Olivia Stewarts kärlek

Mera!

Kap 6: Musik

Idag var det lördag och en vecka kvar till matchen. Jag och Fred skulle stanna på Hogwarts medan dem andra gick gick till Hogsmead.Jag tog på mig ett par ljus blå jeans och ett vitt linne och gick ner till det tomma sällskapsrummet. Jag satte mig framför den brinnande brasan och började nynna på en låt men jag kunde inte komma på vilken det var. Jag avbröts ur mina tankar av att någon satte sig i soffan bredvid mig.
Hej, sa Fred och log ett gulligt leende.
ojj, eehm hej Fred sa jag och kände hur rodnaden steg inom mig, gud hade han hört mig?

Nu började sällskapsrummet tömmas på folk igen och där satt jag och Fred i en liten pinsam tystnad!

Så ööhm, vad gillar du att göra när du inte eehm går i skolan? sa han.
Eeehm jag gillar lyssna och spela musik men även sjunga svarade jag honom.
Coolt! kan du inte sjunga för mig?
Nej absolut inte!! utbrast jag.
Varför inte? sa han och flinade stort
Jag gillar att sjunga men det betyder inte att jag sjunger bra???
Hahahah nähe,, kan du inte spela något för mig då?
Jo det hade jag ju kunnat göra, tänkte jag.
Ja, jo jag har ju en gitarr med mig, sa jag och sprang upp till tjejernas sovsal och drog fram min gitarr som låg under sängen.

Sprang ner till honom men tvekade en stund innan jag började spela. Jag spelade en låt som heter bless the broken road.

Wow det var verkligen bra! du är ju jätte duktig!!



Jo jag vet, sämsta kapitlet ever, var stressad när jag skrev men det kommer en del till iaf

mer

mer!

Kap 6: del 2

Wow det var verkligen bra! du är ju jätte duktig!!
Tack sa jag lite blygt med log ändå, vill du testa?
Ja jo det kan jag väll göra svarade han. Men du ska veta att jag aldrig har spelat och jag är tondöv
Hahaha så dålig tror jag inte att du är också gav jag honom gitarren.
Först tar du ackordet E och det är såhär, sa jag och visade honom hur ackordet skulle tas.
Bra, nu tar du ett A som är såhär.

Nu kunde han spela refrängen men det gick ganska långsamt mellan bytena men han var faktiskt rätt duktig för ha spelat för första gången.

Men du Olivia kan du snälla sjunga nu? för min skull.
Nä men jag är inget bra på det.
Jo kom igen nu, snälla snälla snälla sa han och gjorde valp min.
Okejj men bara en liten bit sa jag och tog gitarren och började spela och sjunga.

"Freds perspektiv"

Hon började spela och när hon startade sjunga var det som en underbar känsla sköljde över mig och hela min kropp blev full av små små prickar, jag hade fått gåshud! Det var verkligen underbart att sitta och lyssna på henne. Jag lutade mig tillbaks i soffan och bara njöt.


Senare på kvällen satt jag, Olivia, George, Ron och Hermione och spelade knallkort samtidigt som vi satt och snackade. Så vad ska ni göra i jul då undrade Hermione. Åka hem till Kråkboet svarade Jag och George i korus. Ja det ska jag också svarade min yngre bror. Vad ska du göra då Hermione, frågade Olivia nyfiket.
Jag ska till Frankrike och fira jul med mamma och pappa och i sista veckan ska jag till kråkboet svarade hon och log brett.
Jaa! jag vann! utbrast Ron och alla började skratta över hur glad han blev.
Men vad ska du göra då Olivia frågade jag henne.
Jo jag ska hem till mamma och min bror. Sen på julafton så kommer mormor, morfar, min moster och hennes man hem till oss.
Är dina föräldrar skilda? frågade George.
Nej, svarade hon och jag såg att hennes vackra ögon började tåras. Det var nog en ganska känslig fråga. Och nu började tårarna rinna på riktigt, hon reste sig upp och sprang upp till hennes sovsal.

Var det något jag sa? undrade George förvånat.
Jag tror nog inte vi ska fråga något om hennes föräldrar, det verkar vara en känslig punkt. Dem andra nickade instämmande. Ska vi inte gå upp och prata med henne? frågade jag dem andra och dem höll med mig så jag reste mig upp och begav mig upp till tjejernas sovsal och knackade på försiktigt.
Olivia kan jag komma in? frågade jag henne försiktigt.
Ja'a snyftade hon och jag öppnade dörren långsamt. Där låg hon på sängen med kudden över huvudet, jag satte mig bredvid henne och tog bort kudden från ansiktet. Hennes ögon var tårfyllda och rödsprängda.
Vad är det som har hänt Olivia? vill du berätta? frågade jag henne och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och torkade bort några tårar.

Suprbra!

kap 7: berättelsen

Vad är det som har hänt Olivia? vill du berätta? frågade han mig och stök bort en hårslinga från mitt ansikte och torkade bort några tårar som rann ner för min kind.

Jag satte mig upp i sängen och lutade mig mot Freds trygga axel och han la armen om min midja medan tårarna fortsatte att falla. Jag försökte få fram ord med dem kvävdes av all gråt. Jag saknade honom så, varför? varför skulle det just hända vår familj?
Tillslut fick jag fram h'an är dö'öd.
Vem är död frågade Fred och tryckte mig närmre sig.
P'ap'a snyftade jag fram och nu rann tårarna mer än någonsin. Jag hade kunnat skrika rakt ut i luften av ilska och sorg men jag hade inte orken.
Det kändes som evigheter innan jag kunde behärska mig och tårarna avtog sakta och jag kunde äntligen börja berätta om den värsta upplevelsen i mitt liv.

Det var för ungefär fem månader sedan under sommarlovet när jag fortfarande bodde i Frankrike. Jag hade precis varit och träffat en gammal kompis som jag inte träffat på ungefär 2 år. Mamma och min lille bror var hos mormor och morfar.
Jag stack in nyckeln i dörren och vred om, öppnade dörren och när jag kom in i den ljusa hallen kände jag att det luktade bränt.
När jag kom in i köket var det första som jag såg att fönstret var öppet och gardinen fladdrade. Jag skulle gå och stänga fönstret men snubblade över någonting på mitt första steg och när jag tittar på vad det var som låg i vägen var det pappa som var helt blodig. Han var lik blek över hela kroppen och blodet rann fortfarande ner från vänstra sidan av ryggen.
Jag tittade upp på hans ansikte och såg att ögonen var uppspärrade och munnen var öppen. Han hade skrikigt! Jag kunde inte få fram ett ord, jag var i chock tillstånd.
Jag greppade tag i min telefon och slog mammas nummer.
- hej, vad är det? sa hon
-pa'pa är död Skrek jag ut och hörde mammas mobil falla ner till marken med en duns.

Jag satt där och kollade på honom och tårarna började sakta falla ner för mina kinder, nu hade jag fattat vad som hänt. Jag kände en hand på min axel och en manlig röst började tala till mig. Olivia, det är bäst att du går nu och sedan började han dra mig där ifrån. NEEEEEEEEEEEJ!! HAN FÅR INTE VARA DÖÖÖD!!!!! skrek jag.

Nu satt hela familjen eller ja, jag, mamma och min bror på polisstationen. Vi satt inne ett litet fyrkantigt rum med två svarta soffor och ett avlång bord emellan. Mamma satt med Anthony i knäet och försökte trösta honom, men han hade inte riktigt förstått vad som hänt. Eller ja det hade ju egentligen inte någon av oss gjort då.
Men just då önskade jag att det var jag som satt i mammas knä och blev tröstade, det kändes som att jag blev bort glömd. Jag ville känna kärlek....

( tillbaka till verkligheten )

Tårarna rann och rann medan jag satt och kramade Fred. Det var så skönt att ha berättat det och hur jag kände. Att ha någon som lyssnade på vad jag hade att säga var underbart. Jag kramade honom ännu hårdare men släppte snart taget igen och sa att jag nog behöver vara för mig själv ett tag. Jag gav honom en sista kram och en snabb kyss på kinden innan han gick ut och jag gick och la mig med kläderna på.

Jättebra kapitel!

Tack så jätte mycket! blir verkligen jätte glad ♥

mer