Isabelle & George Weasley (SV)

Kapitel 2 Draco malfoy

Jag började bli lite sömnig, utan förvarning så gäspade jag jätte högt så George började små skratta åt mig.
Plötsligt så kom det in en ljus blond kille som var lite längre än mej (men kortare än George), han hade gråa ögon och isblek hud.
" Jaså Weasley? Du hänger med mugglare? " sade pojken och hån skrattade åt mig.
"Lägg av Malfoy! " skrek George åt honom.
Plötsligt så insåg jag vem det var...
Det var ju Draco Malfoy, han hade retat mig innan.
Med kalla ögon tittade Malfoy på mig, jag hade aldrig listat ut vad Malfoy hade imot mugglare som jag...
" Vad ska du göra åt det din lilla blodsföädare! " sade Malfoy kallt.
" Hey, jag är lika mycket fullblod som du är! " sa George ännu kallare tillbaka.
Plötsligt så kom Percy in i kupén.
" Vad gör ni då? " sa han misstänktsamt.
" I-inget " stammade Malfoy.
" Jag hoppas inte att ni bråkar " sade Percy samtidigt han blängde elakt mot Malfoy.
Efter diskutionen så lämnade äntligen Malfoy kupén,
" Tack Percy " sade George och pustade ut.
" Ingen orsak " sade Percy lågt och gick iväg till en annan kupé fort som vinden.

Lite senare

" Jag tror vi ska av här väl? " sa George som ett skämt.
" Det tror jag också! " sa jag samtidigt och små skrattade. George gick först, han öppnade dörren (till kupén) vänligt. Det hade slutat rengna, som tur var.
Vi började gå mot vangnarna. Som vanligt drog dom sig själva, jag satte mig längst ut. George kom små springande för att jag hade sprungit föree honom." Du är snabb du! " sa han och satte sig mittemot mig." Japp det är jag! " sa jag och log med hela ansiktet.
Några andra från Ravenclaw (stavning) satte sig i vår vangn. Till slut började vangen rulla.
___________
Det blev jätte kort, men jag tänker redigera det här denare så det blir längre!

MER!

MEER

Mera!

Mer!

MER

MER! DET VAR HUNDRA ÅR SEDAN DU SKREV!

Kapitel 3 Oroligt

Jag och Isabelle fortsatte prata på vägen till Hogwars, det så mer vi pratade med varandra så blev jag på väldigt bra humör.

Vangnarna drog sig själv, vägen var i utkanten av skogen, det hade blivit mörkt. Snart så lyste stjärnorna klart på himmlen, Isabelle gick före mig. Utanför porten stog professor McGonnagal och ledde in förstaårs eleverna.
Dom små tittade med tefatsögon runt i slottet, på tavlorna, andra lärarna och dom andra eleverna.
Jag såg en liten en kille som liknade Isabelle, han hade samma klarbruna ögon och samma blänka hår.
Det måste vara hennes bror.
Till slut så kom vi till den stora dörren till storasalen.
Då stannade Professor McGonnagal utan för storasalen.
" Förstaårs eleverna kommer först " sa McGonnagal och vifftade med handen så förstaeleverna kom.
Till slut så öppnade hon dom stora dörrarna och korridoren blev upplyst av ljuset från storasalen. Som vanligt så var taket förtrollat så det såg ut som en klar natthimmel.
När alla hade satt sig så harklade sig Dumbeldore högt så alla skulle höra.
Alla tittade på honom, alla (förutom förstaårs eleverna) förstog att det var dags för Dumbeldores årliga tal.
" Välkommna elever! Jag hoppas ni har hunnit vila upp sig under sommarlovet, för nu blir det skola igen och jag hoppas att alla ska göra sitt bästa under detta läsår "
sa Dumbeldore och tittade över alla eleverna.
" Jo, innan vi kan hugga in på den undersökta maten så måste jag komma med en ny regel " sa Dumbeldore och oro spred sig över hela storasalen...

MERMERMER!

MER