Sjunde året på Hogwarts

(ok men då måste ju Harry dö :p ja jag tänkte det :p)

Jag vet inte hur det gick till men på något sätt lyckades jag somna. Jag hörde hur en nyckel vreds om jag ställde mig upp och Yaxley kom in
- har du trevligt? Frågade han och hånlog, jag spottade honom i ansiktet.
- din satans ungjävel. Sa han och drog ut mig ur cellen och upp till pappas rum. Pappa satt med ryggen mot dörren och vände sig om när vi kom in
- hon kan gå själv. Sa han till Yaxley som bugade och försvann. Jag stirrade på pappa som såg på mig
- är du kall? Frågade han
- de vet du att jag är. Vad vill du? Jag stirrade iskallt på honom.
- jag vill inte att du gifter dig med Draco. Sa han strängt
- vi har redan haft den här diskussionen. Svarade jag trött
- ja men den här gången ska du få två alternativ. Antingen avblåser du bröllopet eller så dödar jag Draco och hans familj samt de där Grangers och James. Sa han kallt och jag såg på honom.
- de har ju inte gått så bra hittills. Sa jag kallt
- den här gången tillfångatar jag dem personligen. Sen låter jag Bella och grårygg ha sitt roliga med dem. Draco torterar jag själv och du ska få se på hela tiden. Sa han tort, jag såg på honom och visste att jag inte kunde göra något. Jag böjde huvudet och svarade
- som du vill. Om jag inte gifter mig låter du mina vänner vara då? Sa jag med gråten i halsen
- klart jag gör. Och nu lär du dig kanske att vänner bara är till besvärr. Sa pappa tort och kallade på Yaxley som tog mig tillbaka till slottet. Jag mötte Draco, Sally, Viole och James i entrén. De såg glatt på mig. De ville krama mig men jag puttade bort dem
- håll er borta från mig. Sa jag och tårarna började rinna. Jag tog av mig ringen och gav den till Draco
- du får tillbaka den här. Jag kan inte gifta mig med dig. Sa jag och tårarna rann ner för kinderna innan jag sprang ut ur entréhallen och ner till trädet vid sjön

När Draco frustrerat berättat vad som hänt så skyndade vi oss ned mot grinden i förhoppning att hon skulle komma tillbaka.
Vi satt vid grinden länge och tillslut började vi frysa. Det tog en kvart att övertala Draco och James att gå upp mot slottet igen, men tillslut så.
Vi satte oss på entréhallens golv och väntade ytterligare långt tid.
Plötsligt öppnades porten och Cara kom in.
Alla reste sig upp, med tanken att krama henne. Men väl vid henne så blev vi bortbuttade.
Hon tog av sig ringen och tryckte den snabbt på Draco.
-"Du får tillbaka den här, jag kan inte gifta mig med dig. " Sa hon och försvann sedan ut igen.
Jag såg hur min bror tappade både ringen och balans sinnet. Han ramlade omkull och satte sig sedan upp och började skaka.
Han tryckte handen för munnen och tysta tårar rann ut över kinderna på honom. Jag satte mig bredvid och lade armen runt honom, på samma sätt som han brukar trösta mig.
Blaise och James skyndade ut efter Cara.

Jag trodde aldrig tårarna skulle sluta rinna. Jag visste att jag sårade Draco och jag hatade mig själv. Om jag tog livet av mig skulle allt kanske sluta. Tänkte jag. Jag såg James och Blaise komma. De satte sig bredvid mig och båda såg på mig men sa inget.
- han hatar mig inte sant? Var det första jag sa mellan snyftningarna. Blaise la armen runt mig
- varför Cara? Var allt han frågade
- de var inte ditt val eller hur? Sa James och jag skakade på huvudet.
- han kommer döda er allihop ifall jag gifter mig. Han sa att han skulle låta Bella och Grårygg tortera er. Han skulle själv ta hand om Draco och jag skulle få se på. Jag var tvungen och skydda er. Jag kan inte låta er dö! Sa jag skräckslaget och Blaise försökte trösta mig
- jag vet inte vad jag ska säga Cara. Sa Blaise och jag bara skakade på huvudet
- jag kanske ska hoppa från ett av tornen så har han ingen hållhake på er. Sa jag uppriktigt och det verkade som en bra utväg
- tänk inte ens tanken. De kommer inte bli bättre. Sa Blaise och jag nickade svagt
- Blaise kan du förklara för Draco. Jag klarar inte av och se honom just nu. Sa jag ledsamt och Blaise nickade förstående och gick tillbaka tull slottet och jag satt kvar med James
- vad ska jag göra? Jag såg på James för första gången med hopplöshet i blicken

Jag drog med handen över min brors rygg, han hade rödgrånta ögon och en skakande underläpp. Det skar i hjärtat att se honom i det här tillståndet.
Efter en stund kom Blaise upp igen, han satte sig på andra sidan av sin bästa kompis och kollade på honom.
-"Cara gör det här för att rädda livet på oss alla." sa Blaise. Jag kollade oförstående på honom.
-"Hon berättade att han kommer döda er allihop ifall hon gifter sig. Han sa att han skulle låta Bella och Grårygg tortera oss. Han skulle själv ta hand om dig Draco och Cara skulle få se på." fortsatte Blaise och kollade lidande på Draco.
Min bror kollade arg upp i taket.
-"VAD VILL HAN MIG!?" Skrek han högt och lade sig argt ner.

Jag såg på James han visste inta vad han skulle svara.
- jag måste prata med de andra särskilt Draco. Sa jag och reste mig. James kom efter o jag log lite.
-VAD VILL HAN MIG? Hörde jag Draco skrika och jag såg olyckligt på honom
- de är inte dig han vill något. Han vill plåga mig, han vill kunna bestämma över mig. Sa jag olyckligt och Draco mötte min blick. Jag såg lidandet i dem och han såg mitt. De kanske inte är meningen att vi ska vara tillsammans?
- Cara... Sa han med gråten i halsen
- jag ville bara säga hur ledsen jag är att jag drog in er i det här. Jag tänkte säga hejdå. Jag tänker ge mig av ett tag. Sa jag och började gå mot trappan men Draco tog min hand och jag såg på honom. Han reste sig upp och såg på mig
- Cara de spelar ingen roll vad han säger. Jag tänker vara tillsammans med dig ändå. Sa han och jag kände tårarna rinna ner för kinderna
- Draco... Jag kan inte. Jag vill inte att ni ska dö! Sa jag och försökte gå där ifrån
- Cara jag kan lika väl dö på en gång om jag inte får vara tillsammans med dig. Sa han uppriktigt
- Säg inte så. Jag vill inte se nån av er dö. Sa jag och såg på dem
- de är vårat val. Jag står vid din sida vad som än händer. Sa han och satte på mig ringen igen och la armarna runt honom.
- men Draco de är deras liv också. Jag kan inte offra deras liv för att jag ska vara lycklig med dig. Sa jag och såg på de andra
- jag tar risken. Sa Blaise och ställde sig bredvid oss och la handen på min axel. Jag log mot honom och såg sen på de andra

"Jag är med bara jag inte får se... bara jag inte får se Bellatrix Lestrange" sa jag.
"Varför är du så rädd för Bella?" frågade Blaise mig.
"Jo, min syster Hermione blev nästan dödad av henne och hon dödade Sirius och Sirius var som min, Hermione, Ron och Caras gudfar. Jag kommer ihåg när han bjöd mig och Cara på godis. Han var ju Harrys riktiga gudfar" sa jag och då fall en tår. "Sen dog han av.. ja av Bellatrix så därför tycke jag inte om mig och hon tycker INTE om mig" sa jag.

Jag såg på Sally
- ingen fara. Hon ska inte få röra nån av er. Sa jag och kände en ny kraft inom mig
- Cara? Draco såg på mig och han ryggade tillbaka när mina ögon var röda, precis som pappas.
- jag är trött på det här. Jag kan spela de här spelet med. Sa Jag och drog av mig medaljongen.
- Cara? Är det här verkligen så smart? Jag menar ska du verkligen bråka med honom. Sa Blaise försiktigt
- jag ska ge honom ett ultimatum. Jag tänker inte stå här och se på när han försöker döda er. Sa jag och gick upp till mitt rum och tog fram baselisktanden som jag fått när jag var liten.
- pappa. Sa jag argt. Jag hörde ett mumlande till svar.
- jag tänker inte gå med på ditt erbjudande. Sa jag kallt och jag kände hur pappa började bli lite orolig. Han märkte att jag hade fått ny kraft
- jag ger dig två alternativ. Antingen låter du mina vänner vara eller så förstör jag medaljongen och den här gången menar jag det! Du kan ju se efter själv. Sa jag jag kände hur pappa såg igenom mina ögon. Jag hade tanden mot medaljongen och var beredd att förstöra den. Jag kände pappas ilska och hur ont de gjorde när han drog sig tillbaka.
- ok jag tror dig. Låt den vara. Jag antar att vi har ett
dödläge här. Jag trodde aldrig du skulle vända dig mot mig.
Sa han och jag fnös
- du borde inte vara förvånad. Så som du behandlat mig
de senaste året borde jag gjort de för länge sedan. Och du
har fel, vänner kan stärka en. Sa jag och bröt kontakten
Jag la mig utmattat ner i sängen. Jag visste att han skulle hålla sin del. Jag somnade av utmattning

Jag gick till Gryffindors sällskapsrum och la mig och somnade.

Jag vaknade med ett ryck. Jag drömde att Draco dog. Jag vaknade och hade blod på händerna. Först trodde jag att jag dödat Draco men sen såg jag att de var mitt eget. Jag förstod inte vad som hänt men hela händerna var sönder skurna. Jag reste mig och gick sakta till sjukhusflygeln. Pomfrey gav mig en äcklig dryck och bandagerade sedan dem. Och jag styrde mina steg mot Snapes kontor han öppnade och såg på mig
- Cara är du ok? Jag skakade på huvudet och gick in. Jag satte mig och berättade allt. Snape sa inget utan bara lyssnade.
- o Cara jag är ledsen. Sa han och gav mig en kram. Han såg på mina händer
- jag antar att de är pappa. Han vill väll plåga mig på något sätt. Mumlade jag och Snape nickade.
- Du kan sova här i natt. Sa han och jag nickade
- ta min säng. Jag måste ändå jobba. Sa Snape
- så då är stunden här när far och dotter kommer ha en viljornas kamp. Sa Dumbledore och jag log
- du fick rätt som vanligt. Sa jag och mindes ett möte för flera år sedan. Dumbledore hade på känn att de var jag som skulle avgöra hela kriget och han får kanske rätt. Jag sa god natt till de båda och la mig i Snape sängs. Det känndes tryggt att han var i samma rum. Snape är som den far jag aldrig fick. Tänkte jag innan jag somnade

(är inte Dumbledore död?)