Om Bellatrix föddes 29 år senare. [SV]

När kommer mer ???

Hej du fångade mitt intresse vilket är ytterst svårt xD men jag gillar din udda FF, den är inte som andra vilket gör det intressant att läsa det är lite konstigt o se Bella o Draco som ett par bara xD men annars jätte bra :p

Jag ska sätta mig och skriva lite nu! Håll ut! ♥

Över: Tack för att du läser! Haha jo, men meningen är att den ska stå ut lite, och Bella + Draco? Varför inte!?

Under? Försöka vaddå...? O_O

Jag ska försöka

Här kommer ett nytt efterlängtat kapitel! Jag har försökt att lägga ner mer tid på stavningen, men ingen är perfekt, så jag är rätt säker på att det finns små fel här och var!
Jag ska bli bättre på att skriva oftare och längre. Tack för att ni läser, ni är bäst!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 5 – En skadad och en orolig

”Här går det framåt fort märker jag!”, Bellatrix vände upp huvudet när hon hörde Loreens glada röst och fnissade till. Bellatrix hade inte tänkt på att Loreen också spelade i laget, och också var tvungen att vara där tidigare. Loreen stod framför henne och log. Hon lade armen om Bellatrix, som frågade ”Hur mycket såg du?”. Loreen log finurligt och sade ”Tillräckligt”. Hon blinkade med ena ögat åt Bellatrix och gick in i omklädningsrummet.
Bellatrix gick upp till läktaren, och slog sig ner bevid Crabbe, som oroligt tittade i en kikare bort mot Gryffindors läktare. Han tog kikaren från ögonen och såg oroligt på Bellatrix. ”Hermione kommer se oss om vi förtrollar hans kvast!”. Bellatrix himlade med ögonen. ”Då får ni väl förtrolla henne också, ni är faktiskt två stycken!” fräste hon. Hon vände bort huvudet och struntade i Crabbes invändningar.

Hon vände tillbaka huvudet mot dom när Slytherins lag kom utstörtande på planen. De applåderade och tjoade, och Bellatrix blev alldeles varm i magen när hon såg Draco, och en film spelades upp i hennes huvud, där hon och Draco snurrade runt tillsammans utanför ett snötäckt Hogwarts, men hennes tankar avbröts av Crabbe, som knuffade till henne ”Kolla Loreen!”, sade han upphetsat och ställde sig upp och skrek ”Wooohooo, you go girl!”. Bellatrix, som fortfarande halvt om halvt var kvar i sin dagdröm, såg sig förvirrat omkring, men fick ändå rätt snabbt syn på Loreen. Loreen stod på händerna på sin kvast, och hade precis sparkat iväg klonken. Hon svängde runt ett varv, som en trapetsdansare, och satte sig sedan normalt och log stolt. Bellatrix log och applåderade, hon hade redan förstått att Loreen var en våghals, men nu insåg hon på allvar att hon alltid kommer vara, bara lite värre än alla andra. Matchen fortsatte, Slytherin gjorde några mål, men Loreen släppte inte in ett enda! Hon var som en vägg, vilket gjorde hela Slytherin-delen av publiken upphetsad som aldrig förr, förutom Bellatrix, som satt och tittade efter Draco, som inte synts till på ett bra tag.

Men hon behövde inte vänta länge till, för strax kom både Draco och Harry flygandes med händerna utsträckta framför sig. De var högt upp i luften, och Draco knuffade till Harry för att han skulle försvinna ur vägen. Dock lyckades han inte, och Harry knuffade tillbaka. Han knuffade så hårt att Draco föll av sin kvast. Bellatrix drog efter andan, och reste sig snabbt upp från träbänken. Draco föll i marken med en duns, och rörde sig knappt. Madam Hooch blåste i visselpipan och flög fram till honom. Bellatrix lutade sig över kanten på läktaren för att uppskatta avståndet till marken. ”Cirka 25 meter...det kan gå..” sade hon tyst för sig själv, och började häva sig över kanten för att hoppa ner på planen, men avbröts av Crabbe, som lade handen på hennes axel. ”Bellatrix, gör det inte. Det räcker med en skadad”. Bellatrix såg hur allvarlig han var, och hon sprang istället så fort hon kunde, med tårar i ögonen upp till sjukhusflygen, där Draco låg medvetslös i en säng..

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hur ska detta gå? Om jag känner Bellatrix rätt, så kommer Harry få det hett om öronen..

Grymt! Mer mer mer!

Yey, helnice!

*Gillar*
Åsum fanfic ♥♥

Meer nuu älskar den ♥

Bäst!