Sjunde året, det värsta, bästa året

Fortsätt gärna skriva kapitel i den här hastigheten!

Here you go! Love you all ♥


Kapitel 50


”Jag är gravid.” upprepade Ida när Draco inte sade något.
Tystnaden låg som ett tjockt täcke över dem och dränkte alla andra småljud runt omkring dem. Heta tårar rann längs Idas kinder samtidigt som hon studerade Dracos ansikte som var outgrundligt.
”Va?” kom det till slut från hans läppar och han såg henne äntligen i ögonen.
”Jag är gravid, Draco.” upprepade hon försiktigt.
”Jo, jag hörde det.” svarade han för lugnt. ”Men hur? Vi har ju för fan varit försiktiga!”
”Jag vet, men det där hjälper inte alltid…” Ida avbröt sig när Draco plötsligt reste sig och började snabbt gå fram och tillbaka i rummet. Han gick så länge och han hade fortfarande ett outgrundligt ansiktsuttryck. Arg? Förvirrad? Ledsen? Kanske alla tre? Ida däremot stod fortfarande kvar på samma plats. Till slut vände han sig mot henne och ställde sig framför henne. Draco drog Ida intill sig i en mjuk omfamning.
”Förlåt.” mumlar han. ”Hur mår du? Vad ska vi göra?”
Ida säger ingenting, hon känner att paniken växer inom henne. Hon drar djupa andetag och Dracos värme och doft får henne att inte tappa kontrollen. Hon drar honom närmare intill sig och känner fler tårar komma.
”Jag är rädd.” kvider hon.
Draco håller hårade om henne.
”Du behöver inte vara rädd.” viskar han. ” Vi fixar detta, hur du än väljer att göra.”

Ida sover inte den natten. Istället ligger hon vaken och lyssnar till Dracos djupa andetag. För henne är det minst lika rogivande som att sova.
Tankarna snurrar runt som uppspelta pixignomer och det enda som binder alla tankar tillsammans är ordet bebis. Hon vet att det tekniskt sett inte är en bebis än, men det kommer det att bli om hon inte tar bort det. Och det är en utav de alla tankar som snurrar runt mest frekvent där uppe, om hon ska ta bort det eller inte. Den första instinkten är ja, självklart måste hon ta bort det! Vem ska ta hand om det och försörja det? Dessutom är hon alldeles för ung för att bli mamma.
Men ändå. Ändå finns de andra tankarna. Det andra alternativet. Att behålla det. Ida är inte redo för ett barn, men vem är alltid helt redo första gången? Hon visste att hon kunde klara det, och att hennes drakstudier efter Hogwarts kunde vänta ett litet tag. Och helt ärligt visste inte Ida om hon skulle kunna genomföra en abort och därmed släcka ett potentiellt liv…
Ida och Draco hade fortfarande inte pratat om det. Hon hade tänkt att de skulle göra det, men hennes hals hade snört ihop sig så hårt att hon inte fick fram ett ord. Det enda Draco hade sagt var de lugnande ord han viskat i hennes öra ändå tills han själv somnat. Hon ville väcka Draco, få honom att hålla om henne natten igenom. Men Ida lät bli, han skulle åtminstone få sova natten igenom.

”Ida?” mumlade Draco sömndrucket morgonen därpå.
Ida öppnade ögonen som hon låtit vara stängda i hopp om att det skulle lura hennes kropp till att somna.
”Har du sovit något?” frågade han. Ida ruskade på huvudet.
”Jag kunde inte.” svarade hon hest. ”Jag tänkte.”
”Hur vi ska göra? Vill du göra abort?” Ordet abort lät hårt när det kom från Dracos mun och Ida ryckte nästan till.
”Jag vet inte.” mumlade hon. ”Jag har tänkt över det hela natten men har fortfarande inte kommit fram till hur jag vill göra.”
”Men hur har du tänkt att vi ska göra om du behåller det? Hur ska vi försörja barnet?” Ida kunde trots omständigheterna inte låta bli att bli lite varm inombords då Draco inte uteslöt sig själv i den här frågan.
”Jag har lite sparpengar och så har jag en fond på Gringotts som mina föräldrar sparat ihop. Och jag tror att de skulle kunna hjälpa oss i fall det skulle krisa sig.” sade hon.
”Det tror jag också, men har du även tänkt på vad du utsätter dig själv för?” frågade han och satte sig upp i sängen. ”Vill du, på riktigt, riskera dina drömmar?”
”Drömmar kan vänta.” sade Ida. ”De försvinner inte. De dör inte.”
”Just nu låter det som om du vill behålla det.”
”Men jag vet inte, Draco! Kanske…” sade hon och försvann under täcket.
”Och du är fullkomligt mogen för att bli förälder…”
”RETA MIG INTE NU.” gormade hon underifrån täcket.
”Okej, lugna ner dig nu.” sade Draco och hon kände hur han strök hennes rygg på täcket.
”Om du nu skulle bestämma dig för hur du ska göra finns det en annan sak vi måste göra också.” sade han sen och Ida väntade tålmodigt på att han skulle fortsätta prata. Draco drog ett djupt andetag. ”Ska vi behålla det måste vi gifta oss.”

ÅHNEJ Ida var smart och gör abort nu ska bli spännande att se hur det blir..

WHUT


VARFÖR BEHÖVER DE GIFTA SIG Ahdiludsghido0hsgöoufh nooooooo

Superduper bra.
Måste ha mer

Såååå braaaaaaaa!!
Vilken lättnad för Ida att Draco tog det så bra!!!!
Längtar efter nästa kapitel!

Asså jag ha inte varit aktiv på evigheter på mugglis på grund av att jag mått dåligt, men gud vad glad jag blir när jag upptäcker att du skrivit fyra underbara kapitel som jag nu kunnat läsa och asså... Omg vad du äger på att skriva, I can't! Jag ha sagt det förr, men det tåls att höras igen! Please bli en författare och skicka mig en signerad kopia av din bok eller nåt! Älskar denna ff trots att Draco ha en sådan "positiv roll" eller vad man ska säga xD sagt typ allt detta för me, äsch, jag är tjatig!
Men måste säga att jag älskade ögonblicket då Snape misstänkte att Ida va gravid... Började tänka på denna bild:
Men jag längtar till nästa del!!! ♥

sista kapitlet påminner mycket om twilight tycker jag

96hpevanescence är den här helt död?

Tycker att den är så otroligt bra- så det skulle vara VÄLDIGT tråkigt!

Jaaa, fortsätt! Saknar och läsa denna... 96hpevanescence