Sjunde året, det värsta, bästa året
Forum > Fanfiction > Sjunde året, det värsta, bästa året
Användare | Inlägg |
---|---|
96hpevanescence
Elev |
FörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåt! Jag är hemsk, jag vet!
Och även fast det inte verkar som det älskar jag er och era kommentarer! Spoiler: Tryck här för att visa! Kapitel 41 Tystnad. ”Seamus kysste mig.” återupprepade Ida när hon inte fick någon reaktion från Draco. ”Jag hörde.” väste han fram mellan tänderna. ”Men jag lovar, det gick så snabbt att jag inte hann reagera och det betydde ingenting!” sade hon snabbt och orden snubblade över varandra. ”Han sa till och med förlåt.” Fortsatt tystnad. ”Hur arg på en skala mellan 1-10 är du?” frågade hon. ”12, men inte på dig.” sade han och tittade bort. ”Hade du gillat det hade du inte sagt något.” Ida nickade och stod kvar vid sängens fotända. ”Däremot är jag jävligt förbannad på Finnigan.” fortsatte han. ”Nästa gång jag ser honom, han kommer fan ångra den dagen han föddes.” Ida satte sig försiktigt ner på golvet bredvid honom och försökte fånga hans blick. ”Han menar inget illa…” sade hon försiktigt i Seamus försvar. ”Det ger honom inte rätten att kyssa någon annans flickvän!” avbröt Draco henne och hans kalla ögon mötte äntligen hennes. ”Nej, jag vet.” sade Ida lugnt. ”Men det är tydligen inte lätt för Seamus.” ”Det är fortfarande ingen…” ”Jag vet!” avbröt nu istället Ida och tog hans hand. ”Försök tänka så här istället, det var inte dig han kysste...” ”Nej, tack och lov för det.” ”Låt mig prata färdigt.” sade hon och hade svårt att hålla tillbaka ett leende. ”Försök tänka dig in att möta honom när vi kommer tillbaka till Hogwarts, att gå i samma klasser som honom och hålla till i samma uppehållsrum. Det kommer ta väldigt lång tid innan det inte kommer vara pinsamt att vara i närheten av honom.” Tystnad. Igen. Draco befann sig uppenbarligen i egna tankar och övervägde vad han skulle säga härnäst. ”Kommer det vara värst för honom eller dig tror du?” frågade han efter ett tag. ”Båda tror jag.” svarade hon. ”Jag har fortfarande inte förlåtit honom.” sade Draco. ”Det förväntar jag mig inte heller.” sade hon. ”Men jag älskar dig för att du berättade.” viskade han och drog henne närmare sig. Han kysste Ida mjukt och hon välkomnade hans varma läppar med glädje. ”Vem är bäst? Jag eller Finnigan?” frågade Draco mot hennes läppar. ”Hm, jag vet inte.” retades hon med honom. Han morrade lågt och kysste henne igen, men med mer passion och intensitet. Jorden snurrade snabbt och Idas händer knäpptes snabbt runt Dracos nacke för att dra honom närmare. ”Fortfarande osäker?” frågade han med tung andhämnting. ”Du, helt klart.” viskade hon och drog honom återigen närmare sig. Lite senare samma kväll stod Ida och Draco i köket och skulle baka kakor. Idas föräldrar var i rummet intill och klädde granen. ”Varför bakar du dem inte bara med hjälp av någon förtrollning?” frågade Draco samtidigt som Ida plockade fram bunkar och ingredienser. ”Därför att det är tradition, mamma och pappa klär granan medan jag står här inne och bakar kakor.” svarade hon. ”Och innan har jag ju inte fått använda magi utanför skolan.” ”Men hur lärde du dig då?” sade han och tittade nyfiket på köksredskapen som om han aldrig sett något sånt i hela sitt liv. ”Du är ju renblodig.” ”Ja, men min morbrors fru är mugglare. De har inga egna barn och jag tycker de alltid varit överdrivet snälla mot mig.” ”Så det är hon som lärt dig baka så där.” Han sade ingenting om saken att hon hade en mugglare i släkten. ”Ja.” sade hon och log. ”Lär mig då.” sade Draco och tog tag i sleven i fel ände. Hon tog den ifrån honom och gav tillbaka den så att han kunde hålla den normalt. ”Absolut.” Att lära honom var svårare än hon först hade väntat sig, och ibland när Draco trodde att Ida inte såg tog han fram trollstaven för att rätta till sina fel. ”Jag tycker faktiskt att du borde vara bättre på det här, det är inte så olikt trolldryckskonstlektionerna.” sade hon efter att han råkat ha i för mycket socker, spillt ut mjöl på golvet och bränt chokladen när han skulle smälta det. ”Det är just vad det är.” sade han frustrerat, med det ljusa håret ståendes åt alla håll och med mjöl pudrade på kinderna. Hon försökte att inte skratta åt honom, men det var ytterst svårt. Han påminde starkt om en femåring som inte fick som han ville. ”Du kan sätta dig, så kan du få hjälpa mig att dekorera dem sen.” sade hon och strök bort det värsta av mjölet från honom. Han mumlade något till svar och satte sig ner vid köksbordet och började bläddra i bakboken. Ida jobbade i tystnad och hörde sina föräldrar viska i rummet intill, men hon hörde inte vad de sa. Snart var kakorna färdiggräddade och redo att dekoreras. Draco visade stolt upp sin första dekorerade kaka, och Ida kunde inte låta bli att skratta åt den, för den var extremt ful. ”Jag tänker aldrig i mitt liv göra om detta.” mumlade Draco när han började dekorera sin andra kaka. ”Sluta larva dig, man kan inte vara bra på allt. Du lärde dig väl inte flyga på en kvast första gången du satte dig på en?” ”Nästan.” ”Nu ljuger du för mig!” skrattade hon och fortsatte sen i en allvarligare ton. ”Och förlåt för att jag skrattade åt din vackra kaka, jag blev bara så hänförd…” ”Sluta!” sade han och sprutade grön glasyr på hennes kaka så att snögubbs-motivet förstördes. ”Ja men nu blev den ju fin.” Båda två skrattade. Idas föräldrar kom in i köket, vilket betydde att granen var klar. Ida närmast rusade ut ur köket med Draco tätt bakom sig. Det var bland det bästa hon visste och varje år förvandlades hon till den uppspelta femåringen när hon väl fick se granen. För den var alltid fantastisk i hennes mening, inte som Hogwarts-granarna, men ändå fantastisk på sitt sätt. För det var hemma. Granen tindrade i guld och rött mot henne som den alltid gjorde, med den magiskt tindrande stjärnan i toppen som vanligt. ”Lite Gryffindor-prägel?” frågade Draco. ”Absolut inte, och jag kan aldrig tänka mig att er gran går i Slytherins färger.” sade hon och höjde på det ena ögonbrynet. Han svarade inte, men Ida tog det som ett ja. ________________________________________________________________________________________ NOTE: Jag ville egentligen inte avsluta där, men hade jag fortsatt som jag först tänkt hade det blivit hur långt som helst. 30 okt, 2013 00:11 |
Majis
Elev |
Jag diggade detta kapitlet minsann
Hej, hej, här glider Majsen in! (?) You can call me Dr M 30 okt, 2013 07:16 |
chokladgrodan:D
Elev |
Awesome!
*blink* Heeej...Jag antar att jag borde skriva nått här men tyvärr äger jag ingen fantasi. Så att'e... 30 okt, 2013 08:05 |
Ariana Potter
Elev |
30 okt, 2013 10:20 |
Desiree
Elev |
30 okt, 2013 10:24 |
Elma00
Elev |
30 okt, 2013 11:30 |
Minihäst
Elev |
Awww, kakbak med Draco ♥
another day, another slay 30 okt, 2013 19:30 |
johhana
Elev |
Bra skrivet Ida!
Ser fram emot fortsättningen! läs gärna min ff https://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=43935 31 okt, 2013 18:23 |
GinnyForever
Elev |
Jag vill vara med!! (Försökte lägga hit en gif med Hermione från gängets första trolldryckskonst lektion när hon viftar med handen i luften, men fattar inte hur man gör, så låtsas bara att den är här ) Underbart. ♥ 31 okt, 2013 21:16 |
C3R4
Elev |
Det var ett jätte sött och gulligt kapitel, ÄLSKADE det
♡2NE1♡BIGBANG♡akmu♡ 31 okt, 2013 23:06 |
Forum > Fanfiction > Sjunde året, det värsta, bästa året
Du får inte svara på den här tråden.