Dolder förbannelsen [sv]

Superbra! Har tyvärr inget dåligt att skriva x) fast jag tycker det vore kul om det var lite längre kapitel!
Meer!

Riktigt bra ! det finns inget dåligt enligt mig!!
du är jätte duktig på att skriva!♥
meer

Tack för alla kommentarer, ni gör det så otroligt roligt att skriva!

Kapitel 14, Släktingar, dunder och brak

De fyra vännerna gick tillsammans mot snigelhorns klassrum. Som tur var hade Slytherin och Gryffindor de två första lektionerna tillsammans.

Lily berättade historien om hur hon hade ramlat in i Dolder.

"Verkligen?" sa Scorpius upphetsat "Fick du reda på någon information?"

"Nej" svarade Lily "Så fort jag fick reda på vem han var så..jag vet inte vad som hände.. jag blev helt i chock"

"Ingen klandrar dig Lils" sa Rose och la en hand på Lilys axel "Så vad gjorde du då?"

"Jag sa att jag var trött och sen gick jag bara och la mig"

De vandrade tysta en stund tills de kom fram till klassrummet. Flera gryffindorare och Slytherin elever var redan samlade i korridoren utanför, lektonen hade inte börjat än.

"Hey Albus!"

Det var Abraxas.

Abraxas Malfoy kom fram med ett brett flin på läpparna, men när han fick syn på Scorpius så stannade han tvärt och stirrade på honom med lätt gapande mun. Det uppstod en pinsam tystnad när Scorpius och Abraxas en lång stund betraktade varanndra uppifrån och ner innan Albus bröt tystnaden.

"Ja! Ehm. ja.. Det här är mina vänner Scorpius och Rosaline, min syster har du ju redan träffat"

Abraxas skakade Rose och Scorpius hand "Abraxas Malfoy" sa han utan att ta blicken från Scorpius "Vad sa du att du hette mer än Scorpius?"

"Ehh...Fontnes!" skyndade Scorpius sig att svara och kliade sig nervöst i håret.

"Jaha" svarade Abraxas och rynkade pannan "Kontsigt.. alltså.. du påminner mig starkt om någon men jag kan inte sätta fingret på vem"

"Verkligen?" svarade Scorpius och skrattade nervöst.

Både Rose och Lily var tvugna att dölja sina skratt med att hosta då plötsligt en röst hördes bakom Lily.

"Ojdå, du håller väl inte på att bli sjuk Lily?"

Lily vände sig om, det var Tom.

"Åh, nejdå, oroa dig inte för mig Dolder" svarade hon en aning kallt.

"Är du säker på att du är okej?" sa Tom med ett bekymrat uttryck "Du verkar lite.."

Men sedan dog Tom röst bort och istället hördes ett högt *PANG* och ett par flickors skrik bakom dem. Lily och Tom snurrade runt ett steg. Lily flämtade och slog händerna för munnen.

"J-JAMES?" stammade hon när en lång kille med svart rufsigt hår och ett par hasselnötsbruna ögon reste sig från marken.


Damdamdamdaaaam, Har James också förflyttat sig bakot i tiden, nej det är omöjligt.. han var ju död...eller är det möjligt? Nästa kapitel kommer snart!

Spännande!

Meera! ♥

MEEEEEEER! jäkligt spännande och riktig super bra !
älskar din Fanfiction! ♥

Mer.

Gud va spännande.

Bra!

Kapitel 15, Den tredje Potter

Även Albus hade störtat fram till den svarthåriga killen som nu skrattande och borstade av sig.

”James? Är det verkligen du?” sa Albus med stora ögon mot killen.

”James?” upprepade killen glatt ”Jag heter Carlus Potter..vem är den där James?”

”Ehm.. bara en som du är väldigt lik” skyndade sig Lily att säga

”Måste vara en väldigt snygg kille” skrattade Charlus och drog med handen genom det svarta håret.

Woah, han var verkligen en kopia av James tänkte Lily och såg på Albus, Rose och Scorp, av att döma av deras miner så tänkte de samma sak. Hans glada personlighet liknade också James tänkte hon. Inte så konstigt kanske.. Charlus Potter var ju trots allt deras farfars far när allt kom omkring. Lilys chock förbyttes snart till nyfikenhet, hon hade aldrig tänkt på att de skulle träffa sina släktingar när de reste bakåt i tiden.

”Jag hatar att avbryta” sa Tom och väckte Lilys från hennes tankar. Tom såg med bister blick på Charlus

”Och ändå gör du det..” svarade Charlus men Tom tog ingen notis om honom

”Professor Dippet gjorde det mycket klart att Zonko's skämtartiklar inte är tillåtna Potter, jag varnar dig.. Jag tänker inte.. ”

”Ärsh, kom igen” sa Charlus och la en arm om Tom som såg ytterst ogillande ut ”Till och med du behöver ett gått skratt i såna här tider, förresten vara det bara en liten puff-smällare..shysta.. snäääälla rapportera mig inte..” han gjorde stora hundögon mot Tom och några av flickorna fnissade.

”Det är sissta varningen” sa Tom allvarligt

”Du kommer inte ångra..” men Charlus blev avbryten av att en mycket tjock farbror med en stor mustasch hade anlänt.

”Kom igen, kom igen, Vi har en mycket intressant lektion framför oss” sa han och gick in i klassrummet.

Alla elever följde efter och Lily kunde se i ögonvrån hur Tom kastade förtjusna blickar efter henne. Hon kände ett pirr i magen.

Merlin, det borde vara förbjudet att se så bra ut tänkte hon och satte sig.


Alltså jag måste be om ursäkt.. jag försöker skriva längre kapitel men på något vis lyckas de alltid bli lika långa xD well, hoppas ni gillar det nya kapitlet, skrirv gärna vad ni tycker!

Du skriver jättebra! Här är några stavfel bara:

Ärsh = Äsch
Gått = Gott (ett gott skratt)
Shysta = Schyssta
Förtjusna = Förtjusta

Hur som helst, MER!