Fred och Geroge - första året

_{Skrivet av Pixelow:}
Bra skrivet och det är helt okej att kapitlen inte kommer så ofta, det gör dem bara bättre eftersom att man får längta lite !

_{Skrivet av Leoney:}
Alltså tack, tack, TACK! Ni är helt underbara

hufflehedwig


Pixelow


__________________________________

Kapitel 7
Skogen

De följande veckorna segar sig fram. Rutiner skapas, lektioner blir mer avancerade och eleverna får allt svårare uppgifter. Förstaårseleverna har nu börjat med förvandling av djur till vattenbägare inom förvandlingskonsten.
Efter lektionerna kommer klassen ofta ut med trötta miner, kånkandes på böcker. Det är inte sällan Fred, George och Lee kommer ut med en kroppsdel lite snett heller, eftersom de tycker att det är roligare att peka med trollstaven mot varandra istället för djuret på bordet framför dem.
“Hur många gånger ska ni behöva komma hit?” säger madam Pomfrey, sjukvårdaren på Hogwarts, uppgivet då de traskar in i sjukhusflygeln för ungefär sjuttonde gången. Vännerna skrattar lite.
“Regler är till för att brytas.” Madam Pomfrey suckar, fixar snabbt Freds finger som sticker ut på fel håll, innan hon skickar iväg dem igen.
“Ni är tio minuter sena, pojkar”, säger den pyttelilla läraren professor Flitwick en kvart senare, och öppnar dörren för dem.
“Förlåt, professorn”, säger Lee. “Det blev, vad ska vi säga, felriktad trollstav igen.” Professor Flitwick höjer på ögonbrynen, men säger ingenting mer om saken.

Fred, George och Lee sitter återigen i uppehållsrummet med läxorna framför sig. Det är dock svårare än vanligt att koncentrera sig, då det surrar i hela tornet av upphetsning. Den första quidditchmatchen, Gryffindor mot Slytherin, ska äga rum imorgon.
Charlie Weasley, som utöver pluggar flera avancerade ämnen, är quidditchkaptenen i Gryffindors lag. Han sitter för ovanlighetens skull inte med näsan i läxorna, utan mumlar olika taktiker, tyst för sig själv.
“Slappna av lite, Charlie”, säger George, som för länge sedan övergett läxorna. “Du brukar ju själv säga att Slytherin är enkla att slå.” Charlie tittar på honom.
“Slytherins kapten har ett väldigt bra lag i år”, suckar han. “De har en snabb sökare.” Fred vänder sig mot Charlie och himlar med ögonen.
“Trodde aldrig jag skulle säga detta, men du är bättre”, säger Fred och rullar ihop sina läxor, innan han går mot sin sovsal. Lee och George följer efter.
George tar snabbt fram kartan så snart dörren är stängd.
“Jag svär högtidligt att jag har nåt rackartyg i kikaren”, säger han och slår lätt på kartan med trollstaven. Genast ritas Hogwarts alla korridorer upp, samt namnen på personerna inom området.
“Det verkar som om det är tomt i uppehållsrummet nu”, säger Fred och kikar ut genom dörren. Månen, som nu är full, lyser in genom fönsterna och kastar skuggor i det runda rummet.
“Det är nu eller om fyra veckor”, säger George. Lee och Fred nickar och de tre vännerna smyger tyst ner för trappan och ut i trapphallen. De kastar ideligen blickar på kartan för att inte stöta på Peeves eller någon av lärarna.
“Ssch!” hyssjar Fred plötsligt när de är nere på andra våningen. De kastar sig in bakom en gobeläng och tränger ihop sig i det lilla utrymmet innanför. De hör steg gå förbi. På kartan står det nu Lee Jordan, Fred Weasley och George Weasley exakt där de verkliga personerna befinner sig. Bara en liten centimeter bredvid på kartan rör sig namnet Severus Snape långsamt förbi de tre pojkarna. De håller andan när Snape stannar bara någon meter ifrån deras gömställe. Vännerna flinar tyst mot varandra och andas ut när Snape har gått igen.
“Det var nära ögat”, viskar Lee.
“Menar du verkligen det?” svarar tvillingarna i kör samtidigt som de måste anstränga sig för att inte börja skratta. De tar sig vidare ner till entréhallen, när de hör slammer och brak inifrån Stora Salen. De tittar snabbt på kartan och inser att det är Peeves som studsar runt.
“Han kommer att väcka lärarna!” utbrister George. Fred pekar på kartan.
“Det har han redan gjort!” Det stämmer. På kartan rörde flera prickar sig nu snabbt mot Stora Salen - därmed också Fred, George och Lee.
“Inte bara lärare”, säger Lee. “Spöken också.” Blodige Baronens och Nästan Huvudlöse Nicks prickar närmade sig ännu snabbare.
“Fort, ut genom porten!” Vännerna springer snabbt mot dörren, som går upp med ett knarrande. George skjuter snabbt igen den och de springer nu allt vad de kan mot sjön. Vid den stora eken stannar de för att hämta andan.
“Det var nära ögat!” säger Fred och alla tre börjar skratta. Några minuter senare börjar de gå mot sitt mål, den förbjudna skogen.
Så fort de kommer in mellan träden försvinner månljuset och det blir genast kolsvart.
“Lumos!” säger alla tre och spetsen på trollstavarna tänds. Här och var kilar en spindel över rötterna på marken och då och då knakar det till. Fred, George och Lee tittar då och då på kartan, ifall någon av lärarna skulle komma ut, samtidigt som de fortsätter längre och längre in i skogen. Ibland glänser något silvervitt till i ögonvrån på dem, men försvinner innan de hinner se vad det är för djur.
Ju längre in de kommer, desto mer börjar det knaka och låta i skogen. Fler och fler spindlar kilar runt och ibland hörs något märkligt likt en pilbåge som spänns. Vännerna går nu tätt ihop, men de skulle aldrig erkänna för varandra, eller för någon annan, att rädslan nu börjar komma krypande. Till slut stannar de, när de tycker sig börja höra morranden här och var.
“Det verkar som om det inte är några varulvar på språng i natt”, säger Lee med lite darr på rösten.
“Det verkar som det”, suckar Fred med falskt mod. George säger ingenting. Han har vänt sig om och stirrar nu på samma ställe i flera sekunder.
“Vad är det Georgie?” frågar Fred retsamt. “Är du rädd?” George flinar.
“Din önskan är uppfyllt, ers höghet Freddie”, svarar han. Fred och Lee vänder sig om, och genast torkas flinen ut i deras ansikten.
En meter framför dem står en varulv.

_{Skrivet av Leoney:}
Alltså tack, tack, TACK! Ni är helt underbara


Leoney Tack så mycket!

_{Skrivet av Hanna Lovegood06:}
Ska det inte stå Men iställe för med här?
Det är i kappitlet Stinkbomber och hemlighetsmakeri

“Men om vi går ner till sjön och sedan slinker in i skogen där då?” säger Lee. George funderar, med avbryts av Fred upphetsade röst:

Också i kappitlet Marodörkartan
Borde det inte stå där fanns eller där fann de

Där fann flera hyllor fulla med förbjudna saker, och listor av pergament med regler och otillåtna föremål täckte väggarna.