A Sirius problem [Marodörernas era, svenska]

Haha oj
Du har såklart rätt.
Miss av mig Tack för att du påpekade det!

Du skriver såååå bra!^_^

Naaajs!! Kan bli spännande det här

It was a very awesome chapter!
Och då menar jag även kpitel 4 som jag inte han komentera... :d

Bra c: *bevakar*

kommer det mer?

Ny läsare! Sjukt bra hittills, snälla lägg ej ner denna ff!

Aww tack alla c: Sorry att jag aldrig hinner skriva♥

Kapitel 5

Ibland är det ganska skönt att ha en vän, tänkte Elizabeth och såg över bordet mot Armedia. Fastän hon hade Ravenclaw-klädnad satt hon lydigt mittemot Elizabeth vid Slytherins matbord, och påpekade vänligt saker då och då.
Vädret, familjen och även läxor.
Elizabeth petade i sig mackan och rufsade omedvetet till sitt hår. Hon var djupt försunken i tankar som vanligt. Det var inte någon speciellt hon tänkte på, men lite extra tänkte hon nog på Sirius Black. Vilken oförskämd liten player...

Sirius Black hansjälv hade just kommit in i Stora salen med sina kompisar. James som sett Lilys röda hår, var förstås redan borta och när Peter och Remus gått över till Gryffindor bordet märkte han en person sittandes några bord iväg.
Hennes kortklippta hår var rufsigt, men hon var lika söt som vanligt. Inte för att han brydde sig. Hon var bara söt, inget annat. Dessutom var han ju tvungen att få henne att bli kär i honom nu. Vilket, förmodligen inte varit en värst så bra idé.

Han gick så självsäkert han kunde fram till Elizabeth och satte sig ned på platsen bredvid henne.
"Hej sötnos" flinade han och kastade en blick på tjejen mittemot henne. Ingen speciell, antog han. Hon var rätt så snygg, men Elizabeth var hans mål. Tyvärr fortsatte hon prata på med den snygge Ravenclaw-eleven.
"Ey, vad sägs som en dejt?" grinade han lite bredare i ett försök för att få hennes uppmärksamhet.

Elizabeth frustade till och vände sig emot den lockige stackars pojken som var på väg att skämma ut sig rejält.
"Gå? Okej?" sa hon långsamt för att få honom att förstå.
"Nah. Jag tror jag stannar här ett tag." retades han och snurrade runt så han lutades sig bakåt mot bordet.
"Gå. Jag svär, det här kommer sluta illa om du inte går." svarade Elizabeth irriterat. Armedia satt tyst och iakttog dem. Hon visste av egen erfarenhet att hon bara skulle göra saken värre.
"Jag är inte rädd för en tjej." skrattade Sirius.
Elizabeth flammade upp.
"Varför säger alla att tjejer är svagare?!" exploderade hon och reste sig hastigt upp. Sirius som var lite långsammare, reste sig sakta upp.
"För att de är det... ?" påpekade han med spelad förvirring.
Elizabeth som fått nog av skit, högg tag i hans tröja och drog honom närmare.
"Killar är svaga. Killar är mesiga. Och nu vet jag att även du är det." spottade hon och knuffade bak honom med all sin kraft. Han slog i marken med en duns och satt där en stund på rumpan och stirrade upp på henne. Hade han just fått nobben av en tjej?

Yay, kapitel!

SKITBRA älskar att den har en liten feministisk vinkel!