Sjunde året, det värsta, bästa året

Ny läsare här!!

Jag blir kär i din Draco, du beskriver honom så bra!!!!! Älskar vad du än skriver!!! Du är verkligen jätteduktig!

Mer, snälla

Yes, händer kanske inte så mycket i detta kapitlet men lite ehe, mysigt är det väl

Enjoy!


Kapitel 48


Ida vaknade upp morgonen därpå, med något som liknade skam i kroppen.
Merlin, varför grät jag? Jag visste att det skulle dröja mellan varje brev de eventuellt skulle skicka och jag visste att jag skulle sakna dem. Ändå kommer draktårarna. Och så skällde jag på Draco.
Ida stönade högt och glömde helt bort att hon inte var ensam i sängen.
”Stöna inte så högt om du inte har en anledning.” mumlade Draco och gnuggade sömnen ur ögonen.
”Förlåt.” sade Ida och kröp närmare honom. ”Ibland glömmer jag liksom av att du sover tillsammans med mig.”
”Jag är alltså så obetydlig när du så lätt glömmer mig?” sade han och lyfte på ena ögonbrynet.
”Absolut, fullständigt betydelselös och oviktig.” viskade hon och pussade honom på näsan innan hon rullade ur sängen. Ida plockade åt sig sin skolklädnad och gick in på toaletten för att duscha. Vattnet hade knappt börjat bli varmt när hon hörde toalettdörren öppnats.
”Är det helt olämpligt att fråga om jag får vara med?” Ida vände sig om och studerade hans allt annat än oskyldiga ansikte.
”Olämpligt ja, men du har tillstånd att vara med.” sade hon och blinkade.

Vid frukosten satt Ida bredvid Dean och Seamus. Ida kände hur Draco studerade henne medan hon otvunget förde ett samtal med sina Gryffindorvänner. Hon blev irriterad på Draco som tvunget måste övervaka henne, eller mest Seamus men han skulle ju aldrig göra ett närmanden på en sådan offentlig plats. Till sist mötte hon hans granskande blick med ett hårt ansiktsuttryck som till slut fick honom att engagera sig mer i sina frukostägg.
”Ojoj, hur illa ute är han?” frågade Dean och höjde roat på ögonbrynen.
”Inte lika illa ute som sig om du inte lägger din näsa i blöt.” snäste Ida.
”Någon är visst på dåligt humör idag!” sade Dean och flinade stort men ångrade sig genast när han såg Idas blick.
Ginny dök helt plötsligt upp från ingenstans vid Idas andra sida och nappade åt sig ett rostat bröd.
”Inget än?” frågade hon Ida som skakade på huvudet.
”Det är säkert därför du är på mindre bra humör idag.” sade Seamus och försökte sig på ett halvleende. Ida kunde inte hjälpa att hon tyckte synd om Seamus. Sedan de kom tillbaka efter jullovet hade Seamus varit nedstämd och hållit sig för sig själv.
”Jag tror det också.” sade Ida och log tillbaka mot honom där han satt mittemot henne. Han besvarade henne leende med ett som påminde så mycket om hans gamla, vanliga leende som hon saknade något innerligt. Hon saknade hur allt hade varit innan, när hon och Seamus bara var vänner utan något annat inblandat, när alla var på Hogwarts och ingen var ute på andra bestyr. Samtidigt på den tiden var hon inte tillsammans med Draco och när de väl blev det så kände de sig tvungna att hålla förhållandet hemligt. Så tiden hon egentligen saknade allra mest var hösten efter att deras förhållande blivit offentligt, Seamus höll sig på sin kant och alla var fortfarande på Hogwarts. Hon skulle göra vad som helst för att få tillbaka allt det där.
”Få tillbaka vad?” frågade Seamus. Hon hade tydligen sagt det sista högt och rodnade lätt.
”Ingenting, jag tänkte bara.” svarade hon bara fast hon kände att gråten inte var långt borta.

Det dröjde ända till början av februari innan Ida och Ginny äntligen fick ett brev från Harry, Ron och Hermione. En okänd liten brun uggla lämnade brevet till dem på kvällen när det bara var Ida och Ginny kvar i uppehållsrummet. Brevet var kort och lydde:

Vi mår bra, den första prylen är omhändertagen efter mycket jobb. Vi älskar er.

Ingen underskrift. Men allt var bra och den första horrokruxen förstörd. Ida och Ginny grät och pratade en liten stund innan de bröt upp för kvällen och gick och lade sig.
Morgonen därpå vaknade Ida upp och kände sig nästan bakfull, trots att hon inte druckit något sedan i julas då hennes far hade bjudit henne och Draco på en eldwhiskey var.
Hon gick ensam ned till Stora Salen efter att ha gjort sig i ordning och väl nere upptäckte hon att ingen annan tagit sig ner än från hennes årskurs. Men trots det var det ändå stimmigt i salen.
Hon tvekade lite innan tog till sig äggröran som stod onödigt nära den rökta makrillen. Hon plockade åt sig lite rostat bröd också innan hon började äta av sin frukost. Men ju mer hon åt av äggröran, desto mer illamående blev hon.
Merlin, jag måste kräkas! tänkte hon och reste tvärt på sig och småsprang ut från Stora Salen. På vägen ut mötte hon Draco som genast såg att något var fel.
”Ida, vart ska du? Hur mår du?” frågade han och grep tag i henne.
”Släpp mig! Jag måste spy!” fräste hon mot honom utan något försök att linda in orden. ”Jag måste till flicktoaletten!”
Draco tog henne i hennes ena hand och sprang mot den närmaste flocktoaletten och ledde in henne in i det första lediga båset. Just den här toaletten var lyckligtvis tom på andra flickor. Ida hann knappt sätta sig på huk framför toaletten innan hon kräktes. Draco höll undan hennes hår och försökte själv att inte bli illamående.
”Förlåt.” flämtade Ida när hon var färdig och torkade svetten ur pannan. ”Jävla makrill.”
”Åt du makrill? Jag trodde du…”
”…var allergisk mot det ja, men jag åt inte det. Men makrillen låg nära äggröran som jag åt av.” sade Ida och ställde sig upp.
”Hur känner du dig?” frågade Draco.
”Äcklig och skakig.” sade hon och skrattade lite. Draco kramade henne och viskade mjuka ord i hennes öra när de plötsligt hörde en gäll flickröst viska.
”Det är en pojke här inne!” Ida och Draco skrattade bara.

Mera ♡

OMG!! Vad bra!!!!!!!
Jag hoppade till av glädje när jag såg att det kommit ett nytt kapitel!

Som jag sagt tidigare tycker jag supermycket om "din" Draco och tycker att han verkar sjukt snäll!
Jag tycker också jättemycket om sättet du skriver på och tycker att handlingen är BRAAAAAAAAAAAAAAAAA+ några hundra A:n!!!!!

Jag trodde först Ida var gravid men kanske inte...? Skulle bli en väldigt bra plot twist annars

Naw, tack för att ni finns ♥

Verkar ha kommit in i ett flow eller liknande! Här kommer ett lååångt kapitel, men det är lite roligt!

EDIT: En sak till! Jag har i det första inlägget för den här ficen lagt upp så man kan klicka sig fram till alla kapitel via länkar till just den sidan som ett eller två kapitel ligger på. Tänkte det kunde vara lättbehändigt! Kramis-bananis!


Kapitel 49


Senare samma dag var det dags för duellklubben att ha sin första övning. Ida hade sedan terminens början jobbat på ett passande upplägg tillsammans med professor Snape som skulle passa alla som vill träna upp sin duelleringsförmåga. Ida trodde att hennes förhållande med Draco hade gjort att Snape såg annorlunda på henne nu, inte lika…hatiskt. De hade även övat tillsammans mest för att träna upp Ida som var lite rostig i sina rörelser samt att se på hur hög nivå hon egentligen låg på. Hon var långt ifrån samma nivå som Snape, men han var ändå imponerad över henne. Det var också viktigt att de övade med varandra för att de var ju även tvungna att kunna demonstrera inför eleverna.
Men de hade bestämt sig för att det var bäst att börja på samma sätt de försökt med förra gången, försvarsbesvärjelser. När alla väl bemästrat det kunde de börja med attackformler och förbannelser, av de mildare slagen till en början förstås. Snape hade förvånansvärt nog varit tveksam till att lära ut förbannelser till så unga elever, men Ida inflikade med att de befann sig i krig och att dödsätare knappast skulle tveka över att förhäxa en människa bara för att det var ett barn. De hade även diskuterat åldersgräns, men kommit fram till att de inte skulle ha någon då alla som ville lära sig skulle få det.
Vid klockan åtta hade professor Snape flyttat på elevhemsborden vid sidan om i Stora salen och Ida hade placerat ut mattor på golvet ifall någon försvarsformel skulle bli extra stark.
Snape öppnade dörren och folk som väntat utanför strömmade in. De var ungefär så många som Ida hade trott att det skulle vara, ungefär en fjärdedel av skolans elever, vilket inte direkt gjorde henne mindre nervös. När alla verkade ha kommit in och Snape stängt dörren tog hon till orda:
”Välkomna allihopa.” började hon och hörde hur rösten darrade till på slutet. ”Detta är som ni vet duellklubben och jag är Ida Crawett, huvudansvarig för duellklubben. Men som ni…”
”Är du huvudansvarig?” avbröt Zacharias Smith spydigt och Ida fick en enorm lust att strypa honom. ”Du är ju bara 17! Hur kan du veta…”
”Håll käften Smith!” fräste Seamus och Draco samtidigt och båda stirrade fientligt på honom.
”Det är bra så!” snäste Snape. ”15 poäng från Hufflepuff Smith, på grund av ditt avbrytande och nedvärderande sätt samt 5 poäng från Gryffindor Finnigan, för opassande språk! Det är professor Dumbledore som tillsatt miss Crawett som huvudansvarig och är det någon som har något problem gällande det får han eller hon ta upp det med rektorn! Och om det nu trots det inte passar sig att ha miss Crawett kan den personen lämna salen NU!” Snape verkade inte ha ”hört” att Draco också käftade emot Smith.
Ida var just nu väldigt röd i ansiktet, både av förargelse på Zacharias och förlägen tack vare professor Snape och Seamus. Ida nickade tacksamt till både Seamus och professor Snape innan hon fortsatte.
”Det jag skulle ha sagt innan jag så oartigt blev avbruten var att jag till min assistans kommer ha professor Snape vid min sida under de flesta av tillfällena, men att jag ibland ensam kommer leda duellklubben.” Idas röst darrade inte längre. ”Vi kommer att träffas minst två gånger i veckan, tider och uppläggen för varje träning kommer att sättas upp på era anslagstavlor i respektive uppehållsrum. Varje träning är inte obligatorisk, krockar tillfället med en annan aktivitet får ni själva välja om ni vill vara här eller där.”
”Så dessa möten är inte obligatoriska?” frågade Parvati.
”Nej, du kan välja vilken tillfällen du vill dyka upp på och vilka du vill avstå från.” sade Ida. ”Några andra frågor?”
”Vi kommer alltid att vara här?” frågade en liten andraårselev från Ravenclaw.
”Ja, vi kommer alltid att vara här.” svarade hon. ”Något annat?” Tystnad.
”Ja, då börjar vi väl då!” sade Ida och log. Hon började gå igenom teorin för försvarsmagi, varför de började med just det samt att de skulle lära sig använda en Protego-besvärjelse.
”Jag och Professor Snape ska demonstrera formeln för er nu. Sjunde- och sjätteårselever, i den här duellklubben har ni endast kompetenta undervisare som vet hur man utför en Protego-besvärjelse!” sade Ida och syftade på Lockmans usla demonstration under Idas andra år och första möte i duelleringsklubben. De äldre eleverna skrattade medan de yngre såg oförstående ut.
Ida ställde sig mitt emot Snape på 5 meters avstånd och bugade innan hon lyfte trollstaven.
”Redo när ni är det professorn.” sade Ida pillemariskt medan Snape bugade för henne och lyfte sin egna trollstav.
”Ni eller jag, miss Crawett?” frågade Snape.
”Varsågod, sir.” sade hon och koncentrerade sig.
”Expelliarmus” utropade professor Snape samtidigt som Ida ropade Protego och blockade besvärjelsen. De yngre eleverna drog chockat efter andan för att professor Snape skickat en besvärjelse mot en elev! Spridda applåder hördes och Ida neg lätt.
”Dela in er i par.” sade Ida. ”Använd Rictumsempra när ni ska träna på att använda Protego. Inga andra förhäxningar är tillåtna då vi alla är på olika nivåer. Ha i åtanke att även jag har rätten att dra poäng från respektive elevhem som försteprefekt och förekommer det andra förhäxningar kommer jag inte tveka att använda den förmånen. Varsågoda och börja!”
De var ett jämt antal i gruppen så ingen hamnade ensam.
”Bra jobbat, miss Crawett.” sade professor Snape som ställt sig bredvid henne.
”Tack, sir. Och tack för att ni sade till Smith.” sade Ida.
Snape svarade inte på detta utan studerade eleverna när de kastade sina första skyddsbesvärjelser, med mixade resultat.
”Det ser ut som om Draco och mr Smith hamnat i ett par.” sade Snape samtidigt so Ida själv såg det och hon stönade lågt.
”Jag får väl hålla ett extra öga på Draco…” sade Ida och började gå runt bland eleverna för att berömma dem och ge dem tips för att förbättra sig samtidigt som hon höll koll på Draco. Men det räckte bara att hon vände ryggen till i två sekunder så hörde hon hur någon landade hårt på golvet och drog efter andan. Ida visste redan att det var Smith som låg på golvet när hon vände sig mot platsen där för en liten stund sen både Draco och Zacharias stått. Ida gick behärskat fram till Draco och såg honom stint i ansiktet.
”Det där var knappast en Rictumsempra-förhäxelse mr Malfoy.” sade Ida och höjde på ögonbrynen. ”Det blir 15 poäng från Slytherin då du inte följde instruktionen som jag tydligt gav dig!” 
”Han förolämpade mig! Och dig!” sade Draco till sitt försvar.
”Det struntar jag i Draco! Det borde du också göra!” brusade hon upp. ”Du är bättre än så.”
Ida vände sig mot Zacharias.
”Och 5 poäng från Hufflepuff för provocerande mr. Smith.” tillade hon.

En timme senare avrundade de och avslutade duellklubbens första möte. Ida gav dem alla tillåtelse att gå och hon började plocka ihop.
”Du får gärna fortsätta kalla mig mr Malfoy i sovrummet.” sade Draco plötsligt bakom henne och hon rodnade för hon visste att professor Snape hade hört.
”Äsch, håll tyst Draco.” sade hon.
”Menar du inte mr Malfoy?” frågade hon och hon visste att han flinade. Ida vände sig mot honom.
”Gå till mitt uppehållsrum så ses vi där sen.” viskade hon och blinkade. Draco blinkade tillbaka och började nonchalant gå ut från salen.
”Professorn.” sade han när han passerade Snape som bara nickade mot honom. Ida fnissade tyst för sig själv.
Plötsligt kände hon hur hon behövde kräkas igen. Hon försökte förtvivlat hålla tillbaka det, men hon kände hur det tryckte på allt mer. Till sist var det för sent att springa mot närmaste toalett så hon skulle få göra något hon absolut inte ville göra. Kräkas framför Snape.
”Förlåt mig Professorn.” sade hon och förvandlade närmaste matta till en hink och spydde i den. Snape skyndade sig fram till henne medan hon med en ynklig handgest försökte hindra honom.
”Hur mår ni egentligen ms Crawett?” frågade han med något som liknade bekymmer i rösten.
”Det är bra, men jag åt av äggröran i morse som hade stått nära makrillen.” sade hon och tittade upp i hans fundersamma ansikte. ”Jag är allergisk.”
”Det tror jag säkert miss.” sade Snape samtidigt som han granskade henne som om han aldrig sett henne innan. Ida började känna sig obekväm och använde Evanesco på sin spya och såg den försvinna.
”Miss Crawett, jag tycker ni borde uppsöka madam Pomfrey.” sade han till slut.
”Professorn, förlåt mig men detta har hänt tidigare. Jag behöver inte söka upp någon sköterska.” sade Ida.
”Jag säger det inte på grund av fisken.” sade han och hon tittade oförstående på honom. Hon blev nästan rädd när hon såg att hans gulaktiga hy fick en rödaktig ton, han var generad.
”Frågan jag kommer ställa nu är väldigt obekväm för mig som man att ställa.” sade han och såg henne i ögonen.”Men miss Crawett, när hade ni er senaste menstruation?”
Ida blev så chockad av frågan att hon höll på att ramla omkull. Hur kunde han ställa en sådan fråga? Vad hade det med saken att göra? Hon hade ju mens för bara… Ida var tvungen att tänka och räkna igenom nästan 7 gånger innan hon med skräck i ögonen såg upp i ögonen på Snape. Kräkningarna, humörsvängningarna och hennes bröst som hade växt…
”Åh Merlin.” viskade hon.

Draco låg på hennes säng när hon kom tillbaka upp.
”Äntligen! Jag trodde aldrig du skulle komma ms Crawett!” sade han samtidigt som han kastade sig ur sängen och gick mot henne medan han log lömskt. ”Det är nästan så jag vill ge dig straffkommendering…”
”Draco, sluta!” sade Ida och drog sig undan från honom när han närmade sig henne.
”Vad är det?” frågade han och lät rädd.
”Draco…” viskade Ida med tårar rinnandes nedför kinderna. ”Jag är gravid.”


_____________________________________________________

Omg Snape va söt han är.
mera please♡

Vad kommer att hända nu??????????

Sjukt bra kapitel i vilket fall som helst!!

Hoppas att nästa kapitel kommer snart!!!

Vad sa jag?? ♥ BRA PLOT TWIST