En elev med stor betydelse

Superbra!!!!

Åååå vad bra!

Jag ber om ursäkt för att det här kapitlet kommer ut så sent. Hade tänkt att publicera det igår men loggade in och blev så trött på all snurrighet (Jag är inte ett stort fan av aprilskämt...) så gav upp. Nu kommer det dock, trots att jag håller på att falla ihop av trötthet. Lång dag, hah.
En annan sak som är värd att nämna att jag börjat ladda upp den här på Wattpad också! Insåg att jag hade ett konto från 2014 när jag skrev en kort, dåligt skriver "fanfiction" (som inte var seriös nog för att jag skulle kunna säga att jag skrivit seriös ff före den här) och tänkte att jag kunde lika gärna uppdatera där med. Kapitlen kommer dock komma ut här först!
Anyways, som sagt var jag trött när jag skrev så om ni ser en miss, let me know! Kritik och respons är alltid kärlek:

Kapitel 13, Severus och Kathryn POV
Severus POV
Severus slog upp ögonen den första september 1987 och var lyckligt ovetande om dagens datum i ungefär två sekunder. Sen suckade han, svor till och vände sig om för att begrava huvudet i kudden. Han hade haft ett lugnt lov där han spenderat större delen i sitt privata laboratorium på Hogwarts. Han föredrog faktiskt Hogwarts framför sitt ruckel i Spinnargränden, speciellt när det var tomt på elever och de mesta lärarna hade tagit semester. Han hade kunnat vandra genom slottets tomma korridorer i endast svarta bomullsbyxor och vit långärmad skjorta. Albus hade såklart krävt hans sällskap då och då, men till och med den gamla mannens glimmande ögon var enklare att stå ut med under sommarlovet.
Senaste veckan hade han blivit tvungen att planera scheman, konversera med kollegor och insett att han skulle behöva stå ut med ännu ett år av stolpskott till elever som varken var intresserade utav ämnet eller ens säkerhetsnivån. Hur många gånger hade han inte blivit tvungen att i sista sekunden rädda hela slottet från att bli sprängt i bitar på grund av elever som inte visste skillnaden på mandragoralöv och mistel?
Han suckade igen och klev ut ur sängen för att starta sin vanliga morgonrutin. Duscha, raka sig och borsta tänderna, sedan klä på sig sin lärarklädsel och slänga i sig en kopp kaffe husalverna placerat fram för att kunna vara vaken nog att inte börja förhäxa sina kollegor av ren irritation vid frukosten. Nej, Severus Snape var inte en morgonmänniska, och hade aldrig varit.
En knackning hördes från dörren som ledde till hans kontor, och de skyddande formlerna han lagt på dörren avslöjade att det var Albus. Ingen större överraskning, eftersom Albus alltid dök upp första skoldagen för att se till så Severus inte glömt bort vilken dag det var.
Severus ställde ner den tomma koppen och gick för att öppna ekdörren, som visade en mycket lycklig --alldeles för lycklig -- Albus Dumbledore som log mot Severus med glimmande, blå ögon.
"Godmorgon Severus, jag ser att du är uppe. Mycket spännande dag idag, tycker du inte?"
Severus hade aldrig förstått hur rektorn kunde vara så glad över att skolan skulle fyllas av stökiga elever, men han nickade och klev åt sidan för att låta den gamla mannen komma in.
"Spännande är kanske inte uttrycket jag skulle använda. Obehaglig, farlig eller sorglig dag, möjligtvis"
"Någon dag kommer du inse vilken lycka det finns i att se nya och gamla ansikten komma hit, Severus"
"Av någon anledning tror jag att den chansen är mycket liten, Albus"
"Nåja pojk, det märker vi. Nu måste jag dock skynda vidare, jag förväntar din närvaro i stora salen om tjugo minuter. Och försök att se lite glad ut, det skulle vara nyttigt för dig"
Albus log ännu en gång mot Severus och försvann sedan ut genom dörren, och Severus lämnades ännu en gång ensam. Suckandes, vände han sig om och förberedde det sista inför dagen.

Kathryn POV

Kathryn klev av den självdragande vagnen och såg upp mot Hogwarts med en nervositet som påminde om den hon hade känt för ett år sedan. Nu var det dock inte på grund av förväntan på vad Hogwarts skulle ge, utan mer hur de andra eleverna hade tänkt att behandla henne i år. Hon hade fyllt 12 under sommarlovet och hoppades nu att Marcus och hans gäng glömt bort henne över lovet.
Samtidigt som förstaårseleverna blev placerade i sina elevhem så svepte hon med blicken över lärarbordet. Det var samma lärare som förra året, förutom att häxan som hade varit lärare i försvar mot svartkonster nu var utbytt mot en kort, äldre man som påminde mycket om Professor Flitwick. Han hade sitt långa skägg virat som en halsduk och satt vänd om mot Professor Trelawney som verkade prata om något som intresserade de båda mycket.
Hennes blick fortsatte vidare och stannade vid en man som skapat många funderingar under hennes sommarlov. Hon var fortfarande inte säker på hur hon tänkt bemöta det, men Kathryn hade åtminstone börjat forma en idé. Hon visste att det bara skulle skrämma iväg Professor Snape om hon närmade sig för fort, han verkade inte lita på någon. Men hon planerade fortfarande på att behandla honom som de andra husen behandlade sina föreståndare: genom att vara vänlig, lita på honom och göra allt för att inte bete sig som någon utav de Gryffindorelever som verkade irritera honom extra mycket. Inte för att hon någonsin skulle vara så...öppen. Kathryn hade faktiskt kommit fram till en intressant teori under lovet, och hade bestämt sig för att mannen faktiskt skällde värre än han bet. Han må försöka skrämma elever, men precis som en skällande hund så verkade det vara mer av osäkerhet än aggresivitet. Så när Kathryn Weaver studerade sin mörkklädda föreståndare -- som själv var upptagen med att se irriterad ut över diskussionen mellan Trelawney och den nya läraren -- så kände hon sig nöjd. Hon hade kanske inte en plan, men hon hade en början.
Måttligt nyfiken tittade hon på när rektorn presenterade den nya läraren -- Professor Rowan -- för att sedan följa med sitt elevhem tillbaka till fängelsehålorna. Sovsalen såg identisk ut med hur den hade sett ut för ett år sedan, och när Kathryn hade krypit ner i den stora sängen så kom sömnen tidigt.

Megabra
Älskar framförallt Severus perspektiv

Håller verkligen med LunaLovegood123!! Älskar Snapes perspektiv❤️ Även om Kathryns perspektiv är super också

Super!!!!

grymt bra verkligen!!!

Vet du när nästa kommer??

Siggan 09 Jag planerar att publicera nästa kapitel ikväll Skulle gjort det igår men min moder ringde mig kl 8:00 för att berätta att min häst var sjuk och inväntade veterinär...så jag fick sitta vakt hos honom fram tills 22. Efter 14 timmar i stallet var jag inte riktigt pigg för att skriva Anyways, det är bara att vänta några timmar nu !

Okej,
Tack för att du berättade!
Stackars dig och din häst
*längtar
Men, sova lite nu (är i USA och ska åka hem imorgon) gonatt!