Kayla Lewmoon

Jag tycker det blir roligare mer spännande om hennes (riktiga) föräldrar lever.

mer jättebra

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

MER, jättebra

tack alla!
----------------
Kapitel 6. Hogwarts expressen.

Mamma och pappa kom gåendes mot mig med utsträckta armar.
- Hej gumman! Sa mamma och kramade mig.
Jag gömde ugglan bakom ryggen, för jag ville att det skulle bli en överasskning. Och så visste jag att mamma först skulle bli livrädd. Hon hade aldrig gillat ugglor. Men Lixie skulle hon säkert gilla, så fin som hon var. Eller, mamma var tvungen gilla henne. Så var det bara.
Jag kramade om mamma.
- Hej mamma! Sa jag.
Jag kramade pappa också, innan jag bestämde mig för att visa allt jag köpt.
- Kolla! Sa jag och höll fram Lixie.
Mamma gick två steg bak.
- Mamma! Hon sitter i en bur, och hon är INTE farlig! Sa jag tröttsamt.
Pappa stog osäkert kvar innan han lugnade ner sig.
- Kan jag få klappa den gumman? Frågade han då.
Jag log glatt mot honom.
- Visst! Det är en tjej, och hon heter Lixie.
Pappa stack ner handen och klappade försiktigt.
- vad len hon är! Sa han.
Sedan tog han ut handen igen.
- vad har du köpt mer? Frågade han.
När jag ställde ner ugglan bakom mig kom mamma fram igen.
- Jag har köpt en trollstav! Sa jag och började rota efter den.
När jag väl visat allt gick jag upp på mitt rum och lade mig på sängen. Jag var trött. Vi hade gått hela dan där i Diagongränden. Och så var klockan rätt mycket. Efter att vi ätit satt jag lite vid datan, innan jag gick och lade mig.
Jag kunde knappt sova. Jag tänkte på imorgon. När Aldea skulle komma och ta mig till Hogwarts expressen. Då jag skulle till Hogwarts. Jag orkade inte vänta. Jag ville dit nu med en gång. Men på något sätt somnade jag. för helt plötsligt vaknade jag av min ringklocka.
Den hade jag ställt så jag inte skulle försova mig.
jag reste mig ivrigt upp ur sängen och tog på mig en blus och ett par jeans. I min koffert låg redan grejerna som jag köpt i Diagongränden.
Jag kammade igenom mitt långa lockiga mörkbruna hår, åt frukost, och borstade tänderna. Sedan satte jag mig för att vänta på Aldea. Mamma och pappa kom ner sömndruckna till köket och började göra i ordning frukost till sig själva.
- Redan fixad och klar? Sa mamma till mig.
- Ja, jag väntar på Aldea, sa jag utan att vända blicken från dörren.
- Okej, sa mamma och förde in lite fil i munnen.
I samma stund ringde det på dörren.
Jag flög upp från stolen, där jag satt, och skyndade mig mot dörren.
Där stod Aldea och log mot mig.
- Är du klar? Frågade hon.
- Ja, sa jag.
Jag hämtade min väska och sa hejdå till mamma och pappa.
Sedan gick vi ut. Solen sken, och det var rätt varmt, trots att klockan inte var särkilt mycket. När Aldea bad mig ta hennes hand, visste jag vad hon skulle göra. Jag ville inte det. Jag hatade den känslan. Men jag visste att jag var tvungen, så jag tog hennes hand och kände hur allt sögs ur mig, för att sedn med högsta kraft tryckas tillbaka. Då stod vi på Kings Cross och såg tåg lämna och komma till stationen.
Jag fattade inte hur det tåg jag skulle åka med helt diskret kunde åka här.
Jag fick ta en vagn där jag fick lägga min packning och min uggla, och jag kände hur folk stirrade på mig.
- Perrong ni och tre kvart, sa Aldea till mig.
Perrong nio och tre kvart? Tänkte jag fundersamt och såg mig omkring.
En sån perrong hade jag aldrigf förut sett. Den borde funnits mellan nio och tio, men nej.
Aldea kollade roat på mig och jag undrade vad det var som var så roligt.
- Kom här! Sa hon och gick mot tegelväggen mellan perrong nio och tio. Spring in i den tegelväggen när du tror att ingen mugglare ser dig.
- Är du galen? Fräste jag. varför ska jag springa in i en tegelvägg?
- För att det är så man kommer till perrong ni och tre kvart! Sa Aldea samtidigt som hon skrattade.
Jag tyckte hon var ohövlig. Vem som helst tycker väl det är konstigt att gå in i en tegelvägg. Särkilt när man är mugglare eller mugglarfödd. Och Aldea var ju vuxen.
Till slut tog jag mod till mig. jag ville inte att hon skulle skratta åt mig mer. Jag tog sats, och började springa mot tegelväggen. Just som jag förväntade mig en smäll så kom jag ut på en perrong. Perrong nio och tre kvart. Stog det på en skylt. Och på spåret stod ett gammalt ånglok med texten: Hogwarts expressen.

Meeeer jättebra meer

super Mican

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Bra, mer

Meer! Är detta fortsättningen på din andra ff? o.o Eftersom att de passar ihop, men den är inte klar..

Aja, du äger på att skiva ^^