Dark Times: Början

Alltså, jag är så hemskt jävla ledsen för all tid det tagit. ;_;
Men jag har verkligen haft fullt upp med skolan men äntligen är det klart!
Så nu är jag på g med ett kapitel och ska skriva som en lus! ♥

^ Oh yay jag gillar dig som lus, måste ha mer 83

Ehehe, well kan ju spoila lite och säga att det är från Laras synvinkel. 8D

Yay igen C8 , jag kräver en riktig förklaring för allt det där med Avery och David...

Men kolla! Jag lyckades för en gångs skull hålla vad jag lovat. ;_; Hoppas ni fortfarande är kvar, trots min sjuka skola som jag hatar mer än något annat och min depression och mitt writers block...

Kapitel 3. Cold wind blows.

Lara
Femte Januari 1976

”VAD MENAR DU MED ATT HON ÄR BORTA MALFOY!?”, skrek jag argt och tryckte hårt upp honom mot väggen. Han såg skrämt ner på mig och jag stirrade på honom med blottade spetsiga tänder och argt röda ögon.
”H-h-hon var borta när jag vaknade! Hon sov i gästrummet och sedan var hon borta! H-h-hon tog mig sig Sylvanas!”, sa han och grät. Åskan slog ner i ett träd utanför och han försökte hoppa till men mina armar tryckte honom fortfarande mot väggen.
”Så du menar, att, Jessica är borta som vinden!?”, röt jag och tryckte min hand runt hans hals han drog ett djupt andetag och såg ytterst patetisk ut.
”Låt honom vara Laviltara, han vet inte mer än vad det verkar som, drick lite vin”, sa Avery lugnande och jag vände mig om mot honom med Lucius fortfarande i ett grepp.
”Helvete vad stark du är kvinna”, sa Malfoy kvavt. Jag slängde iväg honom med all min kraft rakt in i bokhyllan på andra sidan rummet. Var framme hos Avery på mindre än ett ögonblick och glaset med Averys blod åkte ner i halsen på mig. Jag la mina armar om Avery och kramade honom varmt.
”Din syster är borta Avery, borde du inte vara lite mer berörd?”, uppmanade jag honom och såg argt på honom, lättnaden kändes i hela min kropp av att jag inte kände för att äta upp honom. Mina ögon ändrades till mörkt gröna och jag slängde mig i soffan bakom honom. Jag var så trött av detta. Hur kan Jessica bara försvinna? Jag vet inte varför men jag kände mig otroligt sviken. Jag suckade högljutt och såg hur Avery vände sig om och satte sig bredvid mig. Lucius låg medvetslös under en trave böcker i andra änden av rummet. Jag orkade inte ens bry mig om honom, när världens underbaraste låg bredvid mig.
”Hon behöver bara sin egen tid. Hon har haft det svårt under alla år, kanske tar hon tillbaka vad alla tagit från henne, hon kommer nog tillbaka när vi behöver henne som mest”, sa Avery och drog ner mig i sin famn.
”Jag hoppas du har rätt, hon är en fantastiskt snäll människa även om hon verkar gå in i skuggor ibland. Tror du att detta dödsätarjobbet kommer fungera bra för oss Avie?”, undrade jag och såg snett upp mot honom. Även om jag redan visste att det hade varit fel val, men kanske, kanske fanns det en ursäkt i framtiden, såsom Lavire Nott sagt senast jag träffade honom.
”Nej, men man får väl vara lite spontan”, svarade han och skrattade.
”Fyfan vad du är dum i huvudet”, sa jag och reste mig upp.
”Jag älskar dig också Lara”, han reste sig och drog mig till sig. Kysste ömt min panna, drog fingrarna genom mitt hår, log.
”Din syster är borta, varför… Varför letar vi inte efter henne?”, frågade jag och drog mig ur hans grepp.
”För att hon är min syster och jag känner henne bättre än någon annan”, svarade han.
”Så du vet alltså vart hon är?”
”Nej, det sa jag inte Lara.”
”Men du verkar ju inte bry dig, hade jag haft en syster så hade jag gjort allt för att hitta henne Avie. Men nu har jag ingen syster så jag tänker ta hand om din istället.”
”Varför förstår du inte?”, började han, argt ”är min syster borta så gömmer hon sig inte i lusthuset hemma, i sitt rum, i källaren, hos Sirius, på Hogwarts. Vill hon försvinna så försvinner hon. Uppenbarligen har det något med Sylvanas att göra, jag har ingen aning vart i helvete hon är, och jag kommer aldrig att hitta henne, inte ens om jag försöker. Hon är som en lönnmördare, hon kan gömma sig. Åh Lara jag vet inte vart hon är. Min syster är borta!”, han skrek på mig, men jag klandrade honom inte. Han klandrade redan sig själv. Han backade från mig och tog ut sin trollstav. En hög smäll och han var borta. Jag skrek, högt och gällt, hörde hur en glasruta sprack. Sen försvann jag.

Londons gator var täckta i snö, en färg och yta som blandade sig bra med blod. Jag försökte tappa tankarna. Men lukten av blod var oerhört frestande. En bar längre bort, några ute som rökte. Avery kom in i mina tankar och det var som att alla där var honom. Jag styrde stegen mot baren. Drog upp den vita klänningen över bysten och fixade till håret. Log mot de tre killarna med min svartmålade läppar och en busvissling hördes då jag öppnade dörren för att gå in. Musiken därinne passade mig perfekt. Elvis, devil in disguise. Var det jag? Eller kanske det inte var jag. Runtom i baren satt folk och drack, några dansade på ett dansgolv längre bort och sen var det jag. Jag var hungrig. De tjocka pumpsen gled nästan av när jag gick fram på golvet. De smätte hårt mot marken och man hörde att någon var på väg. Jag satte mig ner på den ljusblåa barstolen och bartendern kom fram till mig, en söt kille, som Avery men med bruna ögon, blont hår och mycket längre.
”Önskas något?”, frågade han charmigt och log snett. Han blottade sneda, typiskt engelska tänder och det syntes att han rökte på sina raster.
”Ett nytt liv tack”, skrattade jag ljust.
”Nja, det funkar inte så men du kan få ett glas whiskey”, sa han och vände sig om och hällde upp spriten i ett lågt glas med fyra kanter. La i fyra isbitar och vände sig och slog nästan ner det på baren framför mig.
”It’s on the house”, sa han och vände sig om för att ta en annan kunds önskan.
Någon satte sig intill mig och jag tog upp glaset och låtsades ta en klunk. Sedan såg jag på honom, som en perfekt kopia av killen i baren. Men det bruna håret skilde de två åt.
”Jag antar att ni är bröder”, sa jag småsliskigt.
”Du antar rätt, men han är inte alls lika charmig som mig”, skrattade killen och slängde med håret. Han hade kostym på sig. Vilket återigen skilde dem båda åt.
”Ni är väl båda lika söta”, skrattade jag och la en hand på hans knä. Han log snett mot mig och flyttade stolen närmare.
”Vad tycker du om att göra på fritiden då?”, undrade han samtidigt som jag låtsades dricka lite till.
”Jag brukar ta med killar hem till min herrgård och tortera dem i timmar tills de skriker och dör av utmattning”, sa jag och såg på honom. Han skrattade och jag log finurligt.
”Så du gillar inte att göra något ovanligt?”
”Nja, katter kanske, vad gör du för kul, med kostymen vill säga?”
”Jag är affärsman. Mångmiljonär, jag brukar gå hit för att skratta åt min bror”, sa han och såg skrattandes på sin bror som stod och pratade med någon på andra sidan baren.
”Hur vet jag att du inte bara skryter?”, frågade jag och höjde på ögonbrynet.
”Får jag köpa dig en drink?”, frågade han och jag såg att de bruna ögon tindrade när han såg på mig.
”Jag har ju redan en”, skrattade jag och drog välmanikurerade fingrar genom mitt mörkt röda hår.
”Den är ju snart slut.”
”Jag vill ha något annat att dricka”, han reste på ögonbrynet och jag log förförande mot honom.
”Jag bor ett kvarter härifrån, ifall du inte tycker om drinkarna här i baren”, sa han och reste sig och höll fram en hand.
”Då får vi se om du är så rik som du säger då”, skrattade jag och reste mig upp, trädde på de svarta sidenhandskarna som legat i min väska. Sedan la jag min hand i hans och han ledde mig ut. Dimman spred sig runtom i London och hade jag varit samma flicka som innan förbannelsen grep mig så hade jag ryst. Men tyst gick jag framåt. Det var tyst på gator trots att det var måndag kväll. Jag drog med honom in i en återvändsgränd. Han skrattade och la händerna om min rygg. Jag tog ett hårt tag om hans hår och drog ner honom mot mig, öppnade munnen vidöppet och slickade på hans hals.
”Du är så jävla sexig”, sa han medan jag kände lukten av hans varma blod pulsera genom hans hjärta upp genom halsen.
”Shhh…”, viskade jag och la ett finger över hans läppar. Att få sätta tänderna i hans varma hals, få dricka fräscht, varmt blod. Jag tryckte min mun för hans läppar och satte mina vita tänder i hans hals. Ett kvävt skrik var allt han gav ifrån sig och jag var klar på mindre än tjugo sekunder. Jag sjönk ihop över honom och jag kände mig fulländad. Jag greppade tag om trollstaven som satt nertryckt i en av pumpsbootsen jag bar. En hög smäll och jag var därifrån.

En sandstrand fylld med snö och nu blod. Månen stod halv på himlen och stjärnorna lyste här i alla sydligaste England. Jag tog av honom kläderna och den blekta kroppen låg kvar där. Jag tryckte min trollstav mot honom och han for upp i luften. Med all kraft jag orkade hade jag slängt ut honom så långt ut i havet jag bara kunde. Bredvid mig låg hans smoking kvar. Han var borta som om en kall vind dragit förbi honom. Ännu en gång transfererade jag mig men denna gång låg jag utanför Ravens herrgård. Avery kom utspringandes och jag låg stilla på marken med blod över hela munnen.
”Åh Lara, vad har du gjort”, sa han och tog varsamt upp mig och höll mig hårt mot sin vita skjorta som snabbt fläckades röd. Han bar in mig i huset och uppför ALLA trappor. Gick in sitt rum, det gröna rummet med utsmyckningar i silver. Han la sig i dubbelsängen och drog för draperierna. Han satte sig mot väggen och la mig mot sitt bröst. Jag rörde mig inte han bara la mig över honom. Klappade mitt hår. Strök det ur ögonen och skrattade lite tafatt åt mig. Trots att det inte var något tillfälle att skratta åt. Jag kunde verkligen känna paniken i honom. Han fortsatte klappa mitt hår, drog sina fingrar igenom det nu trassliga håret, drog löst och försiktigt. Det var i såna här stunder som jag önskade att jag levde.
”Om jag inte älskade dig som jag gör så vet jag inte vad jag hade trott, eller gjort för den delen Lara”, sa han och drog upp mig ännu mer i sin famn. Höll ett hårt tag om min nu ömtåliga kropp. Jag kände mig så delad. Som om jag låg i tusen bitar och bara en enda person kunde laga mig.

Då brände hela min vänsterarm och jag gav ifrån mig ett ljud som inte någon mänsklig varelse kunnat utgöra.
”LUGN LARA HELVETE!”, skrek han och skakade om mig.
”Ave…”, sa jag och hulkade. Trots att inga tårar kom. Han höll om mig igen.
”Han kallar på oss. Kanske Jess är där…”, sa han, jag hörde hur betoningen på hans röst att han inte förväntade sig det bästa.
Märket brände ännu än gång. Ännu värre än innan men varken jag eller Avery reagerade knappt.
___________________________________________

Lämna gärna en fin kommentar om vad just du tyckte, det värmer SÅOTROLIGTMYCKET så du förstår inte! ♥ Ska försöka svara på kommentaren också. ♥

Love /Trezzan™ ♥

OM DU INTE SKRIVER FORTSÄTTNINGEN INOM TYP 30 SEKUNDER KOMMER HELA MITT HUS ATT VARA RASERAT! Du skriver bäst vet du det! du skriver skitbra! så nu måste du har gjort ett nytt kapitel för att 1 need one capter! eller hur det nu stavas vem bryr
sig? det viktigaste är att du skriver!

Omg spänning, spänning, FEEELS.
Var sjutton tog Jess vägen?! Strange...
Lara vad gör du?! Man går inte och dricker upp människor på det där sättet, förklaring tack?!
Stackars Avery, Lara verkar vara en väldigt skum och läskig flickvän...
Okok nu vill jag ha MER. Annars måste jag nog avlivas, för det här är för bra. Gaaah. Älskar allt, puss

THERESE AKA SEPE VAD HÅLLER DU PÅ MED?!?!?

Vart har du gjort av Jessica, jag vet att du tänker göra nått med henne och jag kan sätta mitt finger på att det inte bådar gott! ÅHAHAHAAHFJPAFSJÖFAFJÖ

Och varför vart Lara super kåt på småpojkar i barer? Går runt som en liten vampyslampy, super och suger på oskyldiga! AJABAJA! Fast tycker hon skulle gå tillbaka till baren och hånglat upp brorsan 8D
hon får feting plus för att hon kasta in äckel Lucius i väggen höhöhö 8D


Jaha ja nu är Voldy galen och ska samla alla, lovar att han har nått pågång.....ha har Jessica...fången...bakbunden i sängen....NEJ VAD SÄGER JAG! USCH! Det här är ditt fel att jag tänker såhär :c
Tycker också att Avie har någon form av sinnesförrvirring då han ena sekunden är helt luugn och sen börjar gapa och skrika. Bestäm dig lilla gubben, DIN SYSTER ÄR BORTA. Pip pip iväg och låssas leta iaf! Hmm karlar säger jag bara...

Hej jag är inte alls flummig och jätte konstig i mina kommentarer..nejnej hejhej!!
NU HAR JAG SAGT MITT OCH DET VART INGEN KLOKARE AV SÅ DÄRFÖR SLUTAR JAG NUUUU..PUSS ♥

Hahahahaha jag önskade att jag kunde skriva det inom 30 sekunder! MEN jag vet inte vad som hänt med min kreativitetsförmåga allting blir bara bajs. D: RASERA INTE DITT HUS DÅ KOMMER JAG BYGGA UPP DET IGEN. Jag skriver verkligen inte bäst! Slår vad om att du skriver sååå mycket bättre sötnos! ♥ Haha jag ska försöka ge DIG ett kapitel tills imon för det är du såååååå värd! ♥ Tack för din übersuperkommentar som förgyllde min dag natt! ♥



MEN HAHA! Sluta ljug this shit sucks! Önskade jag kunde skriva bättre.... Jessica är bra på att försvinna I must admit, hon tänkte ta lite semester(fattar inte vad det är för fel på henne ibland... Kommer till mig och gömmer sig i min garderob...)
Den enda förklaringen för Lara är att hon äntligen blivit knäpp... OCH DET KRÄVDES INTE ENS AZKABAN! *suck*
För Avery är inte skum och läskig alls? ;o Du kan ta hand om Avery så länge! Lara måste rehabilitera sig lite tihi....
JAG SKA SKRIVA MER! Och fortare än förra gången det lovar jag dig! Herreminskapare.... Avliva mig för jag önskar jag kunde ge dig ALLT! ♥ Du är för bra bara så du vet. Puss. c: ♥



Hej Desireé. Therese håller på och möblera om sitt ansikte med skratt för hon flinar sönder åt din kommentar. ALLTSÅ SERIÖST. HAHA när jag läste din kommentar så blev jag sepeglad. För jagduvetjagärsepe... Men seriöst... Din kommentar var flummiiiiiiish! ♥
Jessica är i säkert förvar i min garderob don't worry. HON HAR DET SÄKERT MYSIGT MED SLENDER(somoxåborimingarderåb). Klart det inte bådar gott, hon är ju med Slender i skogen.

Lara älskar ju småpojkar i barer.. Så slampig är hon ju inte. Hon var ju hungrig. Det var ju lite som att gå på McDonalds... För helt ärligt, vem FAN raggar på en bar? xP Men hon kan ju inte hångla upp brorsan. Hon älskar ju Avery. Hon gillar inte Lucius det är det bara jag och Jessica som gör. TIHIH.

Voldemort är inte någon gammal pedofil med tomteskägg om du nu tror det Dessi... Men tro mig, han har något på gång.
Jag tror att Avery har lite mentalt sammanbrott, han har ingen pappa(som faktiskt älskade honom) och han har ingen mamma(som brydde sig mer om honom än Jess iaf..), och nu har han ingen syster. Han försöker väl bevisa att han inte bryr sig ett skit, men när det väl kommer till det så orkar han knappt hålla ihop sig själv längre. Han är ingen karl... Han är ju bara en pojke. ...

DU VAR VÄLDIGT FLUMMIG AND I LOVE THAT HAHAHAHAHA.
Lycka till med älsklingen i Kalmar du, för det blir heller ingen klokare på HAHAH! Puss! ♥

______________________________________________________

ALL MIN KÄRLEK TILL ER ALLIHOP! ♥

kapitel tomorrow yay!