Life - Lupple & Medi PRS

Hon låtsades vakna upp och satte sig sedan.
"Oj frukost å sängen?" Hon log mot honom och såg sedan på brickan.
"Du hittade min favoritbricka!" Hon såg på honom med glädje och såg sedan på dörren.
"Så vad händer idag?"

Han skrattade till och nickade. "Du förtjänar allt. "Viskade han lyckligt och smekte hennes kind lätt för att sedan le. "Jag har en del goda nyheter. "Viskade han. "Den första är att magikerna kommer stå bakom oss, och även vampyrerna jag har en tjänst att hämta där." Viskade han. "Så även fler kommer tillslut se det bra med oss." Fortsatte han för att smeka henne lätt över armen. " Den andra är, en läkare kommer idag." Log han.

Hon såg på honom och tappade hakan.
"Är det sant? Så vi kan vara tillsammans?" Hon såg sedan ner.
"Jag har tänkt. Att vara väktare är väl bara att ta hand om er och ge er husrum ifall det skulle behövas. Men varför skulle det vara så... fult om jag var med dig?" Hon log och tog emot brickan.
"Tack."

Han nickade. "Jag hoppas det, men vi måste ta det försiktigt. "Viskade han och nickade. "Men du är också objektiv, du kan ge råd till oss som inte påverkas av vad du tillhör. "Viskade han ärligt. I hopp om att hon skulle förstå. "Du är väktare och också därför bäst för att vara objektiv." Fortsatte han och kramade hennes hand.

"Jag kommer inte sätta er före alla andra. Det är som att bara ge mig julklappar när det finns andra." Hon log och tog hans hand.
"Jag lovar att inte sätta er om någon behöver råd eller hjälp. Mitt liv som väktare går före."

Gabriel nickade. "Det vet jag och det är också vad jag hoppas på." Viskade han och lyfte hennes hand mot läpparna och kysste henne lätt. "Jag lovar att inte ta mina plikter hit, att de inte ska finnas i ditt liv." Log han och pussade hennes hand igen.

"Men om du blir skuten så måste du komma." Hon började att äta och log mot honom.
"Jag ska tvätta lite senare. jag ska även mangla och så." Hon vände sig mot honom och såg sedan ner.
"Vad vill läkaren tror du?"

Gabriel flinade lite och nickade. "Om jag blir skjuten och inte kan läka själv så kommer jag." Viskade han och smekte hennes kind för att sedan nicka. "Jag måste hem, har ett möte idag." Sa han och ryckte sedan på axlarna. "Jag vet inte, jag har sällan varit hos en läkare." Viskade han med ett lekfullt leende.

"Okej. Hälsa Sammy från mig. Säg arr han är snäll." Hon log och började att äta.
"Det är ett äventyr att bo här. Så mycket händer och förbjuden kärlek."

Han flinade till och nickade. "Åh det kan jag inte, då blir han bara mer uppblåst." Log han skämtsamt men nickade sedan. " Åh du kanske kan använda det i din bok." Viskade han och kysste henne lätt på kinden. "Vi syns, ta hand om dig." Log han och reste sig ur sängen, gav henne en puss på pannan och gick sedan mot sitt sovrum för att skifta form och sedan försvann han ut ur huset, hemåt.