid Slytherin! Det var super konstigt för det brukade vara tusen vid varje bord! det var jättetyst och MEN det fanns SUPERMYCKET mat!

jag vaknade på morgonen av att Draco puttade ut mig ur sängen och Blaise skrattade åt det hela.
- Myckeet lustigt Zabini. sa jag och såg på honom. Simon kom ut ur badrummet och såg undrande på oss.
- Här låt mig hjälpa dig. sa han och drog upp mig på fötter.
- Du har fått tag i en gentleman i alla fall. sa jag till Blaise som nickade och log glatt. jag såg argt på Draco innan ajg hällde vatten över honom så han vaknade. han förstod inget alls.
- Så går det när man puttar ut mörktets härskarinna ur sängen. skrattade Blaise och Simon såg på mig.
- Är det henne du pratade om? frågade han Blaise som nickade.
- Jag trodde hon skulle vara både elakre och fulare. skrattade han och jag log och satte mig bredvid Draco som torkade sig sjävl och log mot mig.
- Hon är inte diräkt som sin far. sa Draco glatt och Simon nickade och vi gick upp till stora salen för att äta frukost.

Vi gick till Draco, Blasie, Cara och den där Simon! "Kolla vad få det är" sa Viole och jag.

jag såg mig omkring och nickade.
- Ja det är underbart. tänk om det kunde vara så här lugnt jämt. sa blaise
- Lugnet före stormen. sa jag

"Ja och kolla maten" sa jag och Viole och vi satte oss och proppade bara med och massa kakor och tårtor!

jag såg på de två när de proppade i sig mat och kände att jag inte var hungrig längre.
- Jag går. syns sen. sa jag och reste mig, jag hade bestämt mig för att besäka pappa. jag vet inte vad som fick mig att göra det. jag gick mot hogsmeade och transfererade mig sedan hem. huset låg på kullen och jag såg upp det det. de lös i fönstrerna och jag gick fram till dörren.
- Är det här verkligen en bra ide? frågade jag mig själv. men jag knackade på och hörde hur någon reste sig där inne och snart öppnade Yaxley. jag såg på honom och han buggade och släppte in mig.
- Vad för er hit härskarinna? frågade han
- Det angår inte dig. vet du vart min far är? frågade jag honom utan att ge han en blick.
- Han är nog på sitt kontor. men jag skulle avråda dig från att störa honom, han är ytterst grinig. sa Yaxley och bugade på nytt.
- Han är alltid grinig. sa jag och gick mot pappas kontor, knackade på och öppnade.
- Försvinn. väste han där han satt med ryggen mot dörren.
- Som du vill. sa jag och började gå mot dörren igen.
- Cara. sa han och vände sig om och jag såg på honom, han verkade faktiskt ganska sliten och jag såg förvånat på honom.
- Ja det är jag. svarade jag honom och han kom fram till mig och gav mig en kram. jag var inte riktigt berädd på det. jag bara stod där, tillslut slappnade jag av och besvarade kramen. det var skönt att entligen frå prata med honom igen. han släppte mig och granskade mig.
- Jag är ledsen för allt. sa han tillslut och jag nickade
- Jag vet och jag är ledsen jag med. svarade jag och log mot honom.
- Ska vi försöka igen? jag såg på min far och nickade.
- Så du ska gifta dig? frågade han och log och jag nickade glatt.
- Där ser man. han skrattade lite och vi satte oss ner framför brasan. vi satt och pratade om lite allt möjligt, hur det var på Hogwarts, om horoxrucerna och hur det skulle bli med bröllopet. när klockan slog tolv reste jag mig.
- Jag måste tillbaka till skolan. sa jag och han såg på mig.
- jag förstår. hör av dig. sa han och gav mig en kram och jag transfererade mig till byn och gick sedan upp till slottet. jag mötte Draco i entrén
- Vad har du varit? sa han oroligt och jag log mot honom.
- Jag har varit hemma hos pappa. sa jag glatt och berättade allt.
- Vad kul att det löste sig. sa han och jag nickade och vi gick sedan upp till mitt uppehållsrum och satte oss framför brasan