Ur ett annat perspektiv [SV]

Bevakar också, ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig!

Vad står det i den vänstra bilden i ditt motto?

I: Okej. Tack!
Y: Jag har ingen bild?

Oj, såg fel!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Den är jätte bra

tack!

EDIT: Märkte att det hade blivit nått konstigt med texten på förra kapitlet, massa mellanrum överallt och så. Men jag fixade det nu


4. Perrong 9 3/4

När de hade ätit upp glassen och kikat runt färdigt tog de sig snabbt tillbaka till huset för att direkt äta en sen middag och efter det hoppa direkt i säng. Det hade nämliget blivit en lång dag på Diagongränden. Olive hade nämligen träffat på Alice och William igen och gått runt lite och bara tittat på allting och eftersom de alla var väldigt nervösa inför deras resa till Hogwarts så hade de bestämt att de skulle sitta i samma tåg på vägen dit. Man tog sig nämligen till skolan med tåg.

Den följade veckan flög fort förbi och plötsligt blev Olive väckt klockan 9:00 på morgonen den första September av Jen. Hon tog på sig en vit blus och en svart kjol sen gick hon in på sin toalett för att borsta tänderna och kamma håret innan hon tog sin färdigpackade koffert och började släpa den längst korridoren. När hon gick förbi Jim och Tim's rum (som de delade frivilligt, äver om Jen hade insisterat på att de skulle ha varsitt) så hörde hon högljudda snarkningar där innifrån. Hon gick förbi rumet och sen vidare förbi gästrummet (som egentligen skulle ha varit Jim's) och sen började hon besvärat försöka ta sig ner för trappen med den tunga kofferten framför sig. Halvvägs nerför trappan mötte hon Mrs White som med en surmulen min halvsprang uppför trappan. Men när hon såg Olive gav hon henne ett brett leende och sa '' Godmorgon gumman'' ''Godmorgon mamma'' flåsade Olive. Sedan fortsatte hon ner för trappan medans hennes mamma gick åt motsatt håll. när hon äntligen hade tagit sig ner för långa spiral trappan så luade hon sig mot kofferten och andades ut. Sen hörde hon Jen's skrik ''ATT NI ALLTID SKA VARA DEM SOM FÖRSENAR OSS HELA TIDEN, JAG KAN INTE ENS TRO ATT NI INTE ENS HAR PACKAT KLART ÄN, OLIVE VAR KLAR FÖR FLERA DAGAR SEN, JAG ÖNSKAR NI KUNDE VARA LITE MER SOM HENNE'' Olive fnissade sen drog hon sin koffert genom matsalen med det höga taket vidare ut i hallen där hon ställde den brevid ytterdörren. När hon gick in i köket såg hon att hennes mamma var i full färd med att rosta mockor, koka gröt, koka ägg osv. medan hon argt mumlade ''opackade väskor, de har vetat flera veckor att de var idag terminen började.'' Olive som tyckte att det var bäst att lämna henne ifred gick in i matsalen för att sätta sig ner och vänta.

En stund senare såg hon Jim och Tim högst upp i trappan bärandes på varsin koffert. Men de verkade inte ha riktigt lika stora problem med att få ner den som hon hade haft, även om de flåsade högt då de gick förbi henne bort mot hallen. Olive betrakdade den praktfulla vita marmorspisen och den stora guldskåle som stod på spisehyllan fylld med flampulver och brevid ett släktfoto med glatt leende miner och vinkade händer. Olive hade en rätt så stor släkt med flera mostrar och fastrar och en massa kusiner, det var också därför som deras släkt alltid firade alla högtider hemma i hennes hus, eftersom att deras hus var det klart största med alla de många gästrummen, den stora matsalen och det enorma vardagsrummet. Hennes tankar abröts av att Jen kom in i rummet med all frukosten som hon hade stått och gjort svävande främför sig i huvudhöjd. Hon satte sen ner allting försiktigt på bordet och slog sig ner. I ögonblicket efter det kom även Jim och Tim in i köket. Jen stirrade först bistert på dem men det verkade som hon bestämde sig för att begrava stridsyxan, för när de slog sig ner så frågade hon i sin vanliga och vänliga ton ''Vill ni att jag ska hälla upp gröt åt er?'' vilket de båda tackade ja till och efter en kort disskution med mrs White om deras kommande G.E.T prov (Grund Examen i Trollkonst) som inte verkade intressera tvillingarna det minsta så frågade Tim ''Vart är pappa'' ''Åh, han är bara på jobbet för att...'' men resten av meningen dränktes av ett högt pang! och sen stode Mr White till höger om bordet. Han hade anvnt sig av spöktransferens för att komma dit. Sen slog han sig ned vid bordet brevid Olive och sa ''Mmm, det doftar ljuvligt.'' med ett varmt leende mot sin fru. Jen log och sa sedan ''Jo, jag berättade just att du hade åkt till jobbet för att hyra sånna där mugglar bilar så att vi kan ta oss till King's Cross Station.'' ''Det stämmer, bilarna kommer stå här utanför klockan kvart över tio.'' svarade han. Sen kastade han en hastig blick på det stora golvurert längst bort i matsalen som visade 9:48. Sen sa han ''Det betyder att vi har ungefär tjugofem minuter att göra oss klara från och med nu. Vii ligger faktiskt ganska bra till i tiden.''

De åt upp frukosten pratande i lugn och ro och sen klockan tio över tio stog dem allesammans i hallen med sina ytterkläder och koffertar, efter att Mrs White hastigt hade trollat bort all deras frukost. Det gick sen ut och nerför trappan fram till den stora fontänen som stod inanför den lilla rondellen nedanför trappan, där de två svarta bilarna redan stod och väntade. '' Om ni fyra åker i den där bilen och tar en koffert i bagage luckan så åker jag själv i den hära, då rymmer jag både en i baksätet och en i bagage luckan.'' sa Fred ''Det blir nog jättebra'' svarade Jen samtidiggt som de båda chaufförerna hade lyssnat på vad de sagt och tagit en koffert var och börjat bära in dem i bilarna. När allting väll var på plats, Jim, Olive och Tim i baksätet och Mrs White i framsätet, samt Mr White i den andra bilden så åkte de iväg.

Det var en bekväm resa som tog cirka trettio minuter, så de var framme på stationen tio i elva. ''Vi måste skynda oss nu så vi hinner genom väggen innan den stängs.'' sa Jen medan hon gick i rask takt förbi perrongerna 5,6,7,8 och slutlig var de framme vid perrongen 9 och 10. Olive visste mycket väl hur hon skulle ta sig in på perrongen som hette 9 3/4, hennes pappa hade berättat allting om hur hon skulle springa rakt genom väggen så att hon skulle komma fram till Hogwarts expressen. Så hon var inte nervös alls.

När de alla fem hade smidigt tagit sig igeon väggen och in på perrongen så såg hon nästan omedelbart Alice och William som stod och vinkade åt henne en bit längre bort. Så hon kramade om sin mamma och pappa som gav henne en massa lyckoönskningar och sen gick hon bort till sina vänner som tydligen redan hade tagit farväl av sina föräldrar, sen gick de tillsammans in genom dörren på tåget släpandes på deras koffertar. När de äntligen hade hittat sig en tom kupé att sitta i så vinkade de en sista gång åt sina föräldrar och sen satte tåget iväg. Genom glaset på kupédörrene såg en massa elever passera förbi, bland dem Tim och Jim och deras bästa vän Arthur Weasley som var en rådhårig pojke med en massa fräknar. Olive hade sett honom flera gånger tidigare, och spelat Quidditch med honom tillsammans med sina bröder, såhon reagerade knappt på den klart lysande hårfärgen. Plötsligt pep Alice's uggla till och hon uppmanade den att vara tyst, sen stack hon in lite ugglegodis mellan gallret. Det var då olive kom på det, hon hade glömt Winky hemma. (Winky var hennes uggla, hon hade döpt henne till det efter som hon alltid flaxade med vingarna så att det såg ut som om hon vinkade.) Hon kände hur hjärtat sjönk i bröstet på henne, vad skulle hon nu ta sig till?


vill ni ha mer?
fortsätt med tummarna! ♥

Meer den e ju jätte bra

tack!

Kan bli en riktigt bra fanfic, du skriver bra också!