Lily Evans 1-7 åren[SV]

inte jag heller!!

är inte den ända då

Jag började springa. Jag bara sprang och sprang. Jag hörde pappa skrika efter mig men jag stannade inte.
Jag sprang ut genom ytterdörren och ner till lekparken jag och Petunia alltid lekte i när vi var små. Jag sprang längs skogstigen till mitt hemliga ställe brevid en flod. Jag sprang i 5 minuter på stigen innan jag lämnade den och sprang mot vänster. Efter 7 minuter var jag framme vid floden. Jag satt mig på "min" sten och grät.
Tårarna rann och rann.
" Hur kunde hon lämna mig? Jag är 11 år snart 12 och mamma lämnade mig. Hur ska det gå? Pappa kommer att bli arg för allt. Tänk om han slår mig igen?!"
Jag satt och tänkte innan jag bestämde mig för att åka tillbaka till Hogwarts efter begravningen som är redan imon.
Jag reste mig upp och började sakta, sakta gå hemåt.
Väl hemma gick jag in och upp till rummet direkt.
KNACK KNACK!
" Vem är det?" Snyftade jag.
" Petunia!" Sa en försiktig röst. " Får jag komma in?"
" Okej!" Petunia öppnade dörren och kom in.
" Hur är det syrran?"
Jag satt mig upp i sängen och flyttade in så att Petunia kunde lägga sig brevid mig.
" Jodå det är väl okej förrutom att pappa kommer att bli annorlunda!"
" Jag vet. Vet du vad? Jag ska gifta mig!"
" Petunia du är bara 17 år?!" Sa jag surt och puttade ut henne ur mitt rum. Allt kommer att bli fel.
Jag hörde ett pickande på fönstret. Jag tittade dit och såg en skoluggla.
Jag öppnade fönstret och bar in den och satt den på skrivbordet.
jag lossade brevet.

" Kära Lily. Hur är det? Jag hörde vad som hade hänt. Hur mår din familj? Jag saknar dig en massa. Förlåt för att jag har varit så dryg under första terminen. Hoppas att du kommer tillbaka! Kram James!"

Jag knycklade ihop brevet och slängde det i papperskorgen. Sen la jag mig på sängen och somnade.
Dagen efter väckte pappa mig och sa:
" Frukost sedan begravning!"
jag nickade, gick upp och gick ner i pyjamas för att äta frukost. Efter det duschade jag och klädde på mig en svart klänning jag hade köpt. Jag satt upp mitt röda hår i en hästsvans och drog på mig mina svarta ballerinaskor.
Begravningen var vacker. Det fanns liljor och rosor i olika färger.
jag, pappa och Petunia satt längst fram i kyrkan.
" Och nu ska Lily Evans ha ett tal!" Sa prästen och gav mig mikrofonen.
" Hej allihopa. Tack för att ni kunde komma. Min mamma var den bästa mamman i hela världen. Alla minnen med henne betyder allt. Jag minns när jag var liten och ramlade och skrapade upp armen. jag grät och skrek. Mamma tröstade mig och mutade mig med glass för att jag skulle sluta gråta!" Det hördes skratt i kyrkan. jag fortsatt:" Men mamma var alltid tålmodig, nu den sista tiden var nog den hemskaste för oss alla. Jag, pappa och Petunia satt hos mamma dag som natt. Vi älskar henne! Nu när jag går på internatskolan skulle jag inte ha hunnit träffa henne om inte pappa ringde dit och sa att jag var tvungen att komma hem! Jag tackar pappa för det. och en en gång tack för att ni alla kom!"
Det hörde applåder och inte ett öga var tort efter mitt tal.
Sedan sänktes mamma ner i jorden och begravningen var över.
När vi kom hem tog jag kofferten och flampulvret jag fick av McGonagoll. Jag sa hejdå till pappa och Petunia och kastade in pulvret i den sprakande elden.
" professor McGonagolls rum Hogwart!" Jag klev in och klev ut på hennes kontor.
" Välkommen tillbaka Miss Evans!"
" Tack Professorn!" Svarade jag och log ett snett leende.
Äntligen tillbaka på Hogwarts. Inom dom säkra murarna!

mera?

Ja, mer!!

Mer! Så sorgligt.... :'(

^ Ja, håller med

Sorgligt
Men så bra!
Mer!!!

Så bra!!! Men sorgligt
Jag vet inte om jag ska gråta eller le...

Efter att jag hade pratat med Professor McGonagoll började jag gå mot sällskapsrummet.
" Nej men är inte lilla mugglaren tillbaka!" Jag vände mig om och såg Lucius Malfoy. En hemsk 5 års Slytherinare.
" Ja det är jag!"
" Varför var du ens hemma? Just det din mugglar mamma dog!" Han och hans kompisar skrattade.
Jag kände att tårarna började rinna.
" Åh titta lipsillen!" Sa alla och skrattade.
" Låt bli henne!" Hörde jag sedan en ilsken röst säga.
Jag vände mig om och såg Potter, Black, Lupin och Petergraw.( STAVNING??)
Malfoy och hans gäng visste bättre än att bråka med dom även fast dom bara går i 1 året.
" Hur är det Lily?" Potter kollade på mig med osäker blick.
Jag snyftade till, vände mig om och började springa upp för alla trappor.
Jag sprang upp till 7 våningen och fram till poträttet av den Tjocka Damen.
" Lösenord lilla vän?"
" Banana Split!"
" Vi har bytt!"
" KAN DU BARA INTE SLÄPPA IN MIG?" Skrek jag och snyftade högljudt.
" Vänta är inte du Miss Evans?" Frågade hon helt plötsligt.
Jag nickade.
" Jag beklagar sorgen! Välkommen in!"
" Tack!" Jag gick in och stannade upp då alla som satt i sällskapsrummet vände blickarna mot mig och tystnade.
" LILY DU ÄR TILLBAKA!" Mary hade hoppat upp ifrån stolen hon satt på och flög fram till mig och slängde sig runt min hals.
" Åh Mary!" Snyftade jag i hennes hår.
Mary kände alla blickar på sig.
" Kom vi går upp!" Jag nickade och småsprang mot trappan som ledde upp till sovsalen.
Väl inne i den trygga och folktomma sovsalen sa Mary:
" Hur är det?"
Jag log snett.
" Jodå det är bra!"
" Var begravningen fin?"
Jag nickade.
" Förlåt för att jag frågar!"
Jag log åt min bästa vän.
" Det är lugnt Mary!"
" Hur är det med din pappa?"
Jag kollade ner och tysnade.
" Han är ledsen!"
Mary nickade.
" Vill du vara ifred?"
Jag nickade. Mary reste sig upp, log mot mig och lämnade sovsalen.
Jag plockade upp ett fotografi på mamma och satt det på sängbordet.
Sedan reste jag mig upp, hämtade en ren skolklädnad och gick in i duschen.
jag lät dom varma strålarna rinna över min kropp och värma varenda liten del av mig.
Efter duschen torkade jag mig noga, klädde på mig och borstade håret noga.
Sedan gick jag ner till sällskapsrummet.
" Hej älskling!" Jag suckade och vände mig om.
" Jag är inte din älskling Potter!" Han kollade sårat på mig innan han vände sig om och gick ut ur sällskaprummet.
" Smart Evans. Smart!" Sa Black och rusade efter sin kompis.
En annan (jag) stog bara och tittade chockat efter dom..


Orkar inte skriva mer idag! tackl för att ni läser. Mer kommer imon!