Att tvingas välja (1:a generationen)

Superbra! ♥♥

Alltså åh du är så himla bäst på att skriva, du är den bästa författaren jag någonsin läst något av!! Och det är bara så himla bäst

Åhhh du har en otrolig talang och jagbär så tacksam över att du delar mig dig av den med oss, blir helt snurrig när jag läser det du skrivit ♥ Jag gillar inte Evan... Eller Avery Remus är sötast, tror jag ska ta och kidnappa honom hehe 83
Har läst om alla kapitel ett par gånger nu hehe, älskar dem ♥ längtar självklart efter mer ^^

AWESOME♥♥♥♥♥♥

Jätte bra!

Ny läsare!
Du är verkligen superduktig, känn dig bevakad.

Evan: Avada Kedavra
Avery: Accio!

Superbra ♥♥♥♥♥

Haha, jag shippar Clavery. 'Cuz I'm the best at shipnames. Hihi nej, men jag tror att han skulle gillat att tortera någon, bara inte Claire, i biblioteket då. Det är något mellan dem men jag tror inte någon av dem förstår vad.

Underbaringar! ♥
__________________________
Kapitel 6
- Du ser hemskt ut! utbrister Lily.
Jag tittar mig snabbt i spegeln. Syns märkena på ryggen? Nej, jag har ju både skjortan och västen på mig. Syns blåmärket på handleden, trots att jag har knäppt skjortärmen ända ner? Nej. Inget av det syns. Det måste vara mitt ansikte hon pratar om. På grund av sömnbristen har jag fått svaga skuggor under mina ögon. Ansiktet är blekare än vanligt och smälter nästan ihop med mitt blonda hår.
- Jag sov inte särskilt bra i natt, berättar jag.
Lily tittar på mig med en orolig blick.
- Har det hänt någonting? frågar hon.
Ska jag berätta för henne? Det kanske är lika bra. Jag menar, hon är en av mina närmsta vänner. Hon borde ju veta vad som hänt.
- Det är väl fullmåne på gång. Man kan ju sova dåligt då, säger jag.
Lily nickar sakta. Vi knyter våra skor och går ner mot matsalen. Jag håller mig nära Lily, men inte så nära så att det ser konstigt ut eller så att hon undrar vad jag håller på med. Med nervösa ögon kollar jag mig omkring när vi kommer in i stora salen. Ingen av dem syns till. Jag ger ifrån mig en lättad suck. Tjejerna sitter redan vid bordet och vi gör dem sällskap. En bit bort på bordet står den en skål full av krispiga bacon. Det vattnas i min mun. Jag sträcker mig fram och känner hur det spänner till på skulderbladen. Fan. Allie ser mig grimasera.
- Vad är det? frågar hon.
De andra tittar på mig.
- Jag har nog bara legat konstigt i natt, säger jag och ger upp hoppet av bacon.
Jag tittar mig omkring och får istället nöja med mig flingorna som står inom armslängds avstånd. Killarna kommer in i stora salen och gör oss sällskap vid bordet. Sirius tittar på mig.
- Vad har du gjort med ditt ansikte? frågar han.
- Jag har sovit dåligt i natt, säger jag.
- Varför? frågar James.
- Hon skyller på att det är fullmåne snart, svarar Lily i mitt ställe.
- Men det är ju inte fullmåne förrän om tre veckor, säger Remus.
Vi tittar frågande på honom. Varför har han koll på det? Han rodnar och mumlar lågt att han läste det någonstans. James vänder sig mot mig igen.
- Om det inte var fullmånen, varför sov du då dåligt? Så länge jag har känt dig så har du alltid somnat så fort du lagt huvudet på kudden, säger han och öser bacon på sin tallrik.
Jag tittar på fläsket och känner hur flingorna smakar som kartong i min mun. Det tar ett par sekunder innan jag inser att alla väntar på att jag ska svara på James fråga. Vad ska jag svara?
- Kom igen Claire, du kan berätta för oss, säger Sirius och klappar mig på ryggen.
Jag känner hur det ömmar men jag biter ihop för att inte grimasera och avslöja min smärta.
- Jag antar att jag inte riktigt vant mig vid att sova själv. Jag menar, James sov nästan varje natt i min säng i somras, säger jag och snor en av hans bacon.
Mina smaklökar sjunger när jag stoppar en baconbit i munnen.
- Jag hade hoppats på att du skulle säga något i stil med att du låg och tänkte på mig hela kvällen, säger Sirius och ger ifrån sig en sårad suck.
Ett skratt sprider sig i gänget och jag stämmer glatt i. Jag lägger min hand på hans axel och skakar på huvudet.
- Tyvärr Sirius. Du är inte riktigt min stil, säger jag.
Den där meningen får Joan att reagera. Hon lutar sig mot mitt håll. Hon lutar sig så att stackars Peter får hennes långa mörka hår som en gardin framför sitt ansikte.
- Och vem är din stil då? frågar hon och ögonen lyser mer av iver än av grått.
Jag stoppar snabbt en baconbit till i munnen för att få mer tid att tänka. Ja, vem är min stil. Har jag ens en stil? Utan att tänka efter så dras mina ögon bort mot Slytherins bord. Han syns inte till, det är väl tur det. Efter igår så vill jag hålla mig så långt borta från han och hans vänner.
- Jag har ingen stil, säger jag till mina vänner.
Joan ger ifrån sig en besviken suck och sätter sig till rätta igen. När hennes hår försvinner från luften framför Peters ansikte kan man se hur han är otroligt generad över att ha varit så nära en ganska snygg tjej. Hans reaktion gör mig lite ledsen. Att umgås med James och Sirius som båda två har ett utseende som är väldigt populärt hos tjejer, när man själv inte får samma uppmärksamhet, det måste tära på självförtroendet.
- Men det finns väl någon som du gillar, säger Allie.
Jag skakar på huvudet.
- Jag vet däremot vem jag gillar, säger James leende och lägger armen runt Lilys axlar.
Hon himlar med ögonen.
- Lägg ner James, säger Lily och tar bort hans arm som om den vore en tentakel från jättebläckfisken.
James ler fortfarande. Utan att han ens säger någonting så vet jag att han njuter av att fått röra vid henne. Trots att det bara var för ett par korta sekunder så fick han ändå röra vid henne. Nu kommer han ha det där dumma leendet på läpparna resten av dagen.
- Vad har vi för lektion? frågar Remus och byter samtalsämne.
- Dubbellektion i örtlära tillsammans med Hufflepuff, svarar Kirsten.
Alla ger ifrån sig en gemensam suck. Ingen tycker om dubbellektion. Inte ens Lily och Remus. Jag ställer mig upp.
- Jag måste gå på toa innan lektionen börjar. Någon som gör mig sällskap till tjejernas toalett? frågar jag.
Ingen svarar mig. Jag biter mig nervöst i läppen. Jag vill inte gå ensam.
- Ingen? Verkligen? säger jag.
- Claire, det är inte så långt dit. Vi kan mötas i sällskapsrummet också går vi tillsammans till lektionen sen, säger Lily.
Jag tittar på mina vänner. Ingen kommer följa mig. Och jag kan inte vänta till efter lektionen.
- Jaha, okej, visst. Jag går själv. Det är ju inte så långt, säger jag och hör hur min röst skakar.
Jag hinner gå ett par steg mot dörren när jag hör hur någon ställer sig upp.
- Jag följer med dig, suckar Remus.
En lättnad lägger sig över mig och jag ger honom ett tacksamt leende. Våra vänner utbyter frågande blickar men säger inget. Vi går intill varandra utan att säga särskilt mycket. Varje gång vi passerar en ny korridor känner jag hur varje nerv i min kropp spänner sig. Varje gång jag hör fotsteg bakom oss vrider jag snabbt på huvudet för att försäkra mig om att de inte är efter mig. Framme vid toaletterna så lutar sig Remus mot väggen. Han stoppar händerna i byxfickorna och tittar på mig.
- Då var vi framme, säger Remus.
- Tack för att du följde mig, säger jag.
Han ger ifrån sig en suck.
- Jag förstår om du är rädd men om du ska hålla på såhär så måste du berätta för de andra. Jag menar, du bad om att någon skulle följa dig till toaletten! Berätta för dem, säger Remus.
- Jag ska! Jag är inte redo än bara, säger jag.
Han suckar igen. Vi står bara och tittar på varandra en stund.
- Förlåt för att jag är så hetsig med att du ska berätta. Det är bara lite frustrerande att vara den enda som vet varför du beter dig som om du vore tre år, säger Remus efter en stund.
Jag nickar.
- Jag förstår dig. Och jag ska berätta för dem. Men till dess så är det vår hemlighet, säger jag och lägger en hand på hans arm.
Han tittar på den en kort stund. Lägg sen sin hand på den och kramar mina fingrar.
- Okej, vår hemlighet. Gå på toa nu innan vi kommer försent till lektionen, säger Remus.
Jag ler och går in på toaletten. Egentligen är det inte några tjejer som går här. Det är ingen som vågar. Den här toaletten är hem för Missnöjda Myrtle, som är ett av Hogwarts många spöken. Hon är inte särskilt glad och skrämmer alla genom att ständigt gråta och vara gnällig. Jag tittar mig omkring. Hon verkar inte vara här. Jag antar att hon har blivit spolad ut till sjön. Det händer ibland eftersom hon tillbringar mycket tid i vattenlåset. Jag gör det jag ska och ställer mig sen vid handfatet och tvättar mina händer. Trots att spegeln framför mig är smutsig och trasig ser jag fortfarande lika hemsk ut som förut. Jag knäpper upp skjortärmarna för att undvika att blöta ner dem. Jag tittar på mitt blåmärke. Konturerna av Evans hand är tydliga. Han höll verkligen hårt. Ett bankade på dörren avbryter mig.
- Claire, är du klar snart? frågar Remus.
- En minut, säger jag och knäpper skjortärmarna igen.
En sista blick i spegeln och sen lämnar jag toaletten.