privat mellan Nepflite och Rei Hino

Han lyssnade på det dom sa. han försökte att inte tänka på sina föräldrar. Han gillade inte tanken på att behöva bo i skogen för all framtid.
"Jag tänker göra mitt bästa för att lära mig det som jag behöver" sa han och hoppades det skulle bli änklare en vad han trodde.

Jane suckade och sa.
- Och vi hoppas du också förstår att du aldrig kan träffa dina föräldrar igen.
Men jag jag vet att du kommer att klara det Vincent.

Hon tittade upp i himlen och lyssnade på fåglarnas kvitter.

"Jag förstår det" sa han och tittade ner I marken. Han ville se dom igen men han förstod att det inte skulle gå.
"Så hur ska vi börja med allt vi måste göra" frågade han och undrade gur lång tid det igentligen hade tagit för dom. Han hoppades att han inte skulle göra bort sig.

Jane såg på honom och sa.
- Och det är därför vi också måste flytta.
Om du fortsätter bo i staden så kommer de till slut att se dig och det får de inte göra.

Miranda såg på honom och sa.
- Ja vi får börja med att ta hit människor och så får de springa och så får du jaga dem så.
Men för att du ska lära dig hantera blodtörsten så måste vi även få hit människor och låtsats att du gått vilse och att du måste hitta till en specifik plats.

"Ska vi flytta långt bort" frågade han och tänkte på hur han skulle missa sitt hem men han visste att det var nödvändigt. Han tittade mot Miranda och nickade långsamt.
"Finns det fler saker jag behöver lära mig?" Frågade han nyfiket. Han ville verkligen klara allt men han förstod att det skulle bli svårt.

Jane nickade och sa.
- Tillräckligt långt bort för att de inte ska kunna se dig.
De reser ju så de kan ju ha en chans att se dig också.
Men hur som helst.
Du måste läa dig att bete dig som en normal människa också.

Han nickade och tänkte att det borde inte vara svårt att bete sig som en normal mäniska han hade ju levt hela sitt liv som mäniska.
"Har ni några tips som jag kan tänka på så att det blir änllare med allt?" Frågade han. Han lyssnade på alla ljuden runt dom medans dom pratade det fans så många ljud han aldrig hade tänkt på förut.

Jane nickade och sa.
- Vi vampyrer behöver inte andas för att överleva.
Andas vi inte känner vi inga dofter heller, inte ens doften av mänskligt blod.
Då känner vi bara av dunkandet från hjärtat som pumpar runt blodet.
Så det kan göra det enklare.
Och sedan är det alltid enklare att stå emot när du har låg fart.
Springer du i hög hastighet så kan du lätt komma på villovägar och din instinkt driver dig på en människa.
Och det är det du framför allt måste lära dig.
Att följa dina instinker utan att följa dem till fullo.

Han tittade på Jane och lyssnade noga. Han testade att inte andas för att veta hur det kändes alla dofter försvann det kändes lite konstigt men inte obehagligt.
"Hur snabt kan vi springa" frågade han nyfiket Han ville verkligen testa. Han undrade om han eller Jane var snabbast någon gång måste don tävla
"Försten hur ofta måste vi dricka blod" frågade han

Jane såg på honom och sa.
- Det beror på.
Väljer du barn så behöver du dricka oftare.
Vuxna beror på....
Men du blir mätt precis som en människa.
Du kommer märka när du verkligen behöver dricka.
Behöver du verkligen så kommer du att börja må illa och känna dig väldigt torr i halsen