Hemlig kärlek

LÄNGTARRR! ♥ ♥

Jättebra

BRA DÅ SER JAG FRAM EMOT FORTSÄTTNINGEN!♥

Fortsättning...

Vi åt och skrattade. Det var den bästa kvällen av mitt liv. Jag hade fått en vän. Det hade jag aldrig haft förut. Min familj och jag bodde på en herrgård utanför en mugglarstad och närmsta trollkarsfamilj var några som mina föräldrar aldrig skulle besöka. Det var en renblodig familj, men något av "förrädare" enligt mamma och pappa. Av det jag hört hette dom Werkly eller Weasley.
"Åhh, maten är fantastisk!" sa Andrew mellan tuggorna. Han hade ett kycklinglår i handen och mat runt hela munnen. Jag började skratta åt honom.
"Vad?" frågade han leende.
"Du... Du har mat i hela ansiktet..." skrattade jag fram. Han började också skratta. Han tog upp en servett och torkade sig i ansiktet.
Allas tallrikar började bli tomma och maten försvann. Upp kom tårtor i alla smaker och färger, godis och allt man kan tänka sig som efterrätt.
Jag och Andrew lassade storögt på det mesta vi såg på våra tallrikar och började äta.
När efterrätten var uppäten och alla var mätta började elever strömma ut från salen. Jag och Andrew gick sist i ledet som skulle ner till Slytherin. Jag hade ingen aning om var vi skulle så Andrew berättade för mig.
"Jo, alla elevhem har ju ett sällskapsrum och en massa sovsalar. Slytherins ligger nere i källaren. Pappa har berättat att det är grönt ljus från sjön! Jag kan inte vänta tills jag får se..." Andrew hade ett stort leende på sina läppar. Jag nickade instämmande.
Vi följde en korridor ner i källaren som var mörk och kall. Den var upplyst med facklor som kastade ett spöklikt ljus över oss. Plötsligt stannade alla och jag gick in i en femteårselev som såg hotfullt på mig.
Jag såg på prefekten längst fram och han var påväg in i väggen. In i väggen? Det var en öppning i väggen.
När det var Min och Andrews tur att gå in var jag lite nervös. Att komma in till perrong 9 3/4 var väldigt obehagligt.
När vi kom in såg jag mig omkring. Det var ett konstigt och obehagligt ljus där inne. Äldre elever satte sig i soffor och började prata om deras sommarlov. jag och Andrew gick direkt till vår sovsal. Där fanns åtta himmelssängar med våra koffertar i fotändan.
Vi gick direkt och bytte om pyjamas och lade oss i sängarna. In kom resten av Slytherin pojkarna i vår årskurs. De presenterade sig och vi skakade hand.
Det här skulle bli de bästa sju åren av mitt liv.
-----------------------
Japp, det här blev också ett långt kapitel men men
Ska jag skriva ett sånt här kapitel om Jessica också?

JAJAAAAAA SKRIV ETT SÅDANT KAPITEL OM JESSICA!!!! ♥

Ja så braaaaa.
Det skulle vara jättekuuul om du skkrev ett sååånt sooom Jessiiiiicaaaa! ♥

Jessica:

När han försvunnit satt jag kvar en stund. Sedan insåg jag att Fanny antagligen undrade vart jag var och reste mig upp. Jag gick mot Hufflepuffs sällskapsrum.
"Vart har du vart?" frågade Fanny så fort jag satt min fot i rummet.
"jag måste berätta något... Men inte här, kom." viskade jag till henne och började släpa med henne upp till vår sovrumssal.
"Okej, vad vill du berätta Jessica?"
"Det här kommer låta jättekonstigt, men du måste tro mig. Jag vet inte varför jag gick tillbaka förut. Det var som att jag inte kunde styra min kropp... Men det konstigaste, du vet dom där killarna som var i vagnen vi åkte med till slottet? Dom från Slytherin?"
"Ja, men vad är det med dom? Och prata inte så snabbt Jess, jag hinner inte med." svarade Fanny. Jag brukade prata snabbt.
"En utav dom, det hände samma sak med honom. Vi gick in i varandra. Han visste inte heller vad han gjorde där!" sa jag. Jag log mot Fanny men hon såg ganska förvirrad ut.
"Så om jag förstår det här rätt så var det någon eller något som tog över din kropp och styrde dig. Sedan hände exakt samma sak med en kille från Slytherin. Sedan råkade ni gå in i varandra?" frågade Fanny och såg osäkert på mig.
"Ja, precis!"
"Jessica, det här låter inte bra."
"Men du tror mig väl?" jag hörde att min röst lät besviken.
"Ja, det är klart jag gör Jess. Men kommer någon annan tro dig? Vem är den killen?"
"Jag vet faktiskt inte..."
Fanny rynkade på pannan och såg orolig ut. Det lugnade mig inte.

Sjukt bra!♥ vill bara veta fortsättningen! ♥

Riktigt bra!!♥

Eric:

"Eric, vart har du vart någonstans? Du missade något sjukt nyss..." sa Andrew när jag kom fram till honom. Han spelade knallkort med Claus.
Andrew började entusiastiskt berätta om deras första parti då korten hade smällt rakt i Claus ansikte och rakat bort lite av hans hår. En äldre elev hade kommit till hjälp. Jag lyssnade bara med ett halvt öra eftersom att mina tankar var kvar hos henne.
"Hallå? Jorden anropar Eric, lyssnar du?" hörde jag Andrew säga. Jag såg förvirrat på honom.
"Ja, såklart. Claus hade råkat slagit till sjätteårseleven som hjälpte honom med håret. Efter att dina kort rakat bort det."
"Ja, precis. Synd att du missad det. Bästa starten på ett nytt skolår. Vart var du egentligen?"
Det var det enda jag inte ville prata om. Jag ville inte ljuga för min bäste vän. Men att jag inte kunde styra min kropp, gå in i en Hufflepufftjej som inte heller kunde det? Han skulle tro att jag var galen. Att jag tyckte tjejen var söt hjälpte inte direkt.
"Äh, det spelar ingen roll. Vad gjorde du på sommarlovet då? Jag hörde att din familj åkte till Egypten, är det sant?" frågade jag honom. Det bästa sättet att avleda Andrew på var att få honom att prata om sig själv. Det var inte speciellt svårt.
Jag lyssnade och låtsades vara intresserad av det han berättade.
"Du, då får berätta mer imorgon. Jag går och lägger mig." sa jag efter en lång beskrivning på hur en riktig pyramid såg ut.
När jag kom upp till min sovsal bytte jag snabbt om och lade mig ned i sängen. Jag undrade vad Jessica gjorde nu. Tänkte hon på mig? Sov hon? Var hon med sina vänner?
Tankarna övergick till drömmar och jag drömde om henne. Det var en bra dröm.