{Svenska} Start all over {HP}

Om och om igen...
SUPEEEER!!!!!!
Vet du när du kan uppdatera nu?

Jättebra, ny läsare

Här kommer ett nytt inlägg! Skriv gärna vilka karaktärer ni vill läsa mer om! Vad vill ni ska hända?
~~
Kapitel 9
Familjehat

Draco slog ner huvudet i kudden igen och slöt ögonen. Han hörde på när hans pappas fotsteg gick längre och längre bort. Snart så trycktes ett dörrhandtag ner innan fotstegen lämnade rummet helt. Draco suckade tungt och slog upp ögonen igen. Vad sjutton hade han drömt om det där för? Det fanns ju ingen mening med det överhuvudtaget. Draco var ju en Malfoy, han skulle inte vara feg. Och han skulle verkligen INTE ångra sina handlingar. Eller? Draco suckade igen innan han slängde benen över sängkanten och reste sig upp. På tunga ben så gick han fram till spegeln och granskade sitt utseende. Hans vitblonda hår spretade överallt och svetten rann ner för hans bleka ansikte. De gråa ögonen var omgivna av mörka ringar. Draco grimaserade. Avskyvärt, verkligen avskyvärt. Han slängde en sista äcklad blick på sin spegelbild innan han gick till badrummet. Där så sköljde han sitt ansikte med iskallt vatten. Draco kände sig genast piggare och bytte om till något passande innan han försökte att platta till hans hår. Vad hade man ens på sig när man skulle på middag? Han hade mestadels haft på sig sin skoluniform de senaste sex-sju åren. Hogwarts.. Han hade saknat Hogwarts under tiden han hjälpt Voldemort. Hans enda längtan hade varit att få åka hem. Men.. Det här var väl hans hem? Hans föräldrar bodde här, och Draco själv hade bott här redan innan han började på Hogwarts, så det här var väl hans enda hem?


Draco skakade bort tankarna och lämnade badrummet för att gå ner för trapporna. Vid ytterdörren så stod hans föräldrar, båda tjusigt uppklädda redo för att gå. Hans mamma rynkade på pannan och granskade hans val av kläder. Draco hade valt att ta på sig ett par jeans och en tjocktröja. Vad som var så fel med det hade han ingen aning om.

"Ska du gå ut så där?" Frågade Narcissa. Draco himlade med ögonen och blängde sedan på henne. "Ja, det ska jag. Problem med det? Fräste han. Hans mamma såg bestört ut över hans sätt att svara på. Hon slöt ögonen och skakade hastigt på huvudet som svar på hans fråga. Hans pappa mumlade namnet på stället som de skulle till, och Draco transfererade sig dit utan att invänta hans föräldrars klartecken.

Omgivningen som dök upp framför honom var okänd. Han hade aldrig satt en fot där. Framför honom stod ett stort hus omringat av höga klippor och berg. Bakom bergen kunde han skymta vatten. Bredvid husen så fanns ett par träd, varav ett av dem bar på en barngunga. Hans första intryck var att omgivningen var lugnande. Här skulle han lätt kunna vara om han behövde lugn och ro. Tyvärr var inte det här en allmän plats. Några sekunder gick innan hans föräldrar dök upp på vardera sida om honom. "Du kan inte bara sticka så där!" fräste hans pappa, men tystnade när Narcissa såg på honom. Tillsammans så gick de fram till verandan och ytterdörren. Lucius ringde på och Draco's blick vandrade ner till namnskylten. En ilning gick längst hans ryggrad när han insåg vilka som bodde där. Greengrass. Hans före detta klasskompis Daphne bodde här, och Draco ville glömma allt som hade med hans tidigare liv att göra. Dörren öppnades och där stod en lång man som han antog var Mr.Greengrass.

Mr.Greengrass hade mörkt och spretigt hår. Även ögonen var mörka. Draco's första intryck var att han verkade rätt arrogant. Mr.Greengrass log. "Hej, det är bara att kliva på." Han klev åt sidan och Draco och hans föräldrar gick in. Det var knäpptyst i hallen. Det enda som hördes var Narcissa's klackskor. Vid trappan så stod en medellång flicka med brunt långt hår. Hon såg ut att vara runt Draco's ålder. Möjligtvis några år yngre. Hon såg blyg ut och verkade inte veta vart hon skulle ta vägen. Hennes händer tog stöd mot trappan bakom hennes rygg.

"Middagen är inte riktigt klar än. Astoria. varför tar du inte med unge Draco upp på ditt rum?" Sade Mr.Greengrass. Flickan, som tydligen hette Astoria nickade och började gå upp för trapporna. Draco suckade inombords och följde efter. Astoria's rum låg på den tredje och sista våningen, precis vid höger sida om trappan. Hon tryckte ner handtaget och de gick in. Rummet var ljust och mysigt. Inte alls som resten av det stora huset. Rakt fram och längst in på vänster sida så stod en himmelsäng vid fönstret. I sängen låg några vita och marinblåa kuddar. Sängen var fint bäddad, och på nattduksbordet så stod ett par tavlor, en vas med vita rosor och en lampa. Väggarna var även dem marinblå. På golvet så låg en tjock, fluffig och vit matta. I det högra hörnet av sovrummet stod en vit spegel lutad mot väggen. Strax bredvid den så stod en vit byrå. På den vilade några parfymflaskor och smycken. Några meter ifrån byrån så stod en vit hörnsoffa. På armstödet så vilade en marinblå pläd. Draco vände blicken mot fönstret och såg att ett par växter stod där. Utsikten visade havet och klipporna. Hela rummet gav ifrån sig en svag doft av sköljmedel. Han log för sig själv. Det var ett väldigt mysigt rum. Det var som om han hade kommit in i ett helt annat hus. Astoria skruvade besvärat på sig. "Det är inte mycket men.." Började hon. "...Det är jättefint." Avbröt Draco.

Astoria log blygt och satte sig i sin säng. Draco satte sig själv i soffan. Minuter passerade utan att någon sade något och det slutade med att Astoria började prata. "Öhm, så du känner min syster Daphne antar jag?" Draco såg upp från golvet som plötsligt hade blivit så intressant och ryckte på axlarna. Nja, vi gick i samma årskurs bara. Astoria nickade och log. "Så hur känns det? Med din familj alltså?" Undrade Draco. Flickan suckade och reste på sig innan hon ställde sig vid fönstret. "För att vara ärlig, jag gillar det inte. Mina föräldrar tycker att alla som inte är renblodiga är avskum. År ut och år in har jag fått höra att mugglarfödda är hemska. Det är inte alls så jag känner, och Daphne verkar stå någonstans emellan. Som om hon inte vet vart hon ska ta vägen". Svarade hon. Draco suckade, och plötsligt fick han svar på frågan han ställt sig själv innan. Familjens hus var inte ett hem. Det var bara ett hus med krävande ägare. När han kom att tänka efter så hade det aldrig känts som ett hem. En svag känsla av ilska växte inom honom och en kvinnoröst ropade att det var dags för middag nerifrån.
~~
I nästa inlägg så kommer jag skriva mer om Harry och Weasley-familjen. Jag hoppas att ni gillar kapitlet!

Jag tänkte mig Astoria's sovrum något i den här stilen, fast att dekorationerna är på olika ställen osv. c:

Du skriver så himla bra och jag älskar att läsa om Draco efter kriget! Du har verkligen en framtid som författare om du skulle vilja satsa på det. Jag har verkligen ingen kritik! Det är jättekul att du skrev ett lite längre kapitel den här gången! Awesome som vanligt

Älskar det!!!

va bra

SUPERBRA!!!!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva... Hehe

Men azum som vanligt o roligt att läsa om Draco! Tycker rätt synd om honom nu.. han hade ju inget val... )':

Längtar efter bästa kap!! Stat azum

Sjukt bra!

jättebra kapitel

Vet du när du kan uppdatera?